[081126] Detta är en bok för er som är intresserade av USA och Iran. Kanske framförallt en bok för er som tycker att den bild som ni får i västlig media är felaktig, feltolkad och förvrängd. Detta är en bok som ägnar sig åt mediekritik och bär på en stor ilska mot George W Bushs neokonservativa projekt.
För mig som är väl inläst på de senaste årens diskussion om krig, fred, islamofobi och mediekritik säger boken väldigt lite nytt eller oväntat. Boken travar på i väl uppkörda hjulspår och överraskar sällan. Dock innehåller boken ett antal intervjuer med främst amerikanska och iranska akademiker och intellektuella som är klart intressanta. Ovanliga och för mig okända röster som diskuterar och problematiserar bilden av USA och Iran. Det borde författaren gjort någonting mer av.
Någonting som jag börjar bli ordentligt trött på är att det inom vänstern finns en ganska så tröttsam och oreflekterad kritik av journalister och media. Jag skulle vilja säga att den är både naiv och omarxistisk.
Låt mig förklara. Enligt min uppfattning ligger USA i konflikt med Iran. Ibland är kriget nära och ibland råder det en stillsam men aggressiv fred. En del av det politiska spelet och aggressionen utspelar sig på ett medialt plan. Att då förvänta sig att de amerikanska medierna ska tolka Irans president Mahmoud Ahmadinejad välvilligt och korrekt är att hoppas på för mycket. Att svartmåla och förvränga fiendesidan ingår i det spel som spelas både i USA och i Iran. Att vänsterns mediekritik är omarxistisk beror på att de inte väljer att studera eller fundera på journalistikens förändrade produktionsvillkor. Kort sagt har en journalists vardag förändrats radikalt de senaste åren. Du ska göra mer arbete på mindre tid och enbart några få privilegierade har tillräckligt mycket tid för bakgrundsarbete, research och faktakoll. Jag är därför mycket glad över grävande journalister, nog- och samvetsgranna journalister och seriösa författare som kompletterar dagspressen och de stora nyhetsbyråerna.
En klok amerikan sa för någon månad sedan att det bästa vänstern (i vid mening) skulle kunna göra är att sluta tro på USA. Sluta upp med att vara fixerade av oss och ägna er åt att skapa alternativ. Detta är en bok som är fixerad vid USA och inte handlar om att skapa alternativ. Jag anser inte att teokrati á la Iran eller hyperkapitalism á la USA är bra alternativ. Vad jag däremot tror på är omfördelande välfärdsstater som klarar av en god balans mellan det juridiska, politiska och sociala medborgarskapet (á la T H Marshall).
