[080313] Die Bühne i samarbete med FolkTeaterns lilla scen
Manus Torsten Buchsteiner
Översättning Mare C Matthiesen
Regi Bitte Niederhaus
Scenografi Karin Dahlström
Musik Niklas Eriksson
Medverkande Elmira Arikan, Viktoria Folkesson, Annika Nordin
Nordost hette den musikal som spelades på den teater i Moskva som tjetjenerna valde att ockupera som motdrag mot ryssarnas hänsynslösa härjningar i deras eget land. Resultatet blev 57 gastkramande timmar för 850 personer i gisslan. Om detta har den tyska författaren Torsten Buchsteiner skrivit en effektiv pjäs, fem kvart lång med endast tre kvinnor i rollerna.
Den nystartade fria gruppen Die Bühne med rötter i Teater Bhopa har valt att börja sin verksamhet med den här pjäsen som tyvärr inte har förlorat sin aktualitet. Kriget pågår fortfarande med starka inslag av religiösa motsättningar, öst-västliga sådana. Föreställningen inleds med att de tre svartklädda kvinnorna kryper upp ur golvet i Karin Dahlströms scenbygge och utför en hotfull exercis med sina maskingevär.
Dock är det bara en av dem som är tjetjen, Elmira Arikan.
Annika Nordin är på besök på teatern med sin man och sin dotter, Viktoria Folkesson är läkare, som har sin mor och sin dotter i publiken. Hon kommer till teatern i sin yrkeskapacitet.
Tillståndet på teatern är vidrigt. Gisslan, de 850, får inte gå på toaletterna utan måste använda orkesterdiket som förvandlas till en stinkande pöl. En man bredvid Annika Nordin får ett utbrott och skjuts, men samtidigt träffas också Nordin. Det blir hennes smala lycka. Hon läggs på bår och blir utburen.
Elmira Arikan inser att hon kanske inte befinner sig vid porten till Paradiset. Hon sliter av sig sin svarta uniform och utger sig var att vara en vanlig Katinka. Därigenom undgår hon att dödas när ryska soldater sedan de släppt in en gas som söver alla, går runt i bänkarna bland de sovande och avrättar tjetjenerna.
Så berättas genom tre kvinnoöden denna vidriga historia. Att fördela skuld och sympati är inte möjligt. ”Det drabbar visserligen barnen”, säjer Elmira Arikan, ”men det gjorde också ryssarnas anfall på vårt land”.
Bitte Niederhaus har imponerat i sina tidigare regiuppgifter och nu går hon vidare med att presentera tysk dramatik. Det ser jag fram mot. Den tyska dramatiken har blivit försummad i vår anglosaxiska kultur. Nordost är en spännande föreställning. Om inte ordet kändes malplacerat i sammanhanget skulle jag vilja skriva att den är elegant.
/Åke S Pettersson
