[100131] Vad innebär ett rephus med 25 år på nacken i en stad där kultur och evenemang blivit del i kampen om var dagens rörliga och globaliserade kapital ska placeras?
Den gamla Gathenhielmska flickskolan i Majorna, en av Göteborgs gamla arbetarstadsdelar, kan vid första anblicken uppfattas som oansenlig för den oinvigde. Bara den Carlsbergssponsrade skylten med texten ”Musikens Hus” ovanför de grönmålade trädörrarna vid huvudentrén avslöjar att mycket har hänt här sedan huset byggdes 1850. För att upptäcka husets hemligheter från utsidan får man stanna till, och lyssna. Om man istället går vidare runt hörnet, nerför backen av den delen av gatan som i folkmun kallas ”hängmattan”, kommer man till cafét med samma namn och det är nog här de flesta finner sin väg in i Musikens Hus.
Direkt innanför dörren hamnar man i hallen vars väggar täcks av anslag. I den överväldigande mängden lappar kan man få en en färgglad översikt av om vad som rör sig i, kring och i kontakt med huset. Tittar man noga kan man se att det som vid första ögonkastet ser ut som ett spretigt kaos faktiskt är uppdelat i kategorier: Musikens hus egna anslag, saker som händer i huset, evenemang på andra ställen och övrigt. Då kan man också få överblick över ett varierande program som ständigt fylls på. Från Barnmattan – kulturprogram för de minsta, musik av olika genrer och stand up comedy till estradpoesi, litteraturseminarier och dansuppvisningar. Säkert kan de flesta musikintresserade som slänger en blick på programmet se något namn de känner igen, kanske Hellsongs, Shantel eller Ale Möller och säkert några nya bandnamn som är helt nya för betraktaren, Pumpelland, Vildros eller Nymålad Tiger?
Om man istället försöker betrakta de övriga anslagen som ett sätt att kategorisera vilken typ av plats man hamnat på eller vilken typ av människor man möjligtvis kan tänkas träffa på här är det lätt att gå bet, kursanslagen och efterlysningarna är lika skiftande som programmet. Här är lika troligt att man hittar en lapp om en kurs i alternativmedicin som en om djurrätt, en hårdrocksklubb eller en om ett metalband som söker trummis.
Vardag och scen
Den stora förekomsten av anslag om band som söker medlemmar, medlemmar som söker band och instrument till salu avslöjar det faktum att stora delar av Musikens Hus består av replokaler som används av runt 70 band.
Känner man inte till detta sedan tidigare är det inte säkert att man märker det när man stiger in i cafét vid lunchtid heller. Under de 25 år Musikens Hus har funnits har det utvecklats mer mot en restaurangmatsal än det alternativa rephuscafét som det en gång startade som. I cafét finner man också den lilla scen som ofta blir rummets centrum under kvällarna. Hit söker sig musiker och band av olika scenvana, seminarier och olika typer av framträdanden som vill ha ett nära avstånd mellan publik och scen.
I cafét växlar den tongivande atmosfären över dagen, från eftermiddagens stammisar – barnfamiljerna – till kvällens evenemang. När lunchruschen kring den vegetariska buffén har lagt sig dröjer sig vissa besökare kvar och sparkar av sig skorna samtidigt som basgångar från övande musiker i replokalerna på våningen över sakta tar över ljudbilden efter matsalslarmet. En vanlig torsdag kan caféscenen göras om till himmelssäng i de yngsta gästernas lek under dagen, för att några timmar senare förvandlas till Globen när sångerskan Jenny Almsenius charmar publiken genom att inta scenen med ett skämtsamt arenakomplex.
Men den riktigt utrymmeskrävande scenkonsten tar inte plats här. I andra ändan av huset, i det som en gång var flickskolans gymnastiksal, finns den större konsertscenen som idag präglas av en klubbliknande atmosfär med svartmålade väggar och bar. Förutom att lokalen används till fester och seminarier har konsertscenen utvecklats till en betydande arena för den musik som är för små för Scandinavium och för stora eller inte passar in på stans klubbscener. Är man intresserad av artister eller genrer som inte så ofta representeras där, som Serbiens bästa trumpetare eller black metal är chansen stor att man möter dem här.
