[071213] Somliga menar att hälsa och kultur inte hör ihop – det anser däremot vi, skriver Maria Larsson och Lena Adelsohn Liljeroth. De välkomnar planerna på ett nytt centrum för kultur och hälsa vid Göteborgs universitet.
I dag presenteras planerna på ett tvärvetenskapligt centrum för kultur och hälsa vid Göteborgs universitet. Det är ett exempel på samarbete över verksamhets- och myndighetsgränser där universitetet, Västra Götalandsregionen, Göteborgs stad och Jonseredsstiftelsen samlas om en ansats att utvidga kunskapen om kulturens betydelse för hälsan.
Somliga menar att hälsa och kultur inte hör ihop – det anser däremot vi. Mycket talar för att det finns ett samband mellan just kultur och hälsa. Vi vet att den egna och familjens hälsa alltid sätts överst på listan när människor får ange vad som är viktigast i livet. Vi vet att delaktighet och inflytande i samhället har betydelse för hälsan. Vi vet också att kulturupplevelser och eget skapande innebär en ökad känsla av delaktighet. Vi ser att kulturaktiviteter ofta är nära förknippade med andra värden som är betydelsefulla för vår livskvalitet.
Motverka åldrandet
Inom äldreomsorgen borde kulturupplevelser tillmätas ännu större värde. För att motverka åldrandet spelar sinnesupplevelserna en stor roll. Personer med demens som tagit del av konstbilder kan berätta hur gamla minnen och erfarenheter kommer tillbaka. I den fantastiska filmen med Sven Wollter, En sång för Martin, är det kärleken och musiken som får den alzheimersjuke Martin att uppleva stunder av närhet med sin sörjande hustru.
Att äta en måltid kan vara en helhetsupplevelse med social samvaro, lukt- och synintryck och att kanske också få vara med och laga maten tillsammans. Tyvärr är det många äldre som äter uppvärmda matlådor i ensamhet.
Vi vill alltså medverka till en utveckling där även kulturen tillmäts en roll i folkhälsoarbetet och utforma en politik där också kulturupplevelser som främjar hälsan står i fokus.
I Sverige finns ett väl utbrett sektorstänkande. Vi tenderar att vilja se och hantera varje samhällsfråga och varje problem för sig.
Stuprörstänkande och revir gör att kommuner och landsting inte förmår utveckla samarbetsformer, som löser problem för den enskilde, utan tvärtom ibland skapar nya svårigheter. Statlig klåfingrighet och överdrivet regelkrångel gör ofta att det blir svårare att lösa människors problem. Även på statlig nivå krävs ibland kraftsatsningar för att främja ett helhetsperspektiv.
Men mycket av den banbrytande utvecklingen sker i dag i gränslanden mellan politikområden, mellan ämnesinriktningar och mellan konstnärliga uttryck. En helhetssyn på människan innebär att det måste vara människans problem som står i centrum. Sektorstänkande innebär att det alltför ofta blir helt andra hänsyn som anses viktigast att ta.
För oss – som kulturminister respektive folkhälsominister – känns det viktigt att alltid vara den enskilda människans främsta förespråkare. Det offentligas uppgift måste ju vara att skapa förutsättningar för människor att lösa sina egna problem. Ett starkt civilsamhälle och människans egna, inneboende drivkrafter är bästa grunden för att så ska kunna ske.
Eget skapande
Kultur kan bidra till att uppfylla viktiga mål för folkhälsan. Vi tänker särskilt på målet att göra kulturen tillgänglig för så många människor som möjligt. Att ge barn och ungdomar möjlighet att – på jämställda och jämlika villkor – delta i kulturlivet och få ett eget utrymme för kreativitet och eget skapande i olika verksamheter är också viktigt för att skapa trygga och goda uppväxtvillkor. Trygga och goda uppväxtvillkor är om något bra för hälsan.
Kulturupplevelser utvecklar barns och ungas förmåga att uppleva, förstå och uttrycka känslor. Språkforskare menar att alla språkliga uttryck befruktar varandra. Om barnen tidigt får lyssna till exempelvis barnramsor hjälper det barnen att utveckla en medvetenhet om ljud, som är nödvändig för att lära sig läsa och skriva. Studier av barns musikaliska utveckling visar att även mycket små barn kan urskilja många olika musikaliska komponenter och att förskoleåldern är en tid av största betydelse för den senare musikaliska utvecklingen.
Vi har angett några områden som exempel där våra respektive ansvarsområden i regeringen bör kunna samverka. Allt tydligare ser vi nämligen effekterna av gränsöverskridande synsätt mellan kultur och arbetsliv, kultur och regional utveckling, kultur och skola. Resultaten är entydiga – det är i ömsesidigheten som utvecklingen finns.
Mycket är outforskat
Kultur berör på ett sätt som vi inte alltid förstår. Omedvetet sätter sig konstupplevelser, musikstunder och läsminnen i vårt inre. Från vården kommer många exempel på hur dessa lagrade erfarenheter stimuleras av liknande upplevelser. Högläsning av litteratur är en metod som används både som terapi för vårdtagare och för att öka deras välbefinnande och hälsa.
Men mycket är också outforskat. Hur skapar vi ett arbetsliv och ett familjeliv som befrämjar hälsa? Vilken betydelse spelar kulturupplevelser för vår mentala förmåga att klara påfrestningar?
Att kulturupplevelser har betydelse för hur vi mår anser vi vara självklart men kan vi mäta detta? Och vilken betydelse bör vi i så fall tillmäta kulturupplevelser som en del i rehabilitering och tillfrisknande och inom sjukvården? Många frågor är obesvarade och vår förhoppning är att det nya
Centrumet för kultur och hälsa kan bidra till att utveckla kunskaper inom området.
