[090404] Av Simon Stephens
Stadsteatern, Nya Studion premiär 2009 -04-03
Översättning Stefan Lindberg
Regi Anette Norberg
Scenografi Clive Leaver
I rollerna: Anna Takanen, Johan Gry, Sara Appelberg, Thomas Nystedt, Gustav Ekman Melbin, Eric Ericson, Marie Delleskog.
För tre år sedan spelade Stadsteatern en pjäs av Simon Stephenssom hette Bort från Stockport. I kvällens pjäs av sammae författare har man förflyttats från Stockport till London, från den kvävande småstaden till storstadens anonymitet. Bort från Stockport är en optimistisk pjäs som man nästan hör av titeln medan Harper Regan är mer allvarlig.
Flykten till storstaden har sin grund i att pappan i familjen har anklagats för pedofili. Han har fotograferat småflickor och blivit skandaliserad i det lilla Stockport. Därför flyttar familjen till stora London. Pappan har svår att få jobb på grund av det skedda och för att ha råd med dottern Saras utbidning tvingas mamman Harper Regan försörjer familjen genom att arbeta på ett kontor.
Där står vi när pjäsen börjar. Harper har just fått veta att hennesfar ligger dödende på ett sjukhus i Stockport men hennes arbetsgivare vill inte ge henne ledigt så att hon kan resa och besöka fadern. Harper ger sig iväg i alla fall, förgäves eftersom fadern redan hunnit avlida innan hon hunnit fram.
Men resan är inte onödig. På en bar i Stockport stjäl Harper en skinnjacka av en karl som snortar kokain och försöker flörta med henne. Klädd i detta attribut som symboliserar en försenad ungdomsrevolt raggar hon upp en främmande karl och har sex med honom på ett hotellrum innan hon återvänder till London, dock inte utan först haft en uppgörelse med sin mamma, som vill få henne att inse att den döde fadern inte var det helgon som Harper tror.
Tillbaka i London försonas hon med sin man och sin dotter.
Skådespelarna var utmärkta i den här föreställningen. Eric Ericson imponerade med sitt porträtt av pubgästen med skinnjackan. Johan Gry hade två roller och som Harpers stukade man var nästan rörande. Sarah Appelberg hade också två uppgifter och särskilt hennes tonåring kändes obehagligt sann. Marie Delleskog övertygade som vanligt. Thomas Nystedt var säkerheten själv som den elake chefen. Han bör dock tilldelas en manérvarning. Det börjar bli mycket nasalt nu!
Jag inser att en sådan här pjäs får det att klia i fingararna på teaterledningen: en realistisk vardagsskildring (nåja) med en rätlinjig och ändå inte alltför enkel psykologi, något för publik och ensemble att trygga vila i mellan de mer upphetsande varven. Och som extrabonus en tacksam roll för en kvinnlig teaterchef i 41-årsåldern. Anna Takanen spelar med stor auktoritet utan att försumma figurens vekare sidor. Jag uppfattar henne som en överlevare, en som segrar mot oddsen. Kanske bör jag ta tillbaka mina ord om att inte Harper Regan är en lika optimistisk pjäs som Bort från Stockport ?
/Åke S Pettersson
