[061015] Drömmarnas musikal på FolkTeatern, premiär 2006-10-14
Av Per Umaerus och Henrik Wallgren
Regi Henrik Wallgren
Scenografi Eric Langert och Jens Langert
Kostym Agnes Langert
På scenen: Per Umaerus, Karin Sillberg, Eric Ericson, Ann Lundgren, Lena B. Nilsson, Kim Lantz, Åsa Gustafsson, Anders Granell, Stefan Sporsén, Sara Edvardson Ehrenborg.
Orkester: Stefan Sporsén, Henrik Cederholm, Sara Edvardson Ehrenborg, Per Svenner.
Så har FolkTeatern haft premiär på sin musikal för året. Efter den senaste något tveksamma insatsen kan jag lugna alla med att den här gången är det en rolig och intelligent föreställning, ofta snabb och aldrig tråkig. Det är visuellt mycket lyckat med påhittiga scenlösningar signerade bröderna Eric och Jens Langert, som får applåder inför öppen ridå.
Men kanske bjuds inte så mycket för tanken att ta spjärn mot. Det socialistiska temat, den röda tråden från förr, har bleknat till oigenkännlighet, om den ens är synlig. Temat är istället den moderna ungdomsfixeringen, vägran att växa upp. Huvudpersonen, musikern Jakob, Per Umaerus, är till den grad ambitionsbefriad att han oftast sitter rätt upp och ner utan att röra sig. Hans känslomässiga umgänge är hans mormor, Ann Lundgren, i livet konsertpianist, efter döden ängel. Men även en sådans tålamod har sin gräns och hon överger honom när han inte bryr sig om att kämpa för att behålla sin fru Marit och deras barn.
Det reder upp sig till slut. Bästa vännen, som man trodde hade kastat sig i Themsens svarta vatten, tog aldrig det avgörande språnget. Han blev istället omvänd av en guru i Soho, träffar
på en flygplats sin ungdomskärlek, Marit på flykt från Jakob, tar henne och barnet med sig till Thailand, där de råkar ut för flodvågskatastrofen, rapporteras saknade, men – mirabile dictu – klarar sig.
Men som om ödet inte hade kokat samman en tillräckligt mustig soppa: i våningen ovanför Jakob bor en filmare, spelad av Anders Granell, som lyssnat till musikerns musik genom ventilationssystemet och nu köper han dessa kompositioner till sin film och Jakob blir rik och berömd och han erövrar tillbaka sin Marit.
Detta är handlingen i grova drag. Föreställningen är fylld av sång och musik, oftast glad, De välberäknande växlingarna mellan tal och sång bidrar till det livliga intrycket. Musiken är av normal musikalstandard.
Per Umaerus och Karin Sillberg är ett typiskt svenskt kärlekspar, han lång och blond, hon fotriktigt rejäl. Vännen Eric Ericson är den livligare och roligare andre älskaren. Som hans moatjé förekommer ibland stå-upp-komikern Åsa Gustafson.
Jakobs föräldrar spelas av Lena B. Nilsson och Kim Lantz och de manövrerar säkert i svängarna, med väl anpassad fart i kurvtagningen.
För den fyndiga regin svarar Henrik Wallgren som också är författare tillsammans med huvudrollsinnehavaren Per Umaerus.
Premiärpubliken applåderade på stående fot. Man får hoppas att FolkTeaterns vanliga publik ska vara lika entusiastisk, att den inte för mycket saknar de röda fanorna och de röda tankarna. Problemet med att växa upp kanske inte känns så angeläget? Det brukar ju lösa sig om man har lite tålamod.
/Åke S Pettersson
