[080912] Det är en ljum kväll här i Jerusalem och jag sitter på Olivberget i och funderar på vilken pensel jag ska använda för att på bästa sätt måla upp min högst personliga bild av den israeliska fredsrörelsen som jag än så länge som följeslagare kommit i kontakt med.
Syftet med denna text är att lyfta fram en viktig del av det motstånd mot ockupationen som existerar inom Israel. Fredsrörelsen i Israel är visserligen en numerärt liten grupp men deras arbete förtjänar att uppmärksammas. Inte minst för att jag anser att det är viktigt att veta hur det civila samhället reagerar mot ojämlikheter och övergrepp. Dessutom anser jag att dessa gruppers viktiga roll i arbetet för fred i Mellanöstern inte än så länge dokumenterats tillräckligt eller ens i många fall noterats.
Redan här vill jag poängtera att texten inte skrivits för att debattera hur en framtida palestinsk politisk enighet kan komma att se ut, inte heller syftar den främst till att peka på hur ockupationen påverkar människorna i östra Jerusalem, västbanken och Gaza även om dessa frågor naturligtvis debatteras flitigt även i det israeliska fredslägret.
Med utgångsläge i rätten att leva ett liv utan förtryck har jag istället filosoferat mer specifikt över vilka människorna i fredsorganisationerna är, vilka målsättningar de har, hur de arbetar rent praktiskt och utifrån detta försökt ringa in och förstå mer om de utmaningarna de ställs inför idag.
Inledningsvis kan det konstateras att för att finna svaret på frågan om vilka utmaningar den israeliska fredsrörelsen står inför idag är en förståelse för vidden av områden de väljer att arbeta med nödvändig. För samtidigt som det mig veterligen inte finns några fredsgrupper i Israel som inte har som övergripande mål att få slut på ockupationen så vore det närmre sanningen att säga att det individuella arbetet är beroende av vilka konsekvenser av ockupationen de främst väljer att belysa och arbeta med.
Det kan konstateras att de grupper jag refererar till nedan har tre grundläggande gemensamma drag. De arbetar alla på olika sätt tillsammans med palestinier om än inte direkt genom samarbets- eller systerorganisationer i Palestina även om det förekommer. De arbetar istället mer med att på olika sätt väcka opinion hos det israeliska folket och de kan alla sägas på olika sätt jobba med och för grundläggande rättigheter, freds och rättvisefrågor.
Nedan följer en kortfattad beskrivning av två israeliska organisationer och ett nätverk som naturligtvis inte på något sätt syftar till att vara heltäckande för hela den israeliska fredsrörelsen. Snarare vill jag börja teckna konturerna av en fredsrörelse med stor vidd och under förändring.
Lite slarvigt uttryckt kan den första organisationen Rabbis for Human Rights målas in på en religiös/moralisk graf. Det är en organisation som leds av rabbiner från judiska församlingar i Israel och de arbetar med sociala och mänskliga rättigheter både i Israel och Palestina.
Organisationen Zochrot å andra sidan har som uttalat syfte att på olika sätt inte låta det palestinska samhället som existerade vid Israels grundande glömmas bort inne i Israel.
Det finns även en skara organisationer vilka tillsammans bildar ett nätverk som har sitt utgångsläge i konsekvenser av ett starkt militariserat samhälle. Här ingår Marchsom Watch (”check-point watch”) som företrädesvis består av äldre israeliska kvinnor. I den sistnämnda gruppen återfinns också grupper såsom Yesh Ge’vul (”det finns en gräns”) och New Profile, en feministisk organisation som arbetar med och för vapenvägrare.
Som påpekades ovan kan det övergripande syftet för alla grupperna sägas vara att få ett slut på ockupationen men arbetsmetoderna och fokus varierar.
Rabbis for Human Rights (RHR) tar enligt egen utsaga avstamp i en sionistisk tradition. De arbetar med utgångsläge i sin religiösa tro för en rättvisare värld. I år fyller de tjugo år och säger med egna ord att ”RHR has attempted to humbly pursue righteous deeds and practice decent behavior”. Mycket kortfattat anser de att den judiska tron innehåller många texter som otvetydigt pekar på att du som judisk bekännare har som krav att behandlar dina medmänniskor på ett värdigt och respektfull sätt. De använder gärna religiösa texter för att förklara, diskutera och validera sitt praktiska engagemang i Palestina. De arbetar ofta också vid de militära övergångarna och använder många gånger civil olydnad som metod för att hjälpa palestinier som får problem med ideologiska israeliska bosättare exempelvis i olivskördetider. De arbetar även mycket aktivt vid rivningar av palestinska hus och vill gärna föra fram problematiken bakom rivningarna. De har vid ett flertal tillfällen blivit arresterade.
