[090416] Lagom till EU-valet i juni kommer tidigare EU-parlamentarikern Per Gahrton ut med en bok om den europeiska gemenskapen. Han har tidigare skrivit böcker på samma tema, som ”Istället för EU” som även den utkom på Ordfront, 1990. Sedan dess har Europa förändrats och Gahrton har ändrat ståndpunkt från att kräva utträde ur EU till att acceptera medlemskap. En linje som övriga gröna partier i Europa haft under alla år.
Det är skillnad på att acceptera svenskt medlemskap i EU och att hylla organisationen. Gahrtons syfte med boken är istället att diskutera hur EU skulle kunna bli en demokratisk kraft i globalt sammanhang. Och visst finns det mycket av EU:s verksamhet som kan kritiseras. Bristen på överblick och genomskinlighet, exempelvis. Per Gahrton har själv suttit som EU-parlamentariker under tio år, men förstår fortfarande inte hur ett EU-beslut kommer till. Vet ens statsministern det? undrar han. Vet ens EU-minister Cecilia Malmström det?
EU-motståndare beskylls emellanåt för att vara Europa-hatare. Ett märkligt påstående som Gahrton lägger stor vikt vid att bemöta. Han anser att Europa erbjuder många spännande kulturformer, och ger en katalog över länder han besökt parat med anteckningar om deras kopplingar till viktiga nutida händelser. Som det delade Cypern och det politiska spelet för att hålla den turkiska delen utanför EU. Gahrton menar att EU borde ha satt större press på den grekiska delen av Cypern innan den delen beviljades medlemskap. Katalogen ger ändå en bild av en spännande mångfald i vår egen lilla vrå av världen.
En fråga som ofta kommer upp i diskussionerna om global politik är möjligheten att EU blir en motpol till USA:s dominans. Det är en fråga som även Gahrton snuddar vid. För, skriver han, vad kommer att hända när alla u-länder får klart för sig att i-ländernas levnadsstandard ligger utom räckhåll för dem och att i-länderna vägrar att göra avkall på den för egen räkning? Det behövs en demokratiskt grundat globalt samarbete för att välfärdssamhället inte ska gå samma öde till mötes som många andra har gjort under historien.
Grundfrågan är om EU är en del av problemet eller möjligen kan bli en del av lösningen på detta globala dilemma. Teoretiskt skulle EU kunna vara motorn för en positiv utveckling, menar han i kör med många andra. Men någon större optimism visar han inte.
Efter denna genomgång synar Per Gahrton olika delaspekter av EU:s politik. Egentligen handlar det om att befria EU från krafter som förhindrar en positiv utveckling av unionen. Som: Befria EU från det demokratiska underskottet. Vi borde lägga mindre energi på att demokratisera EU och mer på att kritiskt granska vad EU faktiskt sysslar med, menar Garhrton. Andra spännande rubriker är Befria EU från eurocentrismen, Befria EU från gubbväldet och Befria EU från språkförbistringen.
Låt oss stanna ett ögonblick vid språkförbistringen. Per Gahrton förstår inte varför den svenska kommissionären Margot Wallström nödvändigtvis ska prata engelska vid sina framträdanden inför parlamentet. Däremot anser han att det är ok att prata engelska vid mindre gruppmöten. Tendensen är ändå att det finns ett behov av att etablera ett gemensamt språk i umgänget inom EU, fortsätter han. Men vilket språk ska man välja?
Det finns tre sätt att förhålla sig till språkfrågan, menar Gahrton. Man kan återuppliva ett språk som har kulturell anknytning till EU. Då ligger latinet bra till. Ett annat alternativ är att skapa ett nytt språk utifrån samma premisser och då är esperanto en möjlighet. Eller så väljer man ett av de dominerande språken. Men inte engelska utan franska, tycker han. Vilket av dessa språk man skulle välja finner Gahrton svårt men lutar åt franskan, eftersom det redan är ett andraspråk för många inom EU. Samtidigt släpper Gahrton tyvärr frågan om språkets kopplingar till kultur.
Men det är inte här som Per Gahrton gör halt utan vid frågan om hur vi ska kunna påverka EU. EU-valet måste bli viktigare i svensk politisk debatt, menar han. Ja, här finns ett berg att bestiga.
