[081117] Häromveckan var jag på politisk guidning i Hebron. Den israeliska fredsorganisationen Breaking the silence (BTS)hade anordnat en dagstur från Jerusalem in på västbanken. BTS består av före detta israeliska militärer som gjort sin värnplikt i Hebron. De anser att det är nödvändigt för dem som inte varit i området att ta del av den aggressiva vardag och verklighet som existerar i Hebron.
Hebron är viktig religiös plats för både muslimer och judar. I området finns sedan tidigt sjuttiotal israeliska bosättningar såsom Kiryat Arba och några av de mest radikala grupperna i regionen finns också här. Bosättarna är till stor del religiöst motiverade och en majoritet av palestinierna röstade också på Hamas i senaste valet. Carl Bildt har kallat Hebron ”kanske det värsta stället på Västbanken”.
Till skillnad från många andra platser där bosättningar med religiöst motiverade judar etablerat sig är det extra problematisk här. En del av centrum i gamla delen av Hebron har helt tagits över av dem. Sterila gator är ett uttryck som används för att beskriva gator som numera bara används (och i stort sätt också bara bebos) av israeliska bosättare. Jag är i Hebron för att ta vara på tillfället att gå uppför en av dessa gator, Shuadagatan. Det låter enkelt med så är det inte.
2001, när BTS grundades var syftet enkelt. Några killar upplevde efter avslutad militärtjänst att få israeler förstod vad de pratade om. En fotoutställning med material från sin tjänstgöring sattes ihop för att så att säga bryta tystnaden. Utställningen skapade mycket uppståndelse och debatt när den visades först i Tel Aviv och sedan i Knesset, det israeliska parlament. Debatten rörde sig dels om vad Israel gör i Hebron och om graden av brutalitet och våld som används i det israeliska försvaret. BTS lyfte generellt frågan om varför olika delar av den politiska säkerhetsagendan diskuteras mer än andra och hur säkerhet i allmänhet definieras i Israel. Och genom att göra detta satte de in situationen i Hebron i ett större sammanhang.
BTS hävdar att priset för att bosättarna får fortsätta agera som de gör är helt oacceptabelt. Dels på grund av det lidande ett vidmakthållande av ockupationens fundament skapar för palestinierna. Och förstås för unga israeler som gör sin värnplikt i Hebron. Men det är kanske än mer värdefullt att höra före detta militärer hävda att de israeliska militära och polisiära insatser i Hebron inte gör Israel säkrare, snarare tvärtom.
Viktigast av allt kan dock tyckas vara att BTS pekar på situationen i Hebron och påstår att Israels brist på agerande är ett symptom som tyder på en aggressiv sanktionerad israelisk expansionspolitik. De hävdar vidare att det från Israels håll råder en dubbel brist på agerande. Dels sker sällan eller aldrig politiska fördömanden av expansion av bosättningar. Dels råder en tydlig brist på polisiärt och militärt implementerande av evakueringar och rivande av bosättningar på västbanken vilka enligt internationell rätt är helt olagliga.
Det som gör BTS unika är främst att deras åsikter grundas på egna och andra kombattanters erfarenheter i Hebron. Strax under 600 vittnesmål har BTS än så länge samlat in. Dessa vittnesmål och fakta anser BTS visa hur bosättarproblematiken på många sätt har sina rötter långt in i ett sionistisk paradigm. BTS menar alltså att från Israels perspektiv är etnisk rensning kosher under vissa omständigheter, alltså ok på ren svenska.
Och detta är helt oacceptablet anser BTS.
BTS är nu en praktisk organisation och en annan viktigt del av deras arbete är att visa människor hur det ser ut ’på marken’ i Hebron med omnejd. Och detta gör de alltså genom att anordna guidade turer. I den mån det nu går att genomföra dem vill säga. Israelisk polis har ofta stoppat turerna på grund av att motsättningarna, konfrontationerna och våldsyttringar från bosättarna. Det måste påpekas att detta inte bara gäller BTS guidningar. Många grupper, inklusive lokala och internationella politiker, religiösa ledare såväl som israelisk polis och militär har attackerats och utsatts för grovt fysiskt våld såväl som fått vatten, urin, avfall, hett te et cetera slängt på sig.
