[090603] Teater Jaguar 2009-06-01
I rollerna: Torben Sigelius Kulin o Emil Klingvall
Regikonsultation och Storyline: Peter Zell
Musik: Anders Rimpi
Scenografi: Torben Sigelius-Kulin
Rekvisita o Scenografiassistent: Kajsa Nylander
Manus: Emil Klingvall o Torben Sigelius Kulin
Teater Jaguar visar att man kan bjuda på en alldeles utmärkt teaterföreställning för unga med små resurser. Intakt heter pjäsen som med två skådespelare under en knapp timme ställer en spännande moralisk fråga till sin publik, den om hämnden.
Vad betyder det att hämnas? Vilka etiska regler gäller på det området? Finns det en moral som bjuder oss att hämnas eller ska vi bara vända andra kinden till? Blir vi mindre som människor (män, kvinnor?) om vi tilllåter andra att förödmjuka oss utan att hämnas?
Den här sortens frågor ställs vi inför som unga och därför är de givna i diskussion bland ungdomar. Äldre människor förutsätts ha kommit över sådant (strukit över, gått vidare etc.) försåvitt de inte tänker åldras som rättshaverister.
De båda skådespelarna Emil Klingvall och Torben Sigelius Kulin på Teater Jaguar hade själva skrivit pjäsen och det kändes på det engagemang som de visade i tolkningen av sina roller, som offer och sjuksköterska? Eller var de båda offer? Var kanske en av dem en hämnare? Den skickligt hopkomna pjäsen lät oss åskådare sväva i tvivel ännu medan vi gick ut från föreställningen.
Publiken som i måndags bestod av ungdomar från Gamlesskolan följde andlösa berättelsen, bara det ett gott betyg till Jaguar, och jag är beredd att plussa på, om det skulle behövas.
/Åke S.Pettersson
Skådespelarna Torben Sigelius Kulin och Emil Klingvall spelar en tvåmansföreställning som de själva skapat texten till. Den rastlösa tonårspubliken lyssnar knäpptyst och helkoncentrerad i en timme. För här har man lyckats skapa psykologisk action utan en enda död punkt. Det handlar om två unga män – den ene i rullstol, den andre i sköterskekläder. Båda har blivit utsatta för våld. Båda är beredda att själva utöva våld och försvara sin rätt att göra det. Som självförsvar eller hämnd. Och för att återupprätta en krossad självkänsla.
Jag är lika intresserad som den unga publiken: Hur skall det gå ?– vem av de två skall bli en segrande hjälte i detta sjukhusdrama? Slutet antyder en förhoppning om försoning. förnuftets seger över hämndbegäret och medkänslans seger över den destruktiva självömkan.
Detta är skolteater när den är som bäst – engagerad, underhållande, tankeväckande och utan pekpinnar.
/Kajsa Öberg Lindsten