Några trappor upp finns husets lite undangömda centrum och sambandscentral där den förening som drivit huset i kooperativ form sedan 1993 har sitt kontor. Hit kommer föräldrar som undrar när nästa ”Barnmatta” kommer vara, leverantörer av trattkantareller och musiker som lämnar demos för att få spela på caféscenen.
I husets finns också de fasta elementen Musikcentrum Väst, Sambaskolan Abunda och studion Helikopter Records som lever vid sidan av kursverksamheter som hyr in sig, replokalerna och cafét. Verksamheterna som har lagrats på efter hand och utvecklats med tiden gör att huset rör sig i ett spänningsfält mellan nöjes-, kultur- och vardagssfären. Idag är huset utvecklats efter sitt självpåtagna uppdrag, att skapa möten över etablerade musikaliska och kulturella ramar, såväl att vara arena för en lokal kulturell och politisk offentlighet.
Musikens Hus har kapaciteten att samla skilda uttryck som barnkultur och black metal under samma tak, men hur växer en sådan bredd fram och vilka möjligheter finns i förhållande till de samtida processer som medför en upplösning av det som förut var givet och en fragmentering till mindre gemenskaper som samlas kring skilda intressen? Med sin speciella historia har Musikens Hus en intressant position i tidens förändringar.
Med rötterna i en annan tid
Hösten 2009 firade man sitt tjugofemte år som musikhus i Göteborg, en stad som gått från industristad till att orientera sig mot en ny identitet i de samtida globaliseringsprocessernas spår.
Som största stad i Västra Götalands regionen har kulturen fått en central roll i utformningen av det nya Göteborg, där ett linjenät med nya knutpunkter skapas. Där tyngdpunkten förut låg vid hamnstadens varv, ritas den nya kartan kring evenemangsstråkets uppseendeväckande byggnationer och med avenyns butiker och kulturinstitutioner som är del i att utmärka Göteborg i de globala sammanhangen. I förhållande till paradgatans uttryck har Musikens Hus en mycket annorlunda struktur och är produkten av en annorlunda bakgrund. Med grunden i 80-talets ideologiska kontext har huset överlevt genom två finanskriser och etablerats i sin nuvarande form i samspel med ett förändrat kultur- och samhällsformat.
När Musikens Hus initierades i Göteborg 1984 innefattades musiken främst som ett socialt instrument framför ett ekonomiskt i termen musikhus. Huset uppstod i en tid där stadens underifrån spirande musikliv, som växte fram under 70- och 80-talet, hade formerat sig som en social och kulturell rörelse i organisationer som t.ex. Sprängkullen och Garageligan. Huset missade just proggens sista andetag för att födas bredvid punken och sedan vara del i att förankra rocken i Göteborgarnas själ.
Det sociala projektet ”Låt tusen stenar rulla” som var ett fältprojekt för att engagera ungdomar på femmans torg att börja spela rock spred sig vidare till stans fritidsgårdar och gav upphov till mängder av nya band. Musiken som fritidsintresse spred sig explosionsartat, i en tid där det gamla Göteborgs fasader fick göra plats för nya. När slitna kvarter revs försvann också många av de replokaler som hyst de banden som existerade utanför fritidsgårdarnas ramar och kraven höjdes på kommunen att skapa fler replokaler och scener för stadens band.
Den gamla flickskolan i hörnet Djugårdsgatan/Karljohansgatan uppmärksammades i början av 1980-talet av den socialdemokratiske politikern och eldsjälen Peter Ohlsson som såg husets potentialer som musikhus.
