[090618] Hur känns det att ha varit med om ett experiment? Ganska bra om ni frågar mig. I kampanjen inför EU-valet såg vi mer nymodigheter i politiskt valkampanjande än vi gjort sedan 1930-talet då valfilmer, radio och andra tekniska nymodigheter gjorde sitt intåg i de svenska valkampanjerna. Men nu var det dags igen. Det har twittrats, bloggats, youtubats, visats politisk reklam i TV4 och överhuvudtaget varit en mycket mer aktiv kampanj än i något av de tidigare svenska EU-valen.
Jag måste erkänna att TV-reklamens genomslag gick fortare än jag trodde. Visserligen såldes det lite TV-reklamtid till partierna i riksdagsvalet 2006, men det var i digitala nischkanaler som sågs att en försvinnande liten del av väljarkåren. Men när nu TV4 öppnade sina breda kanaler för politisk TV-reklam slog det igenom. Visserligen blev det en höger-vänsterdimension i TV-reklamköpandet eftersom socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister sågade TV som kampanjkanal. Men var så säkra. De är med på tåget nästa höst inför riksdagsvalet. Då kommer alla politiska partier – som har råd – att köpa TV-reklam.
Men det mest intressanta är att själva begreppet TV-reklam redan är lite passé. Visst når du många om du sänder reklam i det digitala marknätet, men mycket av TV-reklamen har funnits på Youtube och partiernas hemsidor. Och faktum är att jag själv inte riktigt vet var jag sett partiernas reklamfilmer. De flesta har jag nog klickat mig fram till via kvällstidningarnas webbplatser. Poängen är därmed att politisk reklam med rörliga bilder numera finns i den svenska kampanjkulturen. En del sänds i traditionell TV, andra visas på partiernas hemsidor, deras Youtube-kanaler och är de lite roliga finns de länkade lite varstans. Övergången till politisk reklam i TV är därför kanske mindre dramatisk än kritikerna förutspådde.
Till slut slog även nätet igenom. För första gången var inte Internet en kanal bland andra för partierna utan kampanjernas nav. Kampanjerna utgick ifrån nätet och det var där allt hände. Detta beror givetvis till stor del på Barack Obamas lyckade kampanj i USA förra hösten. De sociala mediernas genombrott i den amerikanska valrörelsen 2008 var utan tvekan något som alla kampanjmakare måste förhålla sig till framöver. Det visar inte minst det faktum att de största svenska partierna och PR-firmorna gjorde studiebesök i USA under valkampanjen för att lära sig nya kampanjknep. Och för deras sinnesro var det kanske tur att det var ett val 2009 så att de slapp att vänta ännu ett år på att få testa allt nytt de lärt sig.
Nu får vi väl se vad eftervalsanalyserna visar om hur väljare tog till sig information genom att följa bloggar, twittrande eller partiernas Youtube-kanaler, men personligen tycker jag att det har varit ganska roligt.
Men var det en bra kampanj? Det positiva är givetvis att partierna – och även massmedierna – brydde sig. Om inte medborgarna kommer till politiken får politiken försöka nå ut till medborgarna.
Men å andra sidan är frågan om inte experimentlustan främst har att göra med att EU-valet inte ses som så viktigt. EU-parlamentsvalen är ”andra rangens val”, de är lågprioriterade av såväl medborgare, medier och politiska partier. Då kan man kosta på sig att testa lite nytt eftersom det inte upplevs spela så stor roll. Och det är kanske så man ska se på partiernas relativt stora satsning på Europavalet. Experimentverkstaden var nog i första hand partiernas förövning inför det val som räknas – riksdagsvalet 2010. I det perspektivet är trots allt Europaparlamentsvalet bara på låtsas.
