[080911] Efter ett år i Skottland är det nästan svårt att inte ha fått massvis med intryck och funderingar kring fenomenet regional identitet i allmänhet, och skotsk nationalism i synnerhet. En reflektion är att i Skottland, precis som andra områden som betecknas som vstarka regioner” i Europa, använder man inte ordet region. Skottland är givetvis en nation – och här finns inget regionparlament utan the Scottish Parliament.
Om ordet region används syftar det istället på mindre enheter, exempelvis Högländerna eller ögrupper. När motsvarigheten till Västnytt, BBC:s Reporting Scotland, rapporterar om förslag från ”the government”, är det självklart den SNP-ledda (Scottish Nationalist Party) skotska regeringen som avses – inte den Londonbaserade brittiska regeringen. När rapporteringen kommer från London hänvisas det däremot vanligen till ”the Scottish executive”. Intressant nog följer väderrapporteringen samma mönster. Prognoser om ”rain all over the country” på Reporting Scotland, kan tio minuter senare följas av helt annorlunda prognoser för hela landet i BBC:s generella väderrapport.
Unionen med England erkände att det handlade om just en union av separata nationer, med rätt till vissa egna traditioner, och även rätt att fortsätta att trycka sina egna sedlar. Än idag finns det inte mindre än tre olika skotska varianter av pundsedlar. Historien äve överlag väldigt påtaglig i Skottland. Inte minst gäller det i en stad som Edinburgh, vars centrum finns med på Unescos världsarvslista med sitt slott, sina medelstida stenhus, och de branta kullerstensgränderna.
Nybyggnation får inte bryta av för mycket mot befintliga byggnader, något som både den vackra moskén och det relativt nybyggda National Museum of Scotland är bra exempel på. Det traditionella sandstensmaterialet har i bägge fallen givits en annorlunda formgivning som ändå smälter in i miljön. Inuti muséet är det identiteten som är under konstruktion. I ett område som har präglats av folkomflyttningar, krig och erövringar är det uppseendeväckande hur redan den tidiga fornhistorien kommenteras i termer av hur ”vi skottar” levde då.
En del besökare som varit i Skotland för många år sedan reagerar på att den skotska nationalismen uppfattas som mer påtaglig nu. Det är framförallt den vardagliga nationalismen, (eller den banala nationalismen för att använda Michael Billigs uttryck) som märks. Några exempel på det är användandet av kilt, den skotska flaggan, och utmärkandet av produkter producerade i Skottland i mataffären med hjälp av små flaggor i prishyllan. Skillnaden handlar inte nödvändigtvis om att människor har ändrat sina vanor. Istället kan det lika gärna vara att de specifikt skotska inslagen uppmärksammas mer nu.
Identiteten får också politiska konsekvenser. Mest märks det av i Edinburgh, vilket inte är förvånande då staden i egenskap av huvudstad är säte för det omtvistade parlamentet och dess politiker. Den nuvarande förste ministern, Alex Salmond (SNP), missar sällan ett tillfälle att retoriskt anspela på skotsk identitet och stolthet när han håller tal eller blir intervjuad i media. SNP vill bland annat anordna en folkomröstning frågan ifall Skottland bör bli en egen stat. Som minoritetsregering måste SNP få stöd av något annat parti. Skotska Labour har här utmanat övriga partiet genom att säga sig vara beredda att stöda en sådan folkomröstning, men de vill då att det även ska finnas ett mittenalternativ med mer självstyre (ungefär som en federal stat) inom ramen för Storbritannien. Det är ett dilemma för SNP för det mesta talar för att ett sådant alternativ skulle kunna vinna.
En annan aspekt på den skotska identiteten gäller relationen till Europa. Med tanke på att britterna generellt sett betraktas som EU-skeptiska så skiljer skottarna ut sig genom att vara något mindre negativa. En orsak till det kan givetvis vara det faktum att Skotland i högre utsträckning fått EU-finansiering, men här finns framförallt en påtaglig inställning om att ”vi är minsann inte som dem”, dvs inte lika EU-negativa som engelsmännen. Vidare innebär tanken om att man är en nation snarare än en region att Skotland varit oväntat lite aktiv i EU:s regionkommitté och andra regionala sammanslutningar. Poängen formuleras väl av en tjänsteman som har uttryckt det på följande sätt: ”Scotland is not a region in Europe – it is a member state in the making”.