De första åtta åren drevs Musikens Hus av Göteborg Fritid och skulle rymma replokaler för de äldre banden och en scen där bland annat fritidsgårdarnas band kunde få chansen att mötas över stadsdelsgränserna och utvecklas på en större scen. Tanken var att de som repade i huset skulle delta i husets skötsel och skapandet av de aktiviteter som skedde där, för att senare också ta över hela ansvaret för administration och drift. Under den första tiden som kommunalt musikhus var det Lennart ”Dippan” Nyqvist som var samordnare och föreståndare för huset. Under denna tid, med ambitioner att ta in teatersport, föreläsningar, poesi, jazz, teater, dans, folkmusik mm, lades grunden för den öppenhet och bredd som också idag kännetecknar Musikens Hus.
Intensifiering i en tid av upplösning
Numera är Musikens hus en del av det fria kulturlivet och de förutsättningar det innebär. När kooperativet tog över verksamheten skedde det i en tid som präglades av privatiseringar och bolagiseringar i det tidiga 1990-talets politiska maktskifte. En av upprinnelserna till varför de
krafter som verkade i huset ville överta ansvaret från kommunen var när det med bakgrund av 80-talets babyboom lämnades ett förslag på att återigen göra lokalerna till skola, något som dock väckte stark opinion inifrån huset, olika organisationer och boende i Majorna. I strävan att skapa en stabil plats för sina verksamheter gick de drivande från café Hängmattan och studion Helikopter Records samman för att överta administrationen av huset.
Det som startade som ett kommunalt initiativ med kommunala medel har således gradvis övergått till föreningsdriven verksamhet som finansieras genom lokaluthyrning, caféverksamhet och kulturstöd från kommunal och statlig nivå.
Trots att utvecklingen har drivit huset ut på en kommersiell kulturmarknad har Musikens Hus valt strategier som möjliggör kontakter till olika nivåer av kulturutövande och närhet till sin omgivning.
Samtidigt som man förhåller sig till nöjessfären finns element av debatt och diskussion när olika nivåer av samhället, folkrörelser som Poetry Slam, organisationer som Amnesty, litteraturseminarium, musiker och barnfamiljer söker sig hit.
Den kooperativa formen och utvecklingen av verksamheten har präglat den plats som huset utgör idag. I styrelsen har man arbetat under lång tid för att göra Musikens Hus till en professionell verksamhet. I början var arbetet ideellt och det kapital man hade att satsa var den egna tiden. Det finns därför ett starkt band mellan verksamheten och de som varit med och skapat den. Men band skapas också med husets kontext och publik genom den kontinuitet och öppenhet som präglar huset som plats. Det finns möjlighet för den som vill att skapa en lågvarig relation till huset genom olika stadier av livet.
Genom att skapa en ingång för arrangörer och föreningar av olika genre och nivå skapas också det heterogena mönster av kulturuttryck som präglar programmet. Även om husets egna arrangemang ökat exponentiellt sedan starten innebär samarbetet med andra arrangörer och de utifrån kommande arrangemangen, med allt från internationella artister på stora scenen eller enskilda musiker som vill spela på caféscenen, en stor del av den helhet som skapas. Under 90-talet växte också en tradition av öppen scen fram i cafét. De utåtriktade kulturevenemang som uppstod med ”Fri Scen” där den som ville fick uppträda och ”Den demokratiska konstutställningen Oktobersalongen”, lever kvar i nya former genom exempelvis Poetry Slam och Visklubben Korken som har gjort scenen till sin. Idag binds initiativen utifrån och in, och genom kulturstöd och samarbeten med andra organisationer kan de kulturella uttryck som inte överlever på en ekonomisk marknad fortfarande finnas kvar.
Strategin att hela tiden bredda utbudet och ge plats åt skilda kulturella uttryck under samma tak förefaller samtidigt logiskt som icke tidstypiskt i en tid där identitet och image får allt större betydelse. Men som stor aktör i det fria kulturlivet blir riskerna för stora att helt att helt låsa sig vid ett uttryck, en publik. För att överleva krävs flera ben att stå på och förmågan att relatera till det underifrån växande myllret av idéer, uttryck och skapande som sticker upp och representerar något, en grupp, en rörelse och den verklighet som är en del av husets energi.
