[080911] Det året inrättades nämligen en signalspaningsbas med täcknamnet ”Kari”, nordväst om Torne träsk, av den norska motståndsrörelsens underrättelsetjänst XU i samarbetet med OSS, SOE, SIS och C-byrån. Totalt upprättades nio baser på svenskt territorium i detta samarbete, men endast en var inriktad på signalspaning och det var ”Kari”.
Efter denna början dröjde det tills det kalla kriget innan signalspaningssamarbetet mellan USA och Sverige tog riktigt fart. USA startade sin signalspaningsorganisation, National Security Agency (NSA), i största hemlighet år 1952.
FRA kom att växa upp som en lillebror till NSA och blev genom ett omfattande avtal mellan USA och Sverige en pålitlig och viktig samarbetspartner för NSA. Avtalet kom till stånd därför att Sverige ville köpa krigsmateriel från USA och USA krävde då att få tillgång till svensk underättelseinformation.
Ironiskt nog var en av de som förhandlat om avtalet den sovjetiske spionen Stig Wennerström. Något som förmodligen bidrog till att USA kunde kräva fler motprestationer av Sverige när denne avslöjats. Catalinaaffären 1952 och den nedskjutna DC-3:an är exmepel på signalspaningsarbete som Sverige utförde åt USA enligt de avtal som träffats.
Samarbetet mellan FRA och NSA fortsatte genom åren, och när Sverige fick ett nytt specialfartyg, signalspaningsfartyget Orion, år 1984, så anses det att hela fartyget i princip konstruerats av NSA för att FRA skulle kunna spana effektivt mot Sovjet. Affären gjordes förmodligen upp slutgiltigt när USA:s dåvarande försvarsminister, Caspar Weinberger, besökte Sverige år 1981.
I och med Sovjetunionens upplösning försvann dock mycket av FRA:s arbetsuppgifter och samtidigt ledde den tekniska utvecklingen till att allt mer kommunikation började gå via kabel istället för via radio.
Många av FRA:s avlyssningsstationer avvecklades och en utredning ledd av dåvarande ÖB Owe Wictorin kom år 2003 med ett betänkande (SOU 2003:30) med kritik av FRA och förslag på förändringar.
FRA kom dock att räddas av att en ny ”fiende” hade dykt upp på den internationella arenan. Istället för Sovjet och kommunismen var det nu islamism, terrorism, extremism, spridning av massförstörelsevapen, illegal migration och organiserad brottslighet som hotade världen.
Denna fiendebild har inneburit att gränslinjerna mellan militära och civila underrättelser delvis suddats ut. Hotet anses inte längre komma från militärer i andra länder, utan främst från civilpersoner som kunde finnas var som helst. Sålunda beslutade regeringen i Regleringsbrevet av 2003 gällande FRA:s verksamhet att FRA också kunde syssla med spaning på civil kommunikation. Enligt Wictorins utredning bestod 75 procent av spaningen 2003-2004 av att granska civila kommunikationer, telefonsamtal, fax och internettrafik.
Det senaste i samarbetet mellan USA och Sverige är den så kallade FRA-lagen innebär en fortsättning på utvecklingen mot mer signalspaning på civil kommunikation, och den har formulerats i enlighet med ett avtal med USA som undertecknades av den förre försvarsministern Mikael Odenberg i april 2007.
Avtalet som innefattar allt från utbyte av underättelseinformation, personkontroll, upphovsrätt, arbete mot terrorism och andra hot mot de bägge parternas säkerhet, till gemensamma övningar, gemensam forskning och utveckling av metoder och teknik samt gemensam utbildning måste också ses i ljuset av Sveriges ökande samarbete med Nato och ekonomiska problem inom försvaret. Två saker som säkerligen underlättat för USA när de ställt krav på avtalets undertecknande och uppfyllelse.
Utöver att man stipulerar om en mängd underrättelsesamarbeten öppnar avtalet också upp för privata militära bolag, företag som det ökända Blackwater och DynCorp, men också för samarbete med exempelvis Antipiratbyrån.
Genom avtalet är det i praktiken USA som delvis bestämmer över det svenska folkets huvud hur den svenska säkerhetspolitiken ska utformas. Dessutom över hur äganderätt och liknande ska hanteras, eftersom det i avtalet slås fast att hot mot företag också är hot mot ett lands säkerhetsintressen.
