[081103] Alltså med denna bok, hur kan förordet vara så avsevärt mycket bättre merfaldigt skrivet än själva boken, det (förordet) engagerar och är tankeväckande, dels fantasieggande, inte till all tur helt kort, det (att förordet förmer allt är) engagerar likaså. Detta förbluffar.
Jag förmår inte undersöka, inte göra den minsta efterforskning eller förfrågan, inte ens medelst en sökning på omedelbara google, men jag vill utpräglat tro att förordet är helt fabulerat, så allt taget från luften, gjord om en biografi rolig, kan nog också förhålla sig så att en haltorftig suputs diktargärning fåtts i äkta inramning, skriven som en presentation skola göras bäst, böcker skall ju vara världens stiligaste lögn att sanningen är sanningen sannare än sant, gjord här.
Jag vet inte med detta förord, blir jämt misstänksam, allt i det får mig tvivel underkastad om dess riktiga avfattning trots än av just riktig avfattning. Jag ogillar inte förordet eller störs av tvivlet, är inte i ifrågasättandets ifrågasättande, tvärtom lockar det hela.
Är skickligt skrivet, men säkert också meningen att blottläggas, eftersom drar på ganska högvarv. Ej heller är det än provocerande, däremot med viss humor, med det som verkar förvridet. Och jag undrar vidare, har ens poetsuputen Ulf Roundell funnits. Kan t.o.med delvis vara förordets efterlöpare eller spökskrivare som även avfattat boken ifråga, men kanske nu inte ändå.
Jag vägrar göra sökningar här. Kanske vet varje kotte att Roundell har funnits [levt, verkat] eller finns, skriver jag kanske den mest dumma recension mig ovetande. Den här boken är onekligen ändå förmodligen skum. Själva boken har idel dikter och lässtycken, de inte speciellt högmärkliga alls, fastän egenförankrade, med en del livsfilosofi och levt, eller meningslevt upp. Bokbål är ju också ett förlag som vill pröva och killägga i litteraturhegemonien. Lovvärt.
