[090219] När jag själv var tonåring hade jag en vän vars pappa varit spanienfrivillig. Vi var alla väldigt imponerade av detta. Att frivilligt ge sig och riskera at dö för saken. Det var någonting annat än att stå och frysa utanför Domus och samla in pengar och sälja tidningar som vi själva gjorde. Det var stort och ganska ofattbart. att strida inte för sitt eget land, för att man inte har något val, utan för att sakens och solidaritetens skull söka upp striden.
Som något vuxnare har jag insett att det finns mycket som jag inte vet om det spanska inbördeskriget och i takt med att de svenska frivilliga dör av så faller också deras handlingar i glömska.
För att råda bot på okunskapen kan man läsa den ambitiösa antologi som getts ut av Nixon förlag och Svenska spaniennfrivilligas vänner. Tre redaktörer och inte mindre än tretton skribenter ger läsaren olika pusselbitar i historien.
Det börjar med en historisk bakgrund och en översikt över kriget som bröt ut 1936 och varade till 1939. Vi får via skribenterna flera aspekter. Vi får träffa gamla frivilliga, höra historien om Mujeres libres, kvinnorna som slogs inte bara mot fascisterna utan även mot oförstående män inom den egna rörelsen, samtidigt som de byggde förlossningskliniker och sände radio. Men också läsa om svårigheterna man fortfarande har i Spanien med att göra upp med sitt gamla förflutna.
Många pusselbitar alltså i en antologi som dessutom är fylld med mängder av historiskt bildmaterial.
