[060905] Sara Paretsky är en av föregångarna bland de nu så ofta förekommande kvinnliga deckarförfattarna. Hon skriver i en ganska manlig tradition och hennes kvinnliga deckare V.i. Warshawski är precis lika otroligt smart och tuff (och snygg) som sina manliga kollegor i andra författares böcker. Paretsky är alltid noga med att ta in sociala och politiska frågor i sina deckare och den här senaste romanen ”Svartlistad” är inget undantag.
Titeln anspelar på svartlistningen av misstänkta kommunister under McCarthys utrensningar av oliktänkande i USA på 1950-talet. Historien drar paralleller till dagens samhälle där The Patriot Act ger de amerikanska myndigheterna rätt att gripa misstänkta terrorister utan krav på bevis.
Historien i korthet är att V.I. Warshawski skickas av en av sina stadiga kunder till ett välbärgat område utanför Chicago. Hon skall försöka hitta upphovet till ett mystiskt ljussken som klientens mamma observerat från sitt fönster. Egentligen är det ingen som riktigt bryr sig men klienten vill få slut på sin mammas tjat. Det hela visar sig vara ingången till ett tämligen komplicerat fall där trådar löper mellan nutid och dåtid i en intressant väv. Vid sitt första besök vid huset hittar hon en drunknad man i den igenvuxna trädgårdsdammen. Han identifieras som Marcus Whitby, en framgångsrik svart journalist. Polisen avskriver hans död som självmord, men varken Warshawski eller Whitbys släktingar tycker att detta verkar trovärdigt. Och därifrån börjar nystandet.
Paretsky visar på ett intressant sett hur lika vi tänker vare sig vi skriver femtio- eller noll noll-tal i kalendern. Det gör att den ibland lite utdragna historien trots allt känns fängslande hela vägen ut. Och visst har Paretsky rätt. Samma repression nu som då och samma ibland lite pinsamma skäl att engagera sig på andra sidan. Tyvärr kan man lätt känna igen i alla inte fullt så idealistiska motiv som fick vita att engagera sig i de radikala rörelserna kring Martin Luther King. Mönstret är det samma även idag. Det tillsammans med terroristparallellen ger en viktig insikt om att dagen samhälle nog inte är så mycket bättre än gårdagens – om någon nu trodde det. Och på köpet en i alla fall hyfsat bra deckarhistoria. Gott så.
