[080915] av Anders Friberg
Urpremiär på Teater Tamauer, 13/9 2008
Regi: Anders Friberg
Scenografi och ljus: Johan Friberg
Kostym och mask: Ulrika Kärrö
På scen: Sara Klingvall och Jan Ericson
För barn 3-6 år.
Anders Friberg på Teater Tamauer, som gjorde den trevliga dramatiseringen av Anna Höglunds och Gunnar Lundkvists barnböcker om Igelkotten och Mullvaden för något år sedan har denna gång skrivit och regisserat en egen berättelse för småttingar mellan tre och sex, som spelas av Sara Klingvall och Jan Ericson – samma skådespelare som i Igelkotten och Mullvaden. Återigen gestaltar de två kluriga, självupptagna typer som oförklarligt väl matchar varandra. Det handlar om en ensam gubbe och en ängslig flicka. Gubben slipar på sin båt och har fullt med nallebjörnar som han pratar med därhemma, i brist på människor. Flickan är fem år och kan nästan läsa, och blir hela tiden skrämd av sina egna fantasier. Men kanske ännu mer av att vara så övergiven, och hela tiden vara tvungen att gå och handla i affären, där det är en ilsken tantexpedit som skäller på henne när hon gör fel och inte minns vad hon skall köpa.
“Jag skrattade inte alls!” säger sexåringen som är med mig på premiären stolt. Det gjorde inte hans lillasyster heller. Men ändå tittade de på pjäsen med stor koncentration och inlevelse. Och många av de andra barnen skrattade, särskilt över den rolige gubben, som snubblade och gjorde skojiga miner.
Jag tycker att pjäsen är bra. Kort och enkel men rolig. Och inte alltför överpedagogisk. Den handlar om rädsla, och om hur man kan försöka övervinna den. Fast på slutet demonstrerar den också hur man faktiskt kan ha roligt med skrämseln. Om man får turas om att skrämmas och låta sig bli lite lagom skrämd är det trevligt när det kittlar lite i magen.
Teater Tamauer har blivit ännu en barnteaterscen att räkna med i Göteborg. Måtte den överleva! När konstellationen Sara Klingvall och Jan Ericson blir ännu varmare i barnteaterkläderna kommer de att kunna göra något rent fantastiskt – det är jag säker på.
Johan Fribergs scenografi är suverän: En halv båt, en köksstol i jätteformat och två lådor med grus som flickan och gubben springer på stället i – allt demonstrerar vardagens osannolika realiteter.
/Kajsa Öberg Lindsten
