[100131] På 1950-talet gick kor och hästar och betade på det berg som Frölunda kulturhus ligger på idag. Efterhand kom berget att bli tillhåll för traktens dagdrivare. Där satt de dag ut och dag in och för varje öl som tömdes, tillkom ytterligare en glasflaska på bergssluttningen. Av den anledningen började platsen snart kallas Glasberget. John Snis, arkitekten som skapade kulturhuset ritade det så att det skulle lysa likt en lanterna över Västra Frölunda, med andra ord lanternan på Glasberget.
När jag idag går av spårvagnen vid Frölunda Torgs hållplats i västra Göteborg, möts jag av ett numer helt nyutformat torg. En bred trappa har tillkommit som leder från hållplatsen upp till torget. Trappan står alltså i fokus och leder upp till torget där Ungdomens hus och Frölunda Kulturhus ligger. När jag bestiger trappan upp mot kulturhuset blir jag förundrad över att just detta hus inte känns som en del av torget. På det nyutformade torget har kulturhuset exkluderats och jag upplever att det finns en påtaglig skiljelinje mellan huset och torget. Denna gräns visar sig särskilt markant i samband med entrétrappan till kulturhuset, som i jämförelse med det nya torget ser ut som vad en i personalen på kulturhuset kallar ”ett skatbo”. Frågan som kommer upp i sammanhanget är: Vem är det ”nya” Frölunda riktar sig till och passar kulturhuset in i uppbyggnaden av detta?
Vid det nya torget får man ta del i den förändring som pågår i Frölunda centrum, men omdaningen är inte begränsad till detta område utan pågår i hela stadsdelen. Det ska bland annat byggas 177 nya bostäder ovanför det nya garaget intill köpcentret. Järnbrottsskolan i Frölunda kommer att rivas och på platsen kommer i stället 170 bostäder att uppföras tillsammans med en ny ishall som ersätter den gamla prismahallen som också skall rivas. Radhus kommer byggas strax ovanför kulturhuset och fler lägenheter tillkommer. Enligt planeringschefen för Frölunda stadsdel, Anette Rehnqvist Hermansson, består Frölunda till 70 procent av hyresbostäder. Detta ska det bli ändring på genom att skapa fler bostadsrätter och därigenom ”förhoppningsvis” kunna ändra om den nuvarande befolkningsstrukturen i stadsdelen. Det finns många äldre människor i Frölunda och genom att föra in fler bostadsrätter, hoppas man kunna locka fler barnfamiljer att bosätta sig här. Det för att förändra den sociala dimensionen i Frölunda enligt Rehnqvist Hermansson. På Frölunda Torgs hemsida får man ta del av planen för köpcentret och ett antal områden runtom. Torget, spårvagnshållplatsen och de nya lägenheterna beskrivs som: härliga planer för framtidens Frölunda. Genom de förändringar man gör hoppas man att staden i väst kommer att utvecklas till en levande ”stad i staden”.
Arkitektur är ett klassiskt redskap för att forma en plats och på så sätt skapar man även en bild av vilka man har tänkt ska bruka platsen. Vissa hävdar dock att det fysiska och strukturella, det yttre helt enkelt, inte alls har så stor betydelse. I Den yttre miljön – en fråga om identitet (1996) diskuterar Magdalena Franciskovic och Sofia Sandqvist frågan om arkitekturens påverkan på samhället. De menar att det är farligt att tro att endast en fysisk upprustning, till en mer estetiskt tilltalande miljö, skulle ändra människors syn på bostadsområdena. Är den fysiska miljön grunden till den negativa attityden? Gör betong barn kriminella och gör en blåsig och karg miljö folk arga?
Enligt detta resonemang kan man undra om Frölunda stadsdel har börjat i fel ände när de lägger så mycket pengar på just en fysisk upprustning. Visserligen satsar de nu mer på bostadsrätter för att nå den nya målgruppen men det som sker i praktiken är ändå främst en yttre ”make over”. Detta leder oss in på frågan om jämlikhet. I samband med det nya Frölunda pratar man om att ändra befolkningsstrukturen men vad kommer detta innebära för dem som bor och identifierar sig med stadsdelen som den är idag?
Jag funderar vidare kring detta medan min promenad fortsätter upp mot kulturhusets trapp, som skiljer sig från det resterande torgets trappor, som går i ljusgrått med ekdetaljer. Kulturhusets trappa är rödbrun med vita detaljer. Denna trapp utgör en tydlig gräns mellan torg och kulturhus.
Anette Rehnqvist Hermansson berättar om planerna för trappan och torget, hur man skulle kunna utföra arrangemang i den. Exempelvis skulle man kunna projicera upp film på köpcentrets vägg och trappan skulle då kunna användas som sittplats. Dock poängterar hon att trappan inte ska bli ett tillhåll för vad Rehnqvist Hermansson benämner som ”icke önskvärda personer”. Det som inte passar eller når upp till de önskningarna man har för stadsdelen rensas bort. I det här sammanhanget visar det sig så tydligt att den nya befolkningsstrukturen och de frågor om sociala skillnader som jag lyfte tidigare är väldigt aktuella.
