[110923] De flesta amerikanska historiker anser att Abraham Lincoln är den främste president USA har haft. ”Honest Abe” räddade landet från att delas och han avskaffade slaveriet. Staffan Ekendahl, känd radioröst och tidigare Sveriges Radios korrespondent i Washington, har skrivit denna första riktiga biografi på svenska, i modern tid, om presidenten som föddes i en fönsterlös hydda i skogen men trots det lyckades ta sig till Vita huset.
”Abraham Lincoln is my name
And with my pen I wrote the same
I wrote in both haste and speed
And left it here for fools to read.”
Ovanstående är en dikt av Abraham Lincoln som tretton-fjortonåring. Poesiintresset skulle följa honom genom livet. Att läsa poesi, främst – något han till och med gjorde inför sitt kabinett före viktiga regeringsmöten. Att berätta anekdoter, för att liksom understryka sina argument och teser, var en annan specialitet denne 193 centimeter långe och gänglige man hade. Som föddes i Kentucky och fick minimal skolutbildning som barn. Sedermera bedrev han självstudier och lyckades bli advokat.
Hans liv var en drömsaga som amerikaner älskar. Denna myt att vem som helst kan bli något stort, som t ex president, om man jobbar hårt på det. Men att Barack Obama har uppgett Lincoln som sin förebild beror nog främst på att han tillät svarta att bli soldater i armén och att det var en första frihetsgest mot färgade medborgare i USA. Men mest känd är nog Lincoln – som inte bara har det pampigaste monumentet i Washington uppkallat efter sig utan också en amerikansk bil – för att ha utfärdat emancipationsförklaringen 1863, vilken gjorde att alla slavarna i delstaterna i södern blev fria.
Dock hade inte Lincoln – och det republikanska partiet – från början några planer på att angripa slaveriet i de delstater där det existerade. Det hade varit att gå för långt genom att man då skulle ha lagt sig i det delstatliga självstyret. Men att motverka spridningen av slavar till andra områden, till territorier som ville bli medlemmar – stora prärieområden som ännu inte var det – i den amerikanska unionen, var vad Lincoln ville uppnå.
Som författaren skriver: ”Det var ett budskap mera avsett att lugna de konservativa väljarna i norr än att omvända någon i sydstaterna.”
Det var ju så att Abraham Lincoln inte ens hann tillträda som president 1861 förrän delstat efter delstat i den amerikanska södern utträdde ur USA och startade en egen nation – The Confederate States of America. Lincolns viktigaste mål blev att hindra utbrytningen och rädda landet från delning.
Därav att det amerikanska inbördeskriget bröt ut.
Men för att gå tillbaka till hans unga år. Det var i Springfield i Illinois som Lincoln bosatte sig och började arbeta som advokat. Han gifte sig med Mary som kom från en rik familj i Kentucky, där slavar arbetade på gården. Mary, som flyttat till sin storasyster i Springfield, var en skönhet och hon hade väl tänkt sig en annan man, både utseendemässigt och av finare börd, än Abe men de blev ett par 1842. Så småningom fick de tre söner, varav bara den äldste skulle uppnå vuxen ålder och ålderdom.
Vid 28 års ålder blev Abraham Lincoln advokat och bildade advokatfirma med en nio år äldre man vid namn Stephen Logan. Eftersom Springfield var för litet att bedriva lönsam advokatbyrå i reste de runt i intilliggande stater och åtog sig juridiska uppdrag.
Affärerna gick dock efterhand så bra att de flyttade sitt kontor till en ny byggnad vid torget i Springfield. Och med Logans hjälp utvidgade Lincoln sina juridiska kunskaper och blev allt skickligare, liksom att han var duktig på att argumentera inför rätten. Han anslog ofta en resonerande ton, undvek juridiska termer och fick juryn att känna att han talade direkt till dem som enskilda personer. Och han kryddade ofta sina framställningar med anekdoter och en viss humor – utmärkande drag hos Lincoln som han kom att använda flitigt inom politiken.
Denna biografi är mycket detaljerad om Abraham Lincolns yrkes- och privatliv. Berättad i kronologisk ordning är den också. Bland annat får vi veta att han inte hade någon särskilt bra kontakt med sin äldste son, ett arv som gick igen då hans egen far inte hade kunnat knyta an till honom. Hans mor dog tidigt och många tror att det tog honom väldigt hårt vilket kan ha bidragit till perioder av depressioner som han led av senare under livet.
