[070412] Vem är ond och vem är god? Kan man se det vid en första anblick eller finns det ens alltid tydliga skillnader mellan dessa ytterligheter? Ett krig sätter djupa spår hos alla inblandade och konflikten lever vidare långt efter det att de officiella fredsfördragen undertecknats. I den femte boken om kriminalinspektör Elina Wiik vävs mord i Sverige ihop med mord i Italien och i gränslandet mellan Serbien och Kroatien.
På omslaget till Thomas Kangers senaste kriminalroman skriver Anne Holt, den norska deckardrottningen, att Kanger är nästa stora namn inom svensk deckargenre. Jag är beredd att hålla med. Kanske skall den här boken bli Kangers stora genombrott? Det är lite märkligt att han ännu inte säljer lika bra som flera andra i mina ögon inte riktigt lika bra svenska deckarförfattare. Just den här historien är dessutom ett närmast perfekt filmmanus. Det har allt av vackra vyer, drastiska händelser och tät thrillerstämning som man kan önska.
Detta är den femte boken om kriminalinspektör Elina Wiik. Hon har hunnit vara med om mycket genom berättelserna och nu tar hennes liv en oväntad och dramatisk vänding.
Kanger skriver ovanliga historier. Han har saker att säga oss och han gör det på ett skickligt sätt. Han går utanför genrens vanliga ramar och skapar en berättelse med många oväntade moment.
Elina Wiik är trött på sitt jobb och på sig själv och tar tjänstledigt och drar iväg till Italien för att fundera över sitt liv. Efter detta blir ingenting mer sig likt. Hon möter en man och blir hejdlöst förälskad. Men vem är han egentligen? När han blir mördad inser hon att hon faktiskt inte har en aning om det.
Av olika skäl blir hon tvungen att forska vidare i hans och några andra personers död. De är länkade till varandra genom kriget i det forna Jugoslavien. Här får plötsligt en konflikt som för oss här känns märkligt avlägsen en begriplig gestalt. Plötsligt handlar den om verkliga (om än fiktiva…) människor. Som läsare börjar man inse att gränsen mellan ond och god är mer komplicerad än den verkar på avstånd. En nyttig lektion i hur vardag präglas av krig och gamla konflikter.
Thomas Kanger är journalist och har skrivit även icke fiktiva böcker. Det har varit böcker med en tydlig politisk riktning och upplysningsvilja och sedan han började skriva deckare har han (ännu) inte givit ut några fler sådana. Kanske ser han att de fiktiva berättelserna är ett nog så effektivt sätt att nå ut med budskap och att få läsaren att fundera ett varv till. Elina Wiik har fått lösa fall med människosmugglare och terroristinslag. Kanger lyckas faktiskt med det svåra konstycket att inte bli för pekpinneaktig både i de tidigare böckerna och i den här.
Min enda invändning mot Gränslandet är hur den slutar. Visst får allt en upplösning och förklaring, men den allra sista tvisten hade jag som läsare kunnat få vara utan. Den hade i alla fall inte behövt skrivas mig på näsan så tydligt. Jag hade känt mig mer nöjd om den fått stanna vid en antydning. Det är dock en randanmärkning och jag väntar redan på nästa rapport från Elina Wiiks liv. Ska hon få chefsjobbet och hur ska det gå för Mina på dagis?
