[071213] En hårdkokt deckare, tänkt som en pastisch, men lite för mycket för att bli njutbar. Dennis Lehanes samtliga fem böcker om privatdeckarna Kenzie och Gennaro finns nu på svenska.
Förutom de fem har Lehane även skrivit Rött regn som blev filmen Mystic River med Sean Penn i huvudrollen och den storsäljande Patient 67.
Lehane är som ni förstår en grabbarnas författare. Kenzie och Gennaro-deckarna är som sagt tänkta som en kärleksfull pastisch på femtiotalsdeckarna. De där, ni vet, där alla kvinnor är yppiga och männen dricker whiskey och levererar fyndiga repliker samtidigt som de har en pistol riktad mot sig.
De har sin charm, det ska erkännas, men ibland blir det lite för mycket. De andra böckerna i serien har inte varit riktigt lika fulla av fyndiga repliker.
Den som vill läsa samtliga fem av de här böckerna rekommenderas att inte läsa dem i den ordning de kommit ut i svensk översättning. Den stämmer inte med de amerikanske utgåvorna och läser man dem så, så missar man den utveckling som de två huvudpersonernas inbördes relation genomgår.
Dennis Lehane bor i Boston och det är också där hans berättelser till största delen utspelar sig. Han har arbetat som socialarbetare, lärare och chaufför och har alltså en stor kunskap om miljöerna han beskriver. Det är inga ljusa och lätta bilder han ger oss precis. Kanske är det därför han väljer att distansera sig med rafflande historier och klassiska typer.
I Ingenting är heligt är det Desiree Stone, en ung, sorgedrabbad kvinna, som är huvudperson (förutom deckarparet förstås). Hon har försvunnit utan spår. Det har också den första privatdeckare som anlitats för att hitta henne gjort.
Kanzie och Genaro mer eller mindre kidnappas av Desirees far, miljardären Trevor Stone. Han vill ha hjälp att hitta sin dotter, även om hans motiv för detta efter ett tag verkar ganska grumligt.
Lögn staplas på lögn men naturligtvis löser det stiliga deckarparet fallet även om de råkar i ordentligt med trubbel på vägen.
Som vanligt är det välskrivet och spännande, men inte någon av Lehanes allra bästa böcker alltså. Läs hellre Rött regn om ni inte vill samla på er alla hans titlar. Där slipper man repliker som ”Snygg pistol, valde du den för att den matchar klänningen”.