Förändringen i stadsdelen för med sig många olika aspekter. Nyligen publicerades en artikel i Göteborgs Posten där man skriver att missbrukarna i Frölunda ska få ett vindskydd. Vindskyddet består av tre bänkar och bord och kommer att ligga vid gamla panncentralen ovanför Marconigatan. Inte i närheten av själva köpcentret, utan spårvagnshållplatsen innan, detta för att missbrukarna eller de ”icke önskvärda” på så vis inte ska störa den övriga allmänheten med sin närvaro.
Det står att läsa i artikeln att allmänheten har upplevt en otrygghet kring Frölunda Torg. Det nämns även att Frölunda Torg blir en samlingsplats för missbrukare från hela Göteborg. Astrid Tunås, utvecklingsledare i folkhälsofrågor i Frölunda, anser att det är olämpligt att missbrukarna är kring Frölunda Torg. Därför ska missbrukarna få ett eget vindskydd och flyttas från platsen. En projektledare anställs på halvtid för att aktivera missbrukarna. Astrid Tunås säger:
Målsättningen är självklart inte att de ska sitta i ett skjul och gömmas undan. Vi vill att de ska bli intresserade av andra aktiviteter som att snickra, måla och fika.
I mars står vindskyddet klart och projektet har fått mycket kritik; allt från att man tycker att det slösas pengar på denna grupp, till kritik om att man vill gömma undan missbrukarna. Astrid Tunås besvarar kritiken med att säga att det är en svår etisk balansgång, men det här är ett sätt att göra något. På 1950-talet fick dagdrivarna flytta från Glasberget för att göra plats åt något nytt. Återigen får de flytta på sig när platsen nyutformas.
Från kommuncentralt håll har man ansett att kulturhuset och torget borde närma sig varandra och att detta ska göras genom den så kallade ”landskapstrappan”, säger Rehnqvist Hermansson. Politikerna uttrycker att man upplever ett avstånd mellan torget, kulturhuset och köpcentret. Med ombyggnaden av torget och spårvagnshållplatsen ska man visuellt uppleva att kulturhuset, torget och köpcentret närmar sig varandra. Men kulturhuset väntar fortfarande på sin nya trappa som ska göra visionen av att de tre utgör en sammanhängande enhet verklig. Intressant i detta avseende är att i diskussionen om invigningen av den nya hållplatsen och trappan på torget, var kulturhuset inte ens tillfrågade om de ville vara delaktiga.
Personalen på kulturhuset uttrycker ett behov av förändring för huset i nutid och framtid. Huset behöver genomgå en rad olika förändringar och uppgraderingar. Enligt kulturproducenten Per Nyman skulle en utbyggnad ned mot Frölunda Torg göra att torget, kulturhuset och 1200kvm (Ungdomens hus) kommer närmare varandra fysiskt.
Varför är det då så viktigt att allt ska bli sammanfogat och ses som en enhet? Kan det inte vara något positivt att man upplever en kontrast mellan de olika platserna? Svaret på dessa frågor finner vi i de grundtankar som Frölunda kulturhus bygger på, det vill säga att det ska vara ett lättillgänglig och folklig institution i hjärtat av Frölunda.
När jag når målet för min promenad, möts jag av ett kulturhus som präglas av det positiva i begreppen folkhem och vardag. Huset och den verksamhet som bedrivs där, är som många i personalen uttrycker ett unikt koncept. Före detta kulturchefen för Frölunda stadsdel, Ulla Forsén, berättar om visionen för huset när det planerades. Väster om slottsskogen fanns 110 000 boende och det var med detta underlag som man menade att dessa behövde ha ny tillgång till kultur, bibliotek, gymnasium med mera. Kulturhuset har kommit att ha en enorm betydelse för många människor säger Forsén. Hon berättar om en speciell händelse när kulturhuset hade genomgått en renovering och portarna öppnade sig och in kommer en pappa och deklarerar att nu var han stolt över Frölunda. Detta minne är något som har följt med Forsén. Hon har många minnen att berätta om sin tid på kulturhuset. Hur huset har haft en viktig funktion för folket i Frölunda. För många har det kommit att bli ett andra hem. Det finns ett behov av kultur i dag, så det gäller att integrera planeringen med dem som nyttjar huset.
I stadsmuseets guidebokserie om ”det moderna Göteborg” beskrivs kulturhuset som Göteborgs största kulturhus och en viktig satsning på kultur i förorterna och det är precis av den anledningen kulturhuset byggdes, för att föra kulturen ut i förorten. 1969 tillkom kulturberedningen för Göteborgs kulturprogram (KUB69). En av de riktlinjer man tog upp var att kultur inte bara skulle finnas i stadens centrum utan även i förorterna. På 80-talet när huset öppnades skrev tidningarna om ett ”möjligheternas hus”. På politiskt håll såg man det som ett försök att komma närmare de boende i Frölunda. Tidskriften Proletären skriver 1980 att helgen 29-30 mars kan bli något av en milstolpe för befolkningen i arbetarförorten Västra Frölunda. Man skriver att kulturhuset kan bli en källa till det rika fritidsliv som förvägrats förortens invånare. ”En satsning på kulturen” skriver många Göteborgstidningar om kulturhusets öppnande i Västra Frölunda. Mycket av visionen om kulturens förenande med förorten lever kvar än i dag i kulturhuset.
