[061129] Den fria teatergruppen Cinnober firade i helgen sitt 10-årsjubileum på Atalante upp vid Skanstorget. Under fyra dagar varvades gamla succéer med nya upptäckter.
I fredags presenterades en ny och en gammal bekantskap. Den gamle var Thomas Bernhard. Harry Goldstein och Svante Aulis Löwenborg läste ett utdrag ur en pjäs som man kallat ”Teaterchefen och hans dramaturg.”
Efter denna aptitretare fick vi lära känna en norsk dramatiker, Maria Tryti Venneröd. Man läste utdrag ur två av hennes pjäser, ”Mera” och ”Ta mig på vingarna”. Pjäserna kommer att införlivas med Cinnobers repertoar och då får vi tillfälle till fördjupad bekantskap med dem. Det som slog en efter en den här korta introduktionen var att Jon Fosse har bildat skola.
Fredagen avslutades med det som för mig blev jubileets höjdpunkt: Nypremiären på Thomas Jonigks Rottweiller med en ensemble, Maria Grahn, Sara Estling och Hans Brorson, som har fördjupat och finslipat sina figurer från premiären 2004.
Det var också en fröjd att på lördagen få höra andra akten av Schwabs Presidentskorna läsas upp, liksom att på samma sätt på söndagen få återknyta bekantskapen med Sarah Kanes Crave.
På lördagen gav man Jon Fosses pjäs om Ibsens hustru Susannah i en exklusiv extraföreställning.
En premiär fanns med: Kropp och kvinna, en monolog av Elfriede Jelinek som hörspel framförd av Anna Forsell i regi av Svante Aulis Löwenborg. Kroppen och kvinnan i monologen är supermodellen Claudia Schiffer. ”Det du ser är faktiskt allt”, säjer hon. Ytan är vad hon har att bjuda.
Regissören berättade att man klippte om ljudet inför varje föreställning. Klippen var klart märkbara och det gav föreställningen en ökad spänning. Kvinnans röst flöt ut ur en högtalare uppe vid taket och gled kring i rummen, fick skiftande hörbarhet på olika ställen och föreställningen borde kanske ha avnjutits på rörlig fot. För det visuella svarade Dan Tommi Hildén som hade gjort en installation i form av ett lysande prisma av blått plexiglas med svagt tecknade organiska former på insidan.
Det här var en del av vad man fick vara med om under de fyra händelserika dagar då Cinnober fyllde 10. Tråkigt bara att evenemanget inte blev mer uppmärksammat. Ibland smyger sig ett tvivel på mig när jag sitter mer eller mindre ensam på ett kulturevenemang som detta: är det jag som är galen som sitter här, eller är de andra galna som inte sitter här? Än så länge tror jag att det är ni andra som är galna.
/Åke S Pettersson
