[080817] Dans- och teaterfestivalen i Göteborg
Gästspel på Pusterviksteatern fredag 15/8 och lördag 17/8 2008
En humoristisk rekonstruktion av Kitchen och andra filmer av Andy Warhol
av och med den brittisk-tyska gruppen Gob Squad.
Idé och framförande: Johanna Freiberg, Sean Patten, Berit Stumpf, Sarah Thom, Bastian Trost, Simon Will,
samt de inbjudna gästerna Erik Pold, Sharon Smith, Nina Tecklenburg och Laura Tonek
Video: Martin Cooper, Miles Chalcraft
Ljuddesign: Jeff McGrory
Produktionsledare: Christina Runge
Kompaniledare: Eva Hartman…
Ett gäng unga människor försöker återskapa något häftigt och nyskapande från ett decennium som de själva inte har upplevt. Det handlar om sextiotalet, och om Andy Warhols filmer, och särskilt den som heter Kitchen. De vill inte bara återuppväcka ett sextiotalskök i New York utan också en livsstil och ett häftigt nyskapande förhållningssätt till verkligheten. Pusterviksteaterns åskådare kan följa deras ansträngningar på tre stora filmdukar – bakom filmdukarna finns köket, skådespelarna och inspelningsteamet. Och det som visas i svartvitt på filmdukarna återger det som sker i verkligheten där bakom i samma stund.
Alltsammans är rörande och uppenbart löjligt: Hur kan man bli häftig, radikal och originell genom att imitera ett liv som levdes för femtio år sedan och som man inte ens känner till?
Alla anstränger sig att vara coola och konstiga, och samtidigt diskuterar det hela tiden hur det EGENTLIGEN kan ha varit. Var inte själva grejen att man var utlevande, sexig och drogad – samtidigt som man gjorde en film där ingenting skulle hända? Och hur i all sin dar skall man kunna framställa detta?
Jag njuter av de intensiva närbilderna i svartvitt, och den absurda humorn – en skrattspegel där våra hemligaste drömmar och ideal kastas tillbaka mot oss. Och jag njuter av skådespelarnas fina och känsliga spel. Deras rolighet är inte bara vilt absurd, utan också finstämd och människovänlig. Och när de kommar fram bakom duken och börjar söka ersättare som kan spela deras rollfigurer i publiken blir stämningen ännu varmare och gladare. Plötsligt har skådespelarna bytt plats med några av åskådarna. Nu sitter de själva i publiken och dirigerar med mikrofon de hörlursförsedda ersättare som intagit deras roller. Och nu är det nästan inte skämt längre, utan allvar. För kanske spelar vi alla varandras roller här i livet, på jakt efter den ultimata rollen – där vi äntligen kan få spela oss själva igen. Kan man få både applåder och kärlek då, eller måste man välja?
Dethär var något av det roligaste och mest intressanta i teaterväg jag någonsin sett. För det var inte bara experimentellt och roligt och välspelat, utan också hjärtevärmande och alldeles verkligt. Det handlade om mitt liv, och om vårt.
Stor applåd för tysk-brittiska gruppen Gob Squad! Jag hoppas verkligen att de återkommer till Göteborg riktigt snart!
/Kajsa Öberg Lindsten