Att han kallades ”Honest Abe” lär ha berott på att han som butiksbiträde i New Salem i Illinois – där han började intressera sig för politik – upptäckte att butikens våg visat fel och att han därmed tagit fyra cent för mycket för några kilo mjöl av en kvinna. Efter arbetsdagens slut tog han fyra cent i fickan och begav sig till fots åtta kilometer hem till familjen som betalat för mycket. Kvinnan lär ha utropat:
”Well, Abe. I have never met such an honest man in all my life.”
Han blev invald som lagstiftare i delstatsförsamlingen i Illinois 1834. Som nyvald ledamot inriktade sig Lincoln mest på att lyssna och lära men mot slutet av de två åren hade han blivit så pass varm i kläderna att de andra ledamöterna imponerades av hans sätt att behandla lagstiftarnas juridiska termer och hans klara argumentation.
Notabelt är att han i början av sin karriär tillhörde Whigpartiet. Det republikanska partiet var inte bildat ännu. Det bildades 1856.
1847 valdes Abraham Lincoln in i kongressen. I två år bodde han i huvudstaden. Efter ett tag flyttade Mary och sönerna därifrån så han tillbragte det mesta av tiden där på egen hand. Han arbetade hårt för att hjälpa Whigpartiets Zachary Taylor till president vilket han också blev, men Taylors tid i Vita huset blev en besvikelse för Lincoln.
Bland den politiska nomenklaturan i Washington ansågs han vara en ”obildad prärieadvokat”. Men ”Old Abe” som var ett annat smeknamn han hade, skulle ta revansch.
Efter republikanska partiets konvent i Chicago 1860 nominerades Abraham Lincoln till presidentkandidat. Han var inte själv närvarande i Chicago, utan följde dramat via telegram hemifrån Springfield.
Så betänk vad tiderna har förändrats. Bara det att man i huvudsak tog sig fram via häst – endera genom att rida eller åka hästvagn. Och att järnvägen var på väg att byggas ut och var det enda bekväma sättet att resa långt på över den mycket avståndslånga nordamerikanska kontinenten vid denna tid, får en att reflektera över perspektiven.
Biografin som Staffan Ekendahl skrivit är på många sätt fängslande. Källorna han hämtat uppgifter från är många, dock saknas källhänvisningar bak i boken. Lite slarv här och där i form av korrekturfel kan man hitta. Men inte så att det stör för mycket.
Det amerikanska inbördeskriget som bröt ut kom att plåga president Lincoln mycket hårt. Inte bara var han ovan vid att handskas med det, han kom att – visade sig efterhand – utnämna fel befälhavare för nordstaternas armé vid fler än ett tillfälle. De ville inte lyda order – eller endera var de för fega, vilket bidrog till stora förluster i människoliv. Sydstatsarmén gick segrande ur många strider i början av kriget men lyckan vände vid slaget vid Gettysburg i Pennsylvania.
Där Abraham Lincoln höll ett legendariskt tal efteråt.
Det beräknades att 625.000 människor fick sätta livet till i kriget – 365 000 på nordsidan och 260 000 på sydsidan – som avslutades i mars 1865. Fem dagar senare mördades presidenten när han satt i sin loge och såg en pjäs på en teater i Washington. Lincoln hade lyckats bli omvald och installerats för en andra period, men en mördare – John Wilkes Booth, som var sydstatsfanatiker – satte en kula i hans huvud på långfredagens kväll. Presidenten togs till ett närliggande pensionat – då det ansågs för riskabelt att flytta honom medvetslös till Vita huset – och han avled där tjugotvå minuter över sju på påskaftonens morgon.
Alla detaljer om mordet, om inbördeskriget, om de politiska striderna – han var ifrågasatt, till och med av de egna i administrationen som president, inte minst under nordsidans motgångar i kriget – och mycket av övrigt i Abraham Lincolns liv får ni veta om ni läser denna biografi. Till och med att han var deist – tanken att Gud inte längre ingriper i världens gång – och inte bekännande kristen, som annars är så vanligt i USA, berättas.
Dock hade jag kanske önskat att få mig till livs lite mer om Abraham Lincolns tid. Det blir lite för mycket en individuell saga. En form av hjältereportage. Lite för amerikanskt berättad. Det är min främsta kritiska invändning.
Men visst – han levde ett spännande liv, denna fattigpojke som lyckades bli USA:s mest populära president. Och man bör hålla honom god för att han var den förste ledaren som tog avstånd från slaveriet och därmed verkade för dess avskaffande i landet – i förlängningen.
