[081116] Teater Pugilist på Konstepidemin 2008-11-14
Av och i regi av Martin Theorin
På scenen Per-Anders Ericson
Martin Theorin har begåvat världen med ännu en monologpjäs som han kallar Social Bandit. Rollen som Theorins alter ego spelas den här gången av Per-Anders Ericson som med sin frodiga gestalt och sin evige keps inte så litet påminner om författaren, som dessutom dubblerar som sin egen regissör. Det finns ett uttryck om att en advokat som är sina egna försvarare ”has a fool for a defender,” Talesättet skulle kunna appliceras på författaren som regissör. Man kan ju inte begära att den som regisserar egna texter ska upptäcka eventuella brister i desamma.
Man skulle önska en kylig Oxenstierna till Martin Theorins hetblodige Gustav Adolf. Hans pjäser innehåller många verbala godbitar och ännu fler som inte borde ha funnits där. Vad har vi som kurar i snålblåsten på toppen av Konstepidemin i Göteborg för glädje av att höra Kungliga Dramatiska Teatern och Mikael Persbrandt omnämnas med tonfall drypande av bitter ironi?
Som vanligt har man inte tråkigt när Martin Theorin för taktpinnen. Den yviga berättelsen om fången som ska sätta upp en pjäs i fängelset med en invandrare som aldrig spelat teater är smått genial. Nu utgörs medfången av en docka. Per-Anders Ericson får spela en dubbelroll och han gör det mycket skickligt. Enda anmärkningen mot hans prestation är att han tagit med sig den stora stadsteaterrösten till den lilla lokalen och att hans stentorsstämma stundtals gör texten ohörbar. (En detalj som en regissör hade kunnat rätta till.)
Det verkligt trista med den här föreställningen vore ifall den skulle innebära slutpunkten för Teater Pugilist. Martin Theorin har hotat med det. Han har ledsnat på att ensam svara för rabulistisk teater i Göteborg. Jag skulle önska honom en kompis som kunde skaka om hela konceptet från grunden. Lars Norén kunde kanske ge honom en plats på FolkTeatern? Fast två så stora egon ryms väl inte på samma scen?
/Åke S Pettersson