Kulturproducenten Tomas Modig hoppas på en ljus framtid för kulturhuset, att de förändringar som sker i stadsdelen kommer bidra till att huset växer sig starkare och generera fler besökare. Modig betonar även behovet av att samarbeta med olika organisationer och hålla kontakter ute i landet såväl som utomlands. Konkurrensen från innerstaden har eskalerat oerhört genom de senaste åren säger Modig. Detta får man ta som en utmaning och arrangera mer ”spjutspetsprogram” menar Modig. Modig fortsätter att förklara kulturhusets särart:
Vi får inte glömma att vi är unika som har bad, bibliotek, bio, konserter, teater, dansföreställningar, föreläsningar, utställningar, gym mm under samma tak.
Frölunda kulturhus kommer även i framtiden att vara ett bra komplement till allt som händer i city om Modig får tro och önska. Det är viktigt att kulturen får fortsätta att leva vidare i förorten. Kulturproducenten Annette Cegrell-Sköld ser tillbaka på kulturhusets historia och minns då en politisk nämnd satt i huset. På så vis uppkom ett nära samarbete mellan nämnden och personalen på kulturhuset. Cegrell-Sköld menar att de blev starka då, med nämnden vid sin sida. Detta ändrades när Göteborg 1990 delades in i 21 stadsdelsnämnder. Nu ger politikerna bara smart uttänkta mål men det brister i lyssnandet, säger Cegrell-Sköld. Om man blickar framåt ser Cegrell-Sköld en drömvision med en chef för huset med konst- och kulturbakgrund och kämparglöd. Om huset blir för statiskt dör det. Man måste jobba när degen jäser säger Cegrell-Sköld.
Kulturproducenten Linnéa Åhlander säger att kulturhuset inte hade så stor konkurrens när det begav sig och dessutom en ekonomi som gjorde det möjligt att satsa på smalare program och experiment. I dag har konkurrensen ökat från innerstaden och budgeten är liten. Åhlander säger att man i stället måste fokusera i vad hon kallar ”bruset” och ständigt ha en omvärldsanalys.
Att omvärdera sig själva och den verksamhet som hålls är något som många av kulturproducenterna nämner som viktigt inför framtiden. Det är viktigt att det kommer in nya förmågor som formar och skapar ett helt nytt kulturhus. För att detta ska ske måste tjänster tillsättas säger Lena Holmqvist som med sina 30 år på kulturhuset ser positivt på de förändringar som sker i stadsdelen. Hon hoppas på att de kan ha positiv inverkan på kulturhuset.
Britta Andersson, också anställd vid Frölunda kulturhus, tycker att det är svårt att visionerna om ett framtida kulturhus i dagsläget men hon hoppas lika som Lena Holmqvist att det nya torget och de nya bostäderna i stadsdelen ger nya förväntningar på kulturhuset och dess verksamhet. Entrétrappan som förväntas tillkomma, kommer lyfta entrén säger Andersson och förhoppningsvis även huset till nya höjder.
Men när allt kommer till kritan är det faktiskt bara en trappa vi pratar om, ett fysiskt objekt. Sättet att se på ett objekt eller en miljö varierar mellan individer och genom tiderna. Nya impulser och trender gör att vi ständigt kommer att ändra vårt sätt att se på vår omgivning. Det är därför viktigt att i ett förändringsarbete använda sig av idéer och kvaliteter som är knutna till den geografiska platsen för att en påkostad upprustning inte bara skall bli av kosmetisk karaktär. I detta tycker jag att Frölunda stadsdel brister i sin planering då de inte har lyckas förankra det gamla Frölunda med idén om det nya. Det blir särskilt tydligt då till och med stadsdelens kulturella centrum känner sig exkluderade i förändringsprocessen och avskilda från den nya stadskärna som växer fram.
När kulturhuset byggdes på Glasberget i Västra Frölunda fick dagdrivarna flytta på sig för att ge plats åt kulturen i förorten. Idag genomgår Frölunda stadsdel nya större förändringar. Genom bland annat en ny utformning av torget och byggandet av bostadsrätter hoppas man ändra den sociala dimensionen i stadsdelen än en gång. Finns det fortfarande plats för folkhemmets kulturhus i denna nyutformning eller kommer kulturhuset såväl som dagens dagdrivare, bli tvungna att flytta på sig för det nya? Jag hoppas att det alltid kommer finnas en plats för kulturen i Frölunda och att kulturhuset kommer leva vidare och lysa likt den lanterna som den var tänkt att göra.
