[070906] Modern manlighet är i ständig omvandling. Naturligt nog gäller detta också för den genusteori som försöker förstå dessa föränderliga former att skapa kön. I antologin Manlighetens omvandlingar (2005) gör ett antal forskare nedslag på olika platser i detta föränderliga manlighetsbygge.
Det första som slår mig när jag läser antologibidragen är hur tydligt de visar hur centralt begär och förväntad heterosexualitet är för att strukturera, separera och fylla kön med innehåll i det senmoderna. Cathrin Wasshedes artikel om feministiska män visar exempelvis hur heterosexuella feministiska män förhållandevis oproblematiskt definierar sig själva som män, medan de homosexuella feministiskt engagerade män hon intervjuar är mycket mer tveksamma till en sådan identifikation.
Att manlighet idag förknippas med mer eller mindre androgyna kroppsideal, som David Beckhams hårlösa kropp och The Arks Ola Salo med sin markerat feminina framtoning, tror jag är en av orsakerna till att begär snarare än biologi måste hamna i centrum för analyser av manlighet. Både Beckham och Salo bygger sin manlighet på att vara heterosexuellt begärliga snarare än att ha traditionellt manliga kroppar (Därmed inte sagt att de själva nödvändigtvis hyser heterosexuellt begär.)
Spegelbilden av detta fenomen ser vi i Jesper Andreassons artikel om ett kvinnligt fotbollslag. Det är helt i sin ordning att ha muskler och uttrycka maskulinitet på fotbollsplanen och i omklädningsrummet, det är när växande muskler undergräver kvinnornas status som begärliga för män som de uppfattar sin kvinnlighet hotad. Lina Paulssons artikel om hur manlighet är att vara begärd av en kvinna styrker min tes: Att vara man i det senmoderna är att begäras av kvinnor, och att vara kvinna är att begäras av män.
Så dimper årets första nummer av Genus ner i brevlådan. Våga vara en kille som tjejer gillar heter artikeln av David Tjeder som fyller baksidan. Tjeder har i en gymnasieklass bett om exempel på manliga män och beskriver killarnas reaktion när en av tjejerna föreslår Darin (”med den lena rösten och de känsloladdade balladerna som Tjeder beskriver honom): Darin! Men – det är ju en sådan kille som tjejer gillar!. Och så fortsätter Tjeder med att tillintetgöra den slutsats jag just dragit av Manlighetens omvandlingar:
Se här manlighetens konstruktion i ett nötskal. Förutom gränslinjen mot att inte själv vara kvinnlig: Att först och främst vara en sådan man som uppskattas av andra män. Att inte vara en sådan man som uppskattas av kvinnor.
Tjeder påminner om nödvändigheten att uppfatta manlighet som situationell, och för att tala med mansforskaren R.W. Connell, hur vi måste hålla blicken riktad mot genusrelationerna mellan män. Frågan är dock om detta innebär att begärets roll i manlighetsskapandet måste ställas i bakgrunden?
Anja Hirdmans artikel i Manlighetens omvandlingar erbjuder en ledtråd till lösningen av denna paradox. Hon visar hur begär strukturerar både vad det är att vara kvinna och att vara man, men hur den klassiska dikotomin där mannen betraktas som subjekt och kvinnan som objekt, reproduceras också på begärets område. På så sätt kan påståendet att manlighet är att begäras av kvinnor och kvinnlighet att begäras av män modifieras till att manlighet är att begära kvinnor, och kvinnlighet att begäras av män.
Samtidigt är bilden mer komplicerad än så. I manliga homosociala sammanhang, där manlighet med Hirdmans ord helt enkelt skulle kunna utgöras av ett gemensamt heterosexuellt begärsladdat tittandet på kvinnor ser vi istället hur homoerotiska former av begär kommer till uttryck. I antologin Sexualitetens omvandlingar (2003) skildrar Jesper Andreasson i en artikel manlighetskonstruktion i ett herrhandbollslag. Han beskriver hur manlighetskonstruktion bakom kulisserna kan se ut, som när en träning just ska inledas och vad som ser ut som upptakten till en brottningsmatch mellan två av spelarna övergår i något helt annat:
Akten för närmast tankarna till två hundar som försöker få utlopp för sexuella frustrationer genom ett hysteriskt juckande. Samtidigt börjar två andra lagmedlemmar brottas precis bredvid. Även här slutar brottningen med juckande rörelser. Hela laget står i detta ögonblick och ser på när två par iscensätter sexuellt umgänge med en kamrat av samma kön.
Detta är praktiker som knappast uttrycker traditionellt manligt heterosexuellt begär, eller som kan uppfattas som sätt att göra den manliga kroppen till objekt för kvinnligt heterosexuellt begär. Ändå framstår begär som en central kategori för att förstå också detta homosociala och (på ytan) knappast heterosexuellt begärsladdade praktiker för manlighetsskapande. Själv minns jag charterresor i de sena tonåren där samma homoerotiska testande och experimenterande var ett centralt inslag.
Även om olika homoerotiska ritualer här framförallt utspelade sig inför andra män, fanns kvinnor med både som närvarande i sin frånvaro (som Dick Hebdige kanske skulle uttryckt det), men också ibland mer konkret. När en berusad ung man på en sådan resa försvinner iväg med en tjejs kamera för att fotografera en urinerande kamrats kön, ställs hela den paradox jag försökt fånga ovan på sin spets. Implicit formuleras både frågan ”Attraheras ni av våra kroppar/duger vi som män?” och påståendet ”Vi bryr oss inte om ifall ni attraheras av oss/vi är inte män som tjejer gillar!”
Som synes är modern manlighet fylld av paradoxer. De män som Wasshede skildrar, liksom de fotbollsspelande kvinnorna i Andreassons artikel kan ses som iscensättare av dessa paradoxer. Som Annica Carlsson Bergdahls skriver i efterordet till Manlighetens omvandlingar kan vi se hur detta är ”unga män som allvarligt och seriöst ifrågasätter patriarkatets makt och förtryck, som de själva självklart ser sig som en del av och är med och upprätthåller”.
Även om inte heller dessa feministiskt engagerade unga män alltså lyckas undvika att reproducera könsstrukturer, visar de ändå på mer eller mindre subversiva sätt att inta de ”sprickor” som finns i den moderna manlighetens ”mur”. På så sätt kan de sägas inta en ambivalent position där deras position i muren samtidigt bidrar till att göra muren mindre stabil.
