[090608] Det lite märkliga med böcker från Bokbål förlag, åter av en bok för mig att recensera från deras sortiment, men samma sak igen, att de har för bra förord, att förordet är bättre, eller seig åhtminstone lockar mer än mer, eller sväljer mig genast, att opplever förordet förmer än innehållet och själva boken, att jag blir för betagen genast, så pass mycket att det blir lite av sakramente direkt mer än avsett, så pass att det gör immunitet mot lockelser för själva boken.
Det som blir för bra, kväser sitt övriga för fundament, så enkelt är det, resten tar man inte in. Vad är bieffekten alltså, att jag tycker det låter lite för hisnande och osant, som något eget som inte mera är författarens av boken ifråga, för förhöjd blev inledd, varför sedan bry sig om något sämre fastän det måhända inte alls är det nog, något som jag inte kan vara alls säker på att vore svara om min förväntning nu, eftersom vet i min sanna inbillning att jag inte får det infriat, oavsett jag kan ha så helt fel. I höstas var det med ”Roundell in extenso” så, att loser till författare kunde bara inte vara en så fantastisk loser som i förordet, små saker ville det inte stämma, eller kunde helt enkelt inte stämma och vara sant lagt, ändå så fantastiskt gott skrivet. Jag var förblint hänförd.
Förordet, eller inledningen till Seig är inte lika påkostad som för Roundell, inte på långt när om än mycket finhaltigt, och hade jag inte läst Roundell hade jag kanské inte nu tänkt så här opprepande, att något inte stämmer för dessa böcker. Det är den fantastiska och begåvade opprorsförläggaren Lili von Wallenstein på Bokbål som skriver sina dessa fantastiska förord, som gör att jag rentav misstänker att Roundell aldrig funnits, lika lite jag vill tro att Dan Park existerar. Jag vägrar helt enkelt, helt kategorisk att googlera och ta mig ner på marken, jag söker inget på dessa författare. Kanské varje kotte vet att de är verkliga, utom jag.
Frågan är ändå, vem gör då dessa böcker, som är påkostade, mycket bra skrivna och gjorda. Seig är ju inte skriven, den är gjord av en affischkonstnär (Dan Park), eller sägs att bilderna är affischkonst han fäster olovligt och kriminellt på diversé nattligt mörkt betsade ekskåp i några svenska hålor förutom vindpinade Malmös någon förord som knappt har mera ett ekskåp med anoskop i. Vem gör så mycket arbete med böckerna utan att ta ära, så kanské är det ändå verkliga författare för dessa. Men varför skriver Bokbål då bort dem i förordet, så bra att de faller på eget grepp. Jag vet inte.
Kanské inbillar jag mig allt här, men då måste det ändå vara av bra böcker som hänför mig så pass. För sin affischkonst, som Seig återger, är den oppgivne Dan Park galghumoristisk och nitisk, nagelfar, och levererar konstnärliga skottsalvor mot kända varumärken, förvränger, drar till det, gör ifrån sig, ger alternativ, medför tanke. Svart humor är hans vapen. Han vill något, är frenetisk, och fantastisk, inte bara i förordet, men kanské mer i det, eller så är han verkligen än mer fantastisk än i förohrdet hörsammad. Vad vet jag. Fin, intressant bok i varje fall på ett bra alternativt föhrlag.
