[081020] -Kom snabbt! Bosättarna håller på och bygger en lövhydda inför Sukkot på vår innergård!
Det har gått ungefär trettiofem minuter sedan vi fick ett samtal där vi ombads komma och vara närvarande som observatörer. Och nu går jag med bestämda men lite oroliga steg genom östra Jerusalem. Jag och mina fyra följeslagarkollegor är på väg mot området Sheik Jarrah, en central del av Jerusalem som ligger bakom det för många av oss svenskar kända hotellet American Colony Hotel Till detta område kom Jerusalem-fararna från Nås som beskrivs i Selma Lagerlöfs bok ”Jerusalem”.
Mina tankar är dock långt borta från svenskarna som lämnade Svedala för det heliga landet. Istället går mina tankar till den palestinska familjen Al Khurd som ringde oss och vars halva hus är ockuperat av israeliska bosättare.
Ja, du läste rätt. Halva deras hus är ockuperat av israeliska bosättare. Den halvan av huset som de byggt till sin son, men som sedan 2001 är ockuperad. Själva ockupationen skedde en natt då fru Umm Kamal besökte sin diabetessjuka man Mohammad Al Khurd. Ett samtal från en granne beskrev upprört hur bosättare hade brutit sig in i deras hus och att deras tillhörigheter nu låg utspridda framför dörrarna, så kunde hon snabbt komma hem?
Jag hade träffar både herr och fru Al Khurd tidigare. Jag hade druckit kaffe på deras altan, hört dem berätta om sina nya oönskade grannar men aldrig träffat dem.
Innan jag skyndar nedför gatan med andan i halsen denna måndagsförmiddag hinner jag tänka på hur välkänd deras situation är. Hur BBC nyligen sänt en reporter dit. Och hur min kollega Warren i veckan lyfte frågan om familjens juridiska situation och mänskliga lidande när han träffade Tony Blairs sekreterare. Jag hinner också tänka på hur den palestinska ledaren Mahnmoud Abbas uppmärksammat USA, Frankrike, Storbrittannien och Tyskland på konsekvenserna av att låta israeliska bosättare ta över egendom i vad som är en central del av östra Jerusalem, och därmed en del av Palestina.
Jag visste redan innan vi började gå uppför den lilla asfalterade vägen som ledde leder fram till familjens hus att bosättarna nyligen blivit dömda av israelisk domstol att lämna familjens hus den 8 november. Men jag var inte förberedd på vad jag skulle se.
Inne på familjens fina terrass pågår en febril aktivitet När vi kommer in på området och kan se de två ingångarna som fram till 2001 ledde in till familjens lägenheter, möts vi av israeliska poliser. Och israeliska män, bosättare, utrustade med träväggar och borrar. Utan att kunna göra mer än att förvirrade ta emot en stol från Umm Kamal, som för att titta på en föreställning, sätter vi oss ner. Lövhyddan, som byggs för att fira den judiska högtiden Sukkot – Lövhyddehögtiden, tar snabbt form. Under Sukkot bygger judar en lövhydda i trädgården, på bakgården eller vid synagogan. Där äter man under en vecka alla måltider tillsammans under bar himmel. Detta gör man för att minnas att det judiska folket tvingades vandra i öknen och bo i bräckliga hyddor under 40 år efter slaveriet i det faraoniska Egypten
Sukkot är en familjehögtid och en tid då judiska familjer får tid att umgås i lugn och ro. Nu borras det dock i familjen Al Khurds vägg. Det kommer och går människor från lägenheten som sonen skulle haft och det fotograferas och filmas utan att byggarna verkar beröras speciellt mycket. Hur var detta möjligt? En sådan till synes klart övertagande av privat egendom där internationell lag borde vara tillämplig?
Familjen Al Khurd fick sitt hus av FN i mitten av 1950-talet. De fick huset efter att ha blivit förflyttade från sitt tidigare bostadsområde i samband med staten Israels grundande 1948. Bosättarna som nu bor i huset är inte individer som bara brutit sig in, utan tillhör en religiös judisk bosättarorganisation som hävdar att de köpt familjens mark redan på artonhudratalet.
Problemet i Palestina är att när väl bosättarna flyttat in så flytta de sällan ut. Det finns få fall där ett vräkningsbeslut verkligen verkställts och det ser inte ljust ut för familjen Al Khurds heller. Och nu har de dessutom tills Sukkot är slut en stor byggnad placerad två meter från sin dörr och en större mängd bosättare som använder deras lägenhet.
Jag befinner mig i Israel och Palestina som ekumenisk följeslagare på uppdrag av Sveriges Kristna Råd och Kyrkornas Världsråd, genom det Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel (EAPPI). De synpunkter/reflektioner som uttrycks ovan är personliga och delas inte nödvändigtvis av mina uppdragsgivare.
Om du vill publicera hela eller delar av denna artikel eller sprida den vidare, var vänlig kontakta mig;
(smallswedishwoman@yahoo.com), och/eller någon av de ansvariga på Sveriges Kristna Råd; Joanna Lilja (joanna.lilja@skr.org) eller Johanna Wassholm (johanna.wassholm@skr.org).