Organisationen Zochrot (att minnas) arbetar å andra sidan med att på olika sätt belysa vad som hänt och idag händer med det palestinska arvet. De arbetar på olika sätt med att visa att det fanns många palestinska byar som ofrivilligt lämnades i samband med staten Israels grundande. De arbetar exempelvis med att ta med grupper till resterna av övergivna byar, gärna tillsammans med en palestinsk guide som en gång bott där. De anordnar även bussturer och föreläsningar på platser där palestinska byar en gång legat. Många platser har idag en ny judisk identitet i form av nya namn, och många omärkta palestinska moskéer, gravplatser et cetera finns idag bara rester av och Zocjrot uppmärksammar detta på olika sätt. De tar ofta också upp vikten av en officiell ursäkt i kombination med kompensation från Israel. Också problematiken vad gäller återvändanderätten för palestinier, alltså rätten att återvända till sin by eller region är en viktig del på deras agenda.
Slutligen, det ovan nämnda nätverket består av organisationer som på olika sätt vill uppmärksamma resultatet av en stark militarisering i Palestina och Israel och deras arbete kan se ganska annorlunda ut.
Det finns det idag ungefär sexhundra militära vägspärrar mellan Israel och Palestina samt inne på Västbanken och Gaza. Organisationen Machsom Watch finns sex dagar i veckan vid de militära vägspärrarna för att prata med soldaterna, vara behjälpliga för palestinierna, observera, fotografera och publicera rapporter och översikter om hur det fungerar praktiskt vid området kring muren De berättar också om hur människor påverkas av att behöva arbeta vid och ta sig genom muren och hur interaktionen mellan människor och det dagliga livet går vidare vid militärövergångarna. Som hebreisktalande kvinnor har de den unika möjligheten att återberätta vad som sägs.
Yeah g’vul är en organisation som stödjer israeler som vägrar tjänstgöra på ockuperad mark. Yesh Ge’vul som organisation ägnar sig även åt att stödja dem som blir dömda till fängelse både praktiskt, socialt som ekonomiskt. De informerar ungdomar om situationen på Västbanken och Gaza och om ockupationen i allmänhet innan de blivit inkallade. De arbetar även aktivt med att högt rankade militärer juridiskt skall prövas i domstol, främst i Israel men möjligen även utanför Israels gränser för vad de anser är grova människorättsbrott. De är inte negativt inställda till en ekonomisk bojkott av israeliska varor.
Sammanfattningsvis kan sägas att metodiken inom det israeliska fredslägret varierar från att hävda att civilt motstånd i form av direkt aktioner är en mänsklig rättighet, eller skyldighet om man så vill. Det finns också de som hellre vill ha möjlighet att informera, hålla föreläsningar i palestinska byar eller arrangera bussresor för israeler. Det finns grupper med utpräglad religiös, feministisk, historisk, eller militär prägel, och ofta återfinns alla fyra delarna. Det finns de som har som syfte att främst belysa historiskt mörka hörn och de som har ett utpräglat förändringspolitiskt syfte.
Vad gäller utmaningar anser jag att det kan vara problematiskt att i Israel inte per automatik bli stämplad som bråkmakare, vänsteranhängare eller farlig på grund av att du anser att israels säkerhetstänkande bör diskuteras eller till och med ifrågasättas. Det är inte oproblematiskt att försöka ’bevisa’ att en demokratiskt stat för att må bra kanske måste titta på historien utan skygglappar och även ställas till svars för sina handlingar, vad de än må vara.
Jag befinner mig i Israel och Palestina som ekumenisk följeslagare på uppdrag av Sveriges Kristna Råd och Kyrkornas Världsråd, genom det Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel (EAPPI). De synpunkter/reflektioner som uttrycks ovan är personliga och delas inte nödvändigtvis av mina uppdragsgivare.
Om du vill publicera hela eller delar av denna artikel eller sprida den vidare, var vänlig kontakta mig.
