[080302] Teater Trixter
Manus & Regi Petra Revenue & Lars Andersson
Scenografi Ger Olde Monnikhof
Musik Björn Knutsson
På scenen: Lars Andersson, Karin Blixt, Salome Kent, Evalena Ljung Kjellberg, Anette Sevreus, Ami Skånberg Dahlstedt, Carina Söderman och Ingvar Örner.
Teater Trixter gav sig ut på semesterresa den första mars och vi var många som ville följa med när stormen ven i mörkret runt kajen. Salongen var knöfull och på scenen fanns åtta personer för en sju dagars utflykt till ett varmare land.
På det ämnet kan man ha många synpunkter och resenärerna var ett urval typiska svenska typer alla med drömmar i sinnet och en längtan efter gemenskap. Carina Söderman (roligt att få återse henne!) längtar efter den perfekte älskaren och Ingvar Örners manliga tandsköterska drömmer om att fånga den stora fisken.
Lars Andersson, som skrivit pjäsen tillsammans med Petra Revenue, spelar en författare som längtar efter kärlek tillsammans med sin personliga assistent Marit (Anette Sevreus). Hon förefaller dock mer intresserad av sina flaskor.
Första akten skildrar den röriga ankomsten i flåsande tempo som gör den svårsmält, inte minst genom värdinnans, Karin Blixt, hurtfriska försök att få folk att roa sig, till och med rop i en megafon.
Andra akten förflyttas vi till sista dagen. Dags att säja sanningar. Dags att visa fram resan resultat. Inte finner den längtande sin perfekta älskare och inte heller fångar fiskaren den stora fisken. Det finns inte en gång vatten i poolen. Den dystopiske författaren är ännu mera desperat, där han sitter och skriver maskin på valsen. Inte heller når han framgång på erotikens ocean.
Drömmarna får fortsätta att vara drömmar, tills nästa gång vi reser i väg med bagaget fullt av förhoppningar
Det visar sig att Simone, Karin Blixt, inte alls äger pensionatet. Hon är en städerska som har tagit över ett stängt etablissemang. Men hon är ändå full av tillförsikt och har tröstens ord till oss: ”Om du frågar ditt hjärta så visst känner du att jag älskar dig? Helt utan krav. Utan några förpliktelser. Bara för att du förtjänat det.”
Till förställningens övriga förtjänster ska läggas koreografi och dans av Ami Skånberg Dahlstedt och sist men inte minst sång och musik av Salome Kent som ljuvligt framför sina egna och pappa Björn Knutssons toner.
Jag var road, men jag saknar överraskningarna och fantasterierna som Petra Revenues skämt bort oss med.
/Åke S Pettersson