Demokratin i Sverige har alltså på ett område delvis satts ur spel på grund av avtalet med USA och lagarna inom underrättelse-, försvars- och upphovsrättsområdet dikteras därmed delvis av USA.
Utöver avtalet (avtalen?) mellan USA och Sverige finns också ett avtal mellan EU och USA om utbyte av underättelser och ett sådant avtal gäller även Sverige. Sammantaget betyder detta att en viktig ingrediens i syftet med FRA-lagen är utbyte av underättelseinformation mellan USA och Sverige.
Den nya lagen har inneburit att FRA införskaffat världens 11:e snabbaste dator för sin övervakning. Man ska kunna hantera den stora mängd data som all internationell data-, telefon- och radiotrafik till och från Sverige i kablar och via radio innebär. Trafiken ska övervakas och scannas efter vad man kallar ”yttre hot”.
Vad som menas med yttre hot i lagen är dock lite svävande, och detta öppnar upp för godtycke från FRA, vilket mycket väl kan leda till övergrepp och missgrepp i olika sammanhang.
Inte heller finns det anledning att tro att enbart kommunikation till och från främmande land kontrolleras. Det finns enligt samstämmiga experter ingen praktisk möjlighet att skilja på olika kommunikation eller på inhemsk och internationell trafik i kabelnätverken.
Syftet med lagen, som det angetts av regeringen och tillskyndarna av lagen, har främst varit att bekämpa terrorism, oftast underförstått islamistisk terrorism. Det faktum att Sverige enligt alla bedömare inte är hotat eller faktiskt inte har blivit utsatt för något terroristdåd sen 1975 viftas bort av lagens anhängare.
Så menar till exempel en av Sveriges ledande forskare kring terrorism, Magnus Norell på Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), en intervju i DN den 17 juni 2008 att hela lagen är meningslös. Den kommer inte att fånga en enda terrorist då terroristdåd knappast planeras i klartext på mejl eller i telefon.
Även utvecklingen i Ryssland har nämnts som en orsak till lagens tillkomst. I det fallet är det uppenbart att meningen är ett underrättelseutbyte med USA på liknande sätt som under det kalla kriget på 1950-talet. På det sättet medverkar FRA-lagen direkt i den ökande integrationen av Sverige i NATO.
Däremot ger lagen utrymme för ökad kontroll av de vanliga människor och arbetare som på olika sätt kämpar mot privatiseringar, försämringar och nedskärningar i samhället. Vad många fruktar idag är att det är dessa människor som kommer att fastna i FRA:s nät.
Än större risk än rättvise- och vänsteraktivister kommer förmodligen människor med muslimsk bakgrund eller arabiskklingande namn att löpa. Också här finns utrymme för diskriminering och rasism mot den som fastnar i FRA:s nät.
Det finns exempel från Storbritannien där resultatet av liknande lagstiftning lett till att universitetsforskare med utländsk härkomst fängslats och hotas av utvisning för att ha laddat ner en så kallad ”terroristmanual” från en amerikansk myndighets hemsida, enligt flera artiklar i Guardian i juni 2008.
I Danmark fastnade en dansk affärsinnehavare i ”terroristnätet” efter att hon gjort en beställning från Pakistan där pengar överfördes till ett konto som USA inte gillade. Likartade övergrepp är inte uteslutna i Sverige, som ett resultat av den nya lagen.
Lagen innebär också att information ska kunna delas med andra länders underrättelsetjänster. Något som kan innebära att en person som fastnar i FRA:s nät, när denne väntar på asyl i Sverige, får avslag för att han fastnat i nätet och alltså anses vara misstänkt terrorist, sen kan utvisas till det land han kom från.
Givetvis hindrar ingenting myndigheterna i detta land, som fått reda på misstankarna från Sverige och FRA via CIA, från att fängsla samt i förlängningen tortera och avrätta personen som varande terrorist.
FRA-lagen innebär dessutom ett avsteg från normala regler och rutiner som innebär att bara människor som misstänks för brott kan buggas, avlyssnas och kontrolleras (ett regelverk som i och för sig också innehåller ett stort mått av godtycke).
