[091017] Den ny tidskriften Sheriffi är på både finska och svenska, vilket jag tycker är ovanligt bra då den når både svenskspråkiga läsare och även finländare som har problem med att förstå sitt eget modersmål.
Själva definierar de sig som Sverigefinsk, finsk och finlandssvensk kultur på två språk. Inte bara målgruppen blir bredare med den definitionen – det ger ju självklart också mer att skriva om.
Och om mycket skrivs det i det fullspäckade första numret av Sheriffi. Man har lyckats få med sig en hel del bra skribenter, såsom Erika Fahlgren, Zac OYeah, Asko Sahlberg, Petra Hallberg, Paola Suhonen, Thella Johnson och så chefredaktören själv Sanna Posti Sjöman. Sanna Posti Sjöman drar ett stort lass och har intervjuat b la författarna Kjell Westö och Monika Fagerholm och klädmärket Vuokkos grundare Vuokko Eskolin-Nurmesniemi.
Det blir reflektioner över den finska bakgrunden i intervjuerna med musikerna som kallas det finska musikundret. Visste du att Anna Maria Espinosas mamma är finsk eller att Markus Krunegårds mamma är från den finska sidan av Tornedalen? Och att författaren och kulturskribenten Zac OYeah har finskt påbrå (och vem vet vad han hette innan han döpte om sig till sin karakteristiska pseudonym)? Det märks en glädje i texterna över att plocka fram finska rötter hos Sverigefinnar samt en stor dos stolthet över vad de åstadkommit. Lite skrytigt blir det emellanåt, men det må vara hänt, då det så sällan annars skrivs om Sverigefinnar.
Sheriffi fyller helt klart en funktion som forum för Sverigefinnar samt som en brobyggare mellan Sverigefinnar, svenskar och finnar och finlandssvenskar. Jag hoppas att det finska inslaget inte skrämmer i väg svenska läsare och allra mest hoppas jag att tidskriften tas väl emot bland Sverigefinnar och finlandssvenskar. Om så vore fallet skulle läsarskaran vara stor och jag hoppas på en ljus framtid för Sheriffi. Självklart hoppas jag ju att Sheriffi kommer att läsas av svenskar och finnar också men de målgrupperna tror jag är svårare att nå.
Om man ska klaga på något så är det ibland vissa språkliga fel i texten, samtidigt som jag förstår att man väljer att ta in försvenskningar i intervjuerna för att behålla intervjuernas autenticitet. Retade mig dessutom lite på avstavningsfelen på finska. Annars tycker jag att språkligt sett var texterna bra både på finska och svenska och framförallt innehållsmässigt var de en fröjd att läsa. Jag ser fram emot att följa tidskriften Sheriffi och väntar med spänning på nästa nummer.