Det är därför omöjligt för BTS att ha guidningar utan beväpnad eskort. BTS har i israels högsta domstol fått tillåtelse att genomföra guidade turer i Hebron en gång i veckan men ofta har guidningarna stoppats av israelisk polis som hänvisat till en för stor hotbild. De hävdar också att det är för dyrt för Israel att ha så mycket beväpnad personal på grund av en turistgrupp. Men denna torsdag har vi alltså får möjlighet att komma in i Hebron ett par timmar. Och vår grupp skyddas idag av en större grupp israelisk polis och militär. Jag räknar till ungefär sextio uniformerade och beväpnade eskorter.
När vi kommer ut på gatan för att börja vår vandring uppför shu’adagatan, som ligger mitt inne i den äldsta delen av Hebron är den helt i avsaknad av palestinier. Lite svårt att se är det för det bildas ögonblickligen två ogenomträngliga ringar av militär och polis runt vår grupp. Lite svårt att höra är det föresten också för en grupp med bosättare har också samlats runt oss och för oväsen.
Den första mannen jag får ögonkontakt med är Baruch Marzel. Han är arg. Marzel är bosättarledare, har en ortodox judisk åskådning och bor i Hebron med sin fru och sina nio barn. Han är också en etablerad högerradikal politiker och fick sin politiska skolning i det numera terroriststämplade Kachpartiet som rabbin Meir Kahanes närmaste man innan denne blev mördad. Kach får sedan 1988 inte deltaga i israeliska val på grund av sin rasistiska ideologi. Idag är Marzel ledare för Jewish National Front och är bland annat känd för att i sin politiska kampanj 2004 i israelisk TV ha uppmanat den israeliska staten att avrätta den israeliska journalisten Uri Avneri och ”andra vänsteraktivister” .
Vänsteraktister. Det är vi det.
Jag tycker att Baruch Marzel ser galen ut. Och även om han uppenbarligen är arg på Yehuda är han inte heller glad över vårt besök. Han skriker in i megafonen att vi alla är nazister och vänsterelement som kommer och stör friden i Hebron och att Yehuda har blod på sina händer från sin egen vapentjänst i Hebron.
Yehuda Stolov är en av våra två guider. Han är en av grundarna till BTS och han verkar inte bry sig nämnvärt om den arga skäggiga mannen. Yehuda ställer sig mitt i gruppen. Han gör sitt bästa för att göra sig hörd men det är svårt då vi är omringade av bosättare i alla åldrar utrustade med visselpipor, megafoner och horn som används för att det ska vara svårt att höra vad guiderna säger. Alla fotar och filmar alla. Bosättarna står bredvid israelisk polis och de filmar oss tillsammans. Jag fotar Marzel och en annan känd bosättarledare. Bosättarflickorna tar kort på mig.
Vi lyckas genomföra turen men det ringer i mina öron när jag kommer tillbaks till Jerusalem.
Jag befinner mig i Israel och Palestina som ekumenisk följeslagare på uppdrag av Sveriges Kristna Råd och Kyrkornas Världsråd, genom det Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel (EAPPI). De synpunkter/reflektioner som uttrycks ovan är personliga och delas inte nödvändigtvis av mina uppdragsgivare.
Om du vill publicera hela eller delar av denna artikel eller sprida den vidare, var vänlig kontakta mig;
(smallswedishwoman@yahoo.com), och/eller någon av de ansvariga på Sveriges Kristna Råd; Joanna Lilja (joanna.lilja@skr.org) eller Johanna Wassholm (johanna.wassholm@skr.org).
