[080310] Tomas Ekström blev mycket omtalad efter sin senaste diktsamling Elektrisk matlagning. Här får du en kort presentation av författaren av poeten och prosalyrikern Stefan Hammarén.
Den i skånska Hörby dragna och smått kultutropade poeten Tomas Ekström har i sin elektrisk matlagning fotobilder av några femtiotalsmatlagningsspisar, vilket är ett mycket trevligt inslag så där som överflödigt helt. En av bilderna har diversé kockärl, en med texten ”Goda kokkärl äro en nödvändig förutsättning för ett gott resultat.” Men inget resultattänkande i dikter tack.
Goda kockärl är ändå icke nödvändigtvis av förutsättning om man har dem textaktigt i en diktsamling och visar en bild på den att möjligen förutsätta i gott. Ekström har inte desto mindre en ironisk och parodisk ådra som bränner i bottnen vardagens vara, inte som det behövs nödtvunget goda kärl ens för kockande, tror jag. Ingredienser och skicklighet talar mer, som bekant, men hur mycket skall man inläsa av självironi, det löper vidare hos Ekström, och tolkar man honom vidare rätt heller?
Ekström har många underfundiga meningar, han är driven, även om hans diktsamlingar inte har sin tyngd i enskild briljans vad gäller ordfyndigheter och utsökta formuleringar, men han utmärker sig desto mer med sin bredd i ämnet, fantastiskt så han kan omspänna det, även ibland stanna trögt och fint upp:
”Jag går med rottrådar under mina
skor, allt långsammare för varje
steg”
Förbryllar medelst om, förflyttar man framåt med trådarna var under vad? Är ”mina” nödvändigtvis rottrådar syfta självt? Behövs skor om så förrotar? Den långsamma rastlöshetens där. Nog, även hur mycket eller lite hans dikter fastnar upp, är det av kritiskt granskandets massa som ifrågasätter även rastlöst själva den sitt, och det rör på sig där ändå.
I onödan blandar han in engelska stundom, all text blir inte häftigare, alla minst det vackrare av engelska som i dikter, vet inte poeter det då, nu smått fy för ”någon skrivit
FUCK YOU
GOD JUL” men skall då en garvad poet möjligtvis inte behöva citera en billig graffiti som just gör sig kanske bäst som sådan, ersätt det med något språkfyndat då, i dikterna sådan här blott klistrat. Vidare, siffror och exakta markörer, bestämmelser i diktning gör inte heller ibland saker alls mer sagt, jag vet inte var man ska betyda t.ex. hans löstext ”lösgodis för 4,95 hektot, fyller himlens tomrum”, fyller det något så exakt, ändå inte alls specifikt ju, eller ”var en svart Volvo 144”, vill man ge fan i att oavsett sträcka, förty för mycket av igenkänningskodat. I stort fungerar dock Ekströms dikter trots en del frågetecken kring, men behöver han kanske nästa gång mer i språket självt. En intressant poet att bekanta sig med.
