[070614] Så har då Ansvarskommitténs slutbetänkande kommit om hur samhällsorganisationen ska se ut framöver. Budet är att inrätta sex till nio direktvalda regionkommuner som ska ersätta dagens 21 landsting. Dessa ska, förutom att få ansvaret för hälso- och sjukvården, också ha ett samlat uppdrag inom regional utveckling och tillväxt.
Den efterföljande debatten har följt ganska förväntade linjer. Hallänningarna var som väntat kritiska, andra varnade för att större regioner skapar mer problem än de löser. Andra var mer positiva, och menade att större regioner kan underlätta samhällsbyggandet.
Men en sak är lite märklig. För även om debatten pågår i massmedierna har jag inte hört någon diskutera massmediernas roll i de nya regionerna, även fast alla vet att medierna är centrala för såväl medborgares som folkvaldas möjlighet att kommunicera och orientera sig i samhällsfrågor. Vi lever i ett massmediesamhälle där medierna är den centrala kommunikationskanalen för politisk opinionsbildning. Men trots det är tystnanden i det närmaste total om mediernas möjlighet att bevaka det nya regionala Sverige. För något kriterium för regionstorlek relaterat till massmediestrukturen har i alla fall inte jag sett till.
Tittar vi på erfarenheterna från Västra Götalandsregionen vet vi att samhällskommunikation inte är oproblematisk på regional nivå. Att den regionala nivån har svårt att göra sig hörd och engagera beror till stort del på att den svenska massmediestrukturen inte är anpassad efter regioner. Vi har i stort sett inga regionala massmedier. Svensken tar del av nationella och lokala massmedier – inte regionala. Den svenska massmediemarknaden är i första hand lokal, med tidningar som mest täcker flera kommuner – inte regioner.
Nu kanske någon tycker att jag svartmålar och att problemet löser sig när medierna vant sig vid den regionala arenan. Men erfarenheterna från Västra Götalandsregionen stödjer knappast tanken om en sådan utveckling, snarare tvärtom. I den mån det fanns ett intresse för regionfrågor från massmediernas sida var det som allra störst när Västra Götalandsregionen bildades i slutet av förra århundradet. Då var regionen en nyhet, och det nya är ju alltid spännande. Dessutom passade det in i journalistiska granskningsideal att fokusera lite extra på regionen. Om samhällsorganisationen förändras är det självklart ett objekt för mediernas granskning.
Men sedan dess har engagemanget svalnat. När man intervjuar reportrarna på såväl etermedier som dagspressen i regionen visar det sig att regionnyheter inte är det allra hetaste på redaktionerna. De stora dagstidningarna i Västra Götaland gjorde visserligen satsningar på regionbevakning när regionen bildades, men sedan dess har tidningsledningarnas intresse minskat. Och om det ska vara regionnyheter i tidningen idag ska de vinklas lokalt. Så här säger en av reportrarna jag intervjuade om vilken vinkel redaktionsledningen anser att sjukvårdsfrågor ska ha i tidningen:
Man vill ha lokalt. Gå till akuten, säger de, och så kör vi samma akutbild i repris 50 gånger.
Så även om regionfrågan diskuteras är det tyst om hur vi medborgare ska kunna orientera oss i de nya storregionerna. Vi får en ny samhällsorganisation, men hur den ska kunna bevakas på ett sätt som gagnar demokratin är minst sagt oklart. Det kanske är dags att ta den debatten snart?
