[090114] Berättelser om svenska kraftkarlar vid decennierna runt förra sekelskiftet, kan det vara av intresse? Varför inte. Speciellt om det sätts in i ett sammanhang.
Själv drar jag mig till minnes hur jag i min barndom fascinerades av Rekord-Magasinet, som min äldsta bror regelbundet köpte under en tid. Det som kanske fascinerade mig mest var en artikel om kraftkarlen Paul Anderson. Utan några specialtrick eller hjälpredskap lyfte han med sina armar ett flak fylld med människor. Det var mitt första möte med denna typ av kraftkarlar och tillhörande bild var ytterst spektakulär.
Han var enligt tidningen ”världens starkaste man”. Så mycket minns jag. Vid mina eftersökningar visar det sig att Paul Anderson vann guld i tyngdlyftning i OS i Melbourne 1956. Det är kopplingarna till idrotten som gör kraftkarlarna – och Olle Backmans bok – särskilt intressant. Går vi bakåt i tiden så är tyngdlyftning i mina ögon inte särskilt rafflande att titta på. Fotografiet vidgar perspektiven till cirkus, gyckel, upptåg, sensationer. Och det är just här som de folkliga lekarna med rötter i bondesamhället möter det framväxande industrisamhället.
Olle Backman har snarare utgått från andra hållet, från den folkliga förankringen i myllan. Vi får följa ödet hos ett tjugotal kraftkarlar. Många av berättelserna är inlevelsefullt skildrade och bakom människorna vi får möta anar man mycket mer av intresse.
En av dem är Starke Arvid – låter inte det som taget ur en folkvisa? Han levde under knappa omständigheter i en lantbrukarfamilj men hade viss kontakt med omvärlden genom Illustrerad tidning. En dag fick han se en bild på en cirkusatlet. Bilden gjorde starkt intryck på honom (också!) och han insåg att han också skulle kunna göra liknande bravadnummer.
Han drog till Stockholm och blev varvsarbetare, men sökte sig också på olika vägar in i kraftprovsartisteriet. Till slut kunde han lämna varvet för cirkuslivet. Själv lär han ha varit mest nöjd med ett nummer där han balanserade en plattform på pannan med både piano och pianist. Det låter absolut som något jag skulle vilja se!
Så håller det på. Många märkliga öden finns onekligen att skildra. En extra ingrediens är att många av dessa kraftkarlar drog över till Amerika, som under denna tid var något av ett drömmål för i stort sett alla svenskar oberoende av klasstillhörighet. För många av dem som skildras i denna bok var dock Amerika inte en slutstation utan ofta en plats man kunde besöka som artist och sedan återvända till Sverige.
Det som ger boken sitt främsta värde är ändå kopplingen till den moderna idrottsrörelsen. Här har vi tyngdlyftningens folkliga rötter. Innan konsten att lyfta tunga saker skalades av på mycket av cirkusartisteriet och renodlades mot likformighet och jämförbarhet. Hundra år senare har pendeln svängt. Nu närmar sig idrotten och cirkusartisteriet åter varandra.