Nya möjligheter
Utifrån Musikens hus särskilda position med kontaktytor till den lokala vardagen, de mindre och alternativa kulturyttringarna och forum för diskussion finns en möjlighet att förhålla sig till det som många samtida tänkare sett som samhällets stora nyckelfråga; hur det i den partikulariserade samtiden ska kunna skapas ytor där det kan upprättas dialoger som leder till förståelse och kunskap för andra som del i en demokratisk utveckling. Hur skapar man de övergripande gemenskapsformer som krävs, i ett samhälle präglat av brist på sammanhållande strukturer?
Den samtida friställningen från traditioner innebär inte automatiskt en frigörelse av individen. Det krävs mognadsprocesser i interaktion med andra i offentliga rum för att tillägna sig friställningens möjligheter. Det är därför avgörande ur ett demokratiskt perspektiv att det skapas
gemenskapsformer som utgår ifrån den frisatta individen och möjliggör dennes växande i egenskap av samhällsmedborgare framför den som konsument.
Betydelsen av en lokal scen där mindre smakgemenskaper kan mötas kring sin musik eller kulturella uttryck är med detta perspektiv grundläggande för det individuella identitetsskapandet, men också för de kollektiva förståelseprocessernas utveckling. Särskilt de deltagande aspekterna av Musikens Hus är intressanta, eftersom de har potential att skapa ett förhandlande klimat i en kontext som inte i första hand är inriktat på konsumtion. Som en cafébesökare under en öppen scen påpekar, ”här roar man varandra framför att bli road” och det finns också möjlighet att förmedla hur man upplever sin samtid öga mot öga med andra.
De nätverk som flyter in och ur huset cirkulerar genom staden och delas av gemenskaper lokalt och globalt gör att Musikens hus erbjuder ytor där det finns potential till att skapa sammanhang i en fragmenterad tid. Trots de förändringar som huset stått inför präglas verksamheten av en relativ trygghet, förankrad i sin öppna form och i medvetandet hos de som verkar här och de som söker sig hit. Den kontinuitet som skapats gör att besökare som trivs här kan återkomma år efter år och att kulturella initiativ i bästa fall kan växa och utvecklas vidare.
Den kooperativa formen är husets hjärta och de initiativ som knyts dit är del i ett nätverk som sträcker sig utanför husets och stadens gränser. I nära kontakt av den lokala kontexten och ett brokigt alternativt kulturliv blir huset en del i de processer som skapar andra ytor och förutsättningar för skapandet av den Göteborgska identiteten än vad de stora landmärkenas institutioner kan erbjuda. Husets dynamiska potential inför stadens framväxt består i utvecklandet av en verksamhet som bejakar delaktigheten och som vilar mellan förankringen i det redan kända och öppenheten inför den egna samtiden och nuets möjligheter.
www.musikenshus.se
Carlsson, Maria: En rapport om konsertverksamhet – ur ett arrangörsperspektiv Göteborg 2001, på
uppdrag av Kultur Göteborg http://www.crm-musik.se/html/lankar/kult.pdf
Johansson, Thomas: Majorna, en stadsdel i rörelse : mobilisering, nätverk och lokalt
medborgarskap /Thomas Johansson, Jari Kuosmanen, Ove Sernhede 2003 Göteborg : Centrum för
forskning om offentlig sektor (CEFOS)
Johansson, Thomas och Sernhede, Ove (red): Urbanitetens omvandlingar – kultur och identitet i
den postindustriella staden 2004 Uddevalla: Daidalos
Nielsen, Henrik Kaare: Konsument eller samfundsborger? Kritiske Essays 2007 Århus: Klim
Sernherde, Ove Av drömmar väver man… ungdomskultur, socialisation, ungdomsarbete 1984
Malmo: Socialstyrelsen, Utbildningsproduktion
