[071213] Det är ruskväder och mörkt den här dagen då jag och Christer Wigerfelt beger oss upp på Medicinarberget för att besöka Gunnar Bjursell och prata om kopplingen mellan kultur och hälsa. Gunnar Bjursell är professor i molekylärbiologi vid Göteborgs universitet och på grund av sitt intresse för den sk tredje uppgiften initiativtagare till Vetenskapsfestivalen i Göteborg, ett evenemang där forskare möter allmänhet. I sin egen forskning har han framför allt sysslat med genteknik.
Efter att vi letat oss fram genom vindlande gångar och trappor till rätt arbetsrum sätter vi oss för att lyssna när Gunnar Bjursell berättar om sitt senaste projekt. Naturligtvis är det inte bara hans, flera namnkunniga personer som till exempel Christina Doctare, läkare och författare, Gunilla von Bahr, tidigare rektor vid Kungliga Musikhögskolan och västra Götalands regionens tidigare kulturchef Kerstin Quentzer är ledamöter i den relativt nystartade styrgruppen vad som är tänkt att resultera i ett tvärvetenskapligt centrum för forskning och tillämpning av forskningsresultat inom området kultur och hälsa.
Namnkunnigt möte
I april i år hölls ett upptaktsseminarium på Göteborgs universitet. Där medverkade förutom de tidigare nämnda även kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth, folkhälsominister Maria Larsson, kommunstyrelsens ordförande i Göteborg, Göran Johansson, ordföranden i Västra Götalandsregionens kulturnämnd, professor Lars Nordström, och professorn i musikterapi vid Universitetet i Oslo, Even Ruud och många, många mer.
– Vi har aldrig haft större möjligheter att behandla sjukdomar men samtidigt förmodligen aldrig varit sjukare. Vi vet vad det beror på. Vi lever fel och äter fel. Det går inte att fortsätta så. Vi måste hitta vägar till ett friskare liv och en högre grad av välbefinnande. En sådan väg är kulturen. Sambandet mellan kultur och hälsa blir allt tydligare, säger Gunnar Bjursell.
Här ligger svensk forskning, enligt honom, ännu ganska långt efter.
Vi pratar en stund om det paradoxala i att barnadödligheten aldrig förr varit så låg, att vi är bättre än någonsin på att bota och förebygga sjukdomar samtidigt som ohälsa och otrivsel ökar.
Känslan av att kunna påverka gör oss friskare
– Vi vet rent tekniskt hur vi botar, men sedan är vi dåliga på att ta hand om människorna. Den som inte vill vara frisk blir inte frisk, säger Gunnar Bjursell och berättar vidare om vikten av KASAM, en förkortning som står för ”Känsla av sammanhang”, ett begrepp som myntades av Aaron Antonovsky, som gjorde studier av bland andra judiska kvinnor som överlevt koncentrationslägren. Han försökte ringa in vad det var som gjorde att människor bevarar sin hälsa. Han menade att hälsa till stor del är en subjektiv upplevelse och att en person som upplever livet som begripligt, meningsfullt och hanterbart har en stark känsla av sammanhang och är bra rustad att möta svårigheter såväl socialt som mer medicinskt.
– Men det här är ju svåra och stora saker. Inte så lätta att komma åt och att mäta. Det handlar om hela samhället, säger Gunnar Bjursell.
I internationell forskning är de här frågorna föremål för stor uppmärksamhet. I USA och Canada framförallt, berättar Bjursell, arbetar man mycket med det som kallas integrativ vård. Vård där man ser sjukdomen som ett större koncept och inte bara bekämpar symptom med mediciner och operativa ingrepp utan även försöker få patienterna att må bra även på andra sätt. Något som visat sig ge positiva effekter för tillfrisknandet.
– På sätt och vis är kanske det här redan en allmän, självklar kunskap, men det är viktigt med forskning på det här området. Tyvärr är det ju så att vi behöver bevis och mätbara resultat för att politiker och andra skall ta oss på allvar. I Storbritannien och USA har man i studier av våra känslor och belöningssystem kunnat visa att våra hjärnor reagerar positivt på sådant som beröring, konst och musik. Det tycks vara fråga om effekter som låter sig användas såväl preventivt som terapeutiskt. Med kultur kan man med andra ord både förebygga och bota.
I en värld där USA och väst börjar tappa mark och öst med Kina i spetsen får allt mer inflytande så tror Bjursell också att det vi lite nedsättande kallar ”alternativ medicin” kommer att beredas större plats inom den traditionella medicinen.
– Vi måste ta sådan kunskap på största allvar, poängterar han.
Vi konstaterar tillsammans att ekonomi är alltid en bra påtryckningsfaktor och ett exempel på det, menar Gunnar Bjursell, är att de amerikanska sjukhus där patienterna betalar dyra pengar för sin vård ofta har integrerade avdelningar där man till exempel sysslar med aurvedisk eller annan för oss otraditionell medicin.
Att göra vetenskap av allmän kunskap
– Om inte annat så ska man i skenet av det vi pratat om här i alla fall inte förakta de psykologiska effekter det kan ge. Vi kan få rysningar eller börja gråta av musik och den kan fungera utmärkt som smärtlindring. Omgivningen och vårt förhållande till den påverkar oss på alla sätt.
– Detta är ett forskningsområde som vi också i Sverige måste utveckla. För att vi ska kunna göra det krävs en vetenskaplig organisation. Det är mot den bakgrunden man ska betrakta tanken på att bilda ett centrum för forskning kring kultur och hälsa.
Gunnar Bjursell understryker att han själv i sin egen forskning egentligen inte alls har nytta av de här sambanden. Han arbetar på molekylär nivå, men kanske är det just därför viktigt att han lånar ut sitt rykte som forskare och naturvetare till ett sådant här projekt, menar han.
Nu har arbetet alltså satt igång. Det är säkert långt kvar innan vi ser ett färdigt tvärvetenskapligt Centrum för Kultur och Hälsa eller vad det nu kan komma att kallas. Men när jag och Christer reser oss efter att samtalet rundats av så är i alla fall vi övertygade om att ett sådant centrum skulle kunna göra stor nytta och rymma mycket spännande forskning.
– Ingen kan säga att jag talar i eget intresse, rundar Gunnar Bjursell av. Men kanske kan jag som naturvetare hjälpa till att ta bort den flummighetsstämpel som den här sortens frågor ofta får.
Förmodligen har han rätt i att de får en högre dignitet om de inte ”bara” lyfts fram från kulturhåll, så som tidigare nästan uteslutande varit fallet. Kanske kan denna allians mellan natur och kultur, själ och kropp bära frukt så småningom och ge oss ökad kunskap och förståelse – och i förlängningen av det bättre liv.
När samtalet är slut kliver Christer och jag ut i ruskvädret igen och inser snabbt att lite musik i hörlurarna i alla fall ger en liten ökad känsla av välbefinnande, trots blåst och regn.
