[071025] Mats- Eric Nilsson måste ha skrivit den bästa bantningsboken genom tiderna. En genomläsning av hans bok om hur livsmedelsindustrin processar våra livsmedel och vad de stoppar i dem, kan få vem som helst att tappa aptiten för det mesta som vi kan hitta i livsmedelsaffärerna, och i synnerhet för allt det som gör att vi lägger på oss en massa onödiga kilon.
Jag läste boken på en kväll och en förmiddag och när jag efter genomläsningen skulle åka och handla, hade jag totalt tappat all lust att både handla mat och att äta.
Det framgår av boken att det mesta vi köper i mat- och livsmedelsväg är något helt annat än vi tror. Under de senaste 35 åren har maten kommit att bestå lika mycket, ibland mer, av kemikalier som av verkliga råvaror, sådana där som vi av reklamen inbillas att maten är tillverkad av, kött, grönsaker, bär och frukt.
Vi får veta att nästan allting är ”berikad” med kemiska smaktillsatser, s.k. aromämnen, som inte behöver deklareras på förpackningarna eftersom de kan vara företagshemligheter. Vi får veta att man sprutar in vatten, slår in luft, lägger till stabilisatorer för att få den rätta konsistensen och smaksätter med konstgjorda sötningsmedel. Man stoppar i konserveringsmedel, som dock måste deklareras på varorna, liksom syntetiska vitaminer och onyttiga transfetter.
Livsmedelsindustrin försvarar sig med att kunderna inte längre vet vad riktig mat smakar, så de är tvungna att stoppa alla dessa kemikalier i maten för att vi ska bli nöjda. Är det verkligen så illa?
Vad mera, s.k. lättprodukter innehåller avsevärt mycket mer av dessa kemikalier, eftersom det är i fettet smaken sitter och borttagandet av fett måste kompenseras med tillsättande av konstlade smakämnen, inte sällan består dessa till stor del av socker, eller andra och konstgjorda sötningsmedel. Det vill säga, nu när alltfler börjar inse att det inte är fettet som gör oss tjocka, utan sockret, så innehåller light-produkterna mer av de viktökande ämnena än helprodukterna. Fettet har dessutom egenskapen att göra oss mätta, medan söta varor skapar ett sug efter mer sötsaker och inte ger samma mättnadskänsla. Jag upptäckte exempelvis att färdiglagade köttbullar innehåller socker. Vad i hela friden har socker i köttbullar att göra?
Light-maten har också, berättar författaren för oss, fördelen för tillverkningsindustrin, att de blir billigare att framställa, då råvarorna, är billigare. Vi betalar alltså i praktiken mer för de här varorna än för helprodukterna och för det priset blir vi tjockare.
I januari 2007, får vi läsa, presenterades en studie från Karolinska Institutet, som visar att kvinnor som dagligen dricker fet mjölk och äter fet ost går upp mindre i vikt än de som äter de fettsnålare varianterna, light-versionerna.
Dessutom innehåller boken en förteckning över mer än 316 s.k. E-kemikalier, de där som man hittar på de vanvettigt finstilta varudeklarationerna som E120 (färgämen för rött), E414 (gummi arabicum/akaciagummi en stabilisator) etc. Däremot påpekas bara att det också finns tusentals aromämnen som inte behöver specificeras på förpackningarna, mer än som just ”aromämnen.
Författaren gör också en genomgång av ett antal specifika produkter och talar om hur de förfalskats, samt visar på alternativ, liksom han ger oss en bra översikt över under vilka tider på året olika grönsaker är som bäst Slutligen, och inte minst,ger han oss en lista över var i Sverige man kan få tag i riktiga, oförfalskade produkter.
Det är nu två veckor sedan jag läste igenom boken och sedan dess har jag tappat ett kilo bara genom att utesluta en del av de ”lyxvaror” ur vår meny som vi tidigare ätit då och då, såsom vaniljglass som inte är vaniljglass och fler av de varor som innehåller onödigt socker, och jag har under den tiden tappat ett kilo, utan att banta väl att märka..
En bok väl värd genomläsning och att ha som uppslagsbok i bokhyllan alltså.
