[090808] FoxMouse Produktion på Teater Amanda 2009-08-06
Manus Michel Snunit
Översättning Viveca Heyman
Idé och utformning – Karin Dalemo och Jenny Engström
Medverkande – Karin Dalemo och Jenny Engström
Scenografi – Ensemblen
Kostym – Karin Dalemo
Spelåret 2009-2010 har börjat och inte helt felaktigt med en pjäs för de allra yngsta, en föreställning som vänder den sig främst till små människor med en annan verklighetsuppfattning, ”i behov av särskilt stöd”, som man uttrycker det i sin inbjudan.
Själens fågel bor längts inne i själen och är enligt den här föreställning svart som en kråka och har en näbb som ser ut som mototen som snögubben brukr ha som näsa. Två fåglar hade sällskap av en byrå med lådor som man kunde dra ut och som innehöll olika känslor: glädje, sorg etc. På detta ”känslopositiv” spelade de båda fäglarna. I lådorna fanns spelkort med symboler: hjärta för kärlek t.ex.
Karin Dalemo och Jenny Engström var smidiga och vältränade och deras föreställning var rak och enkel, ibland lite rörande och (ett ord som jag bestämt mig från början att inte skriva, men nu kommer det i allafall) charmig.
Det hade säkert blivit en annan föreställning med en publik av barn, livligare och roligare, fast jag hade lite svårt att se att den skulle vara ”färgsprakande” som man skriver i sin reklam, om man inte tycker att det kan spraka om svart, förstås.
/Åke S Pettersson
