[070614] Den socialrealistiska ungdomsromanen är tillbaka, enligt litteraturvetaren Anna Nordenstam. Dagens socialrealism skiljer sig från sjuttiotalets realism, med raka och tydliga budskap och svar. Ett undantag är Tusen gånger starkare av Christina Herrström, som kom ut i höstas.
– I Tusen gånger starkare är budskapet viktigare än personerna, men så är det alltid när jag skriver, säger Christina Herrström.
Anna Nordenstam menar att det är ovanligt att dagens ungdomsromaner har ett så tydligt och renodlat tema som Christina Herrströms senaste roman Tusen gånger starkare.
– Det är ovanligt med en så tydlig feministisk tematik, men det är inte otroligt att vi får se mer av detta i den framtida utgivningen av ungdomsböcker, säger hon.
Men den större trenden är att utgivningen av socialrealistiska romaner för unga växer.
– Det är intressant att den politiska, socialrealistiska genren är tillbaka igen. Sjuttiotalets politiska ungdomsromaner, såsom Kerstin Thorvall och Sven Wernström, har förstås alltid funnits, men det var länge sedan de var centrala. Skillnaden i dag är att det ställs fler frågor och ges mindre svar. I sjuttiotalets socialrealistiska romaner ställdes frågor men där gavs också svar, säger Anna Nordenstam, som är universitetslektor i litteraturvetenskap och undervisar om barn- och ungdomslitteratur vid Göteborgs universitet.
Enligt Anna Nordenstam är det svårt att peka ut en särskild enskild orsak till varför den politiska och socialrealistiska genren fått en renässans.
– Det är svårt att säga varför, men de ämnen som tas upp i barn- och ungdomslitteratur tenderar att gå i vågor. Dessutom påverkar vuxenlitteraturen barn- och ungdomslitteraturen, och där är den socialrealistiska trenden också stark, säger hon.
Ett exempel på det är Svinalängorna av Susanna Alakoski, som blivit en bästsäljare och som fick Augustipriset förra året. Och som en parallell blev Augustvinnare i klassen bästa svenska barn- och ungdomsbok förra året Svenne av Per Nilsson, som är en starkt laddad politisk roman.
Anna Nordenstam beskriver Tusen gånger starkare som ”feministisk litteratur för unga”. Christina Herrström har skrivit om flickor i Ebba och Didrik och Glappet, kända och älskade teveserier som sedan även blev romaner. När hon skrev dessa historier var berättelserna starkare än budskapet, berättar Christina Herrström, men det finns alltid ett starkt budskap i det hon gör.
– Sedan gäller det att hitta personer som kan gestalta idén, annars blir det ointressant. Men jag har skrivit historier där jag mer försökt att linda in budskapet, och då har jag blivit irriterad när folk inte uppfattat det. Den här gången ville jag vara rakt på sak, och jag var orolig för att det kanske skulle bli tråkigt att läsa, men det verkar ju som om jag lyckades, säger Christina Herrström.
Tusen gånger starkare handlar om Signe, en tyst och duktig niondeklassare och hennes klasskamrater och om vad som händer när Saga börjar i klassen. Saga är inte lika tyst och välanpassad som Signe, tvärtom. Hon tar lika mycket plats som killarna och kräver att skolan ska vara lika mycket till för henne som för dem. I stället för att vara lärarens hjälpfröken och acceptera att inte få frågan lika ofta, uppför hon sig på samma sätt som killarna, vilket effektivt avslöjar orättvisorna när klassens pojkar och lärarna blir starkt provocerade.
Tusen gånger starkare har genomgående fått positiva recensioner och blivit mycket läst. Christina Herrströms oro för att berättelsen inte skulle bli tillräckligt spännande eller att personerna inte skulle bli tillräckligt levande var obefogad, skulle man kunna påstå, mot bakgrund av det stora läsargensvar som Herrström fått.
– Inte minst inom skolan fyller den här typen av böcker, med en aktuell och viktig tematik, en viktig funktion, som diskussionsunderlag, till exempel. Om det kommer fler just feministiska romaner för unga är givetvis svårt att säga, men det skulle man kunna tänka sig, konstaterar Anna Nordenstam.
Att den realistiska ungdomsromanen fått ett uppsving påverkar även hur stort utrymme andra genrer ges i utgivningen. De senaste åren har ungdomsböckerna bara blivit tjockare och tjockare och många har varit episka, fantastiska berättelser. Trots lanseringen av den sista boken om Harry Potter i juli, tror Anna Nordenstam att fantasyn kan vara på väg tillbaka, som en konsekvens för det ökade intresset för social realism.
