[090919] Nya studion 2009-09-18
Manus Jonas Hassen Khemiri
Regi Melika Melani
Scenografi & Ljus Bengt Gomér
Kompositör Dror Feiler
Videodesign Daniel Andersson
I rollerna: Anna Bjelkerud, Ninie Jeppson, Frida Röhl
”I rollen” borde jag ha skrivit eftersom pjäsen enligt uppgift handlar om en och samma människa fast vid olika tidpunkter i livet, dock samtidigt närvarande. Inte en splitrad personlighet som på Pirandellovis uppträder i flera gestalter utan ett spel över generationsgränserna. De ser alla likadana ut, har samma röda klänningar under en beige trenchcoat och rakade huvuden. Och för att komnplicera bilden uppträder personen i ytterligare tjugo figurer, statister, som alla faller tillgolvet när personen mot slutet av pjäsen skjuter sig (för att senare uppstå).
Döden är föremål för deras första samtal och fortsätter att följa dem stycket ut. Pesonen (personerna) söker efter anledningar att leva: ljuset en frostig sommarmorgon, erotiken. Figurerna juckar på varandra med en frenesi som skulle ha gjort grannens snuskiga hanhund grön av avundsjuka. Då och då filmar de varandra med videokameror och bilderna ser vi på skärmar på scenen. Man bråkar och slåss men visar inte stor ömhet mot varandra. Kanske ska det uppfattas som att vi egentligen inte älskar oss själva, utom ibland och då manifest som den juckande hunden.
Det säjs att det första en regissör gör när en pjäs ska sättas upp är att stryka alla författarens scenanvisningar. Om kvällens regissör Melika Melani gjort så och gestaltat den tunna texten helt efter eget huvud bör hon nämnas i jämnbredd med om inte rent av före författaren Khemiri. Det sätter naturligtvis den stackars kritikern på det hala, som inte har läst pjäsen, utan tror sig representera den vanlige åskådaren som intet ont anande köpt biljett och gått på teater.
Jag hoppas att denne (åskådaren) i så fall är en teaterintresserad människa, inte rädd för att uppleva något ovanligt. Om han eller hon däremot är ute för att få en glad kväll, bör han eller hon snabbt bege sig tre trappor ner i huset.
/Åke S Pettersson
