[060403] Om morden på Kennedy respektive Palme var konspirationer är en sak.
Men konspirationsteorier är något annat.
I huvudsak är det huvudpremissen för Erik Åsards argumentation i denna bok.
Han går igenom de faktiska händelserna runt dåden; vad sägs i de officiella protokollen av mordutredningarna. Och vad sägs i Warrenkommissionens granskning respektive Granskningskommissionen om Palmemordet.
Erik Åsard är statsvetare och föreståndare för Svenska institutet för Nordamerikastudier vid engelska institutionen på Uppsala universitet. Som en av vårt lands främsta USA-kännare kan han därmed tränga in i den amerikanska mentaliteten och förstå konspirationsbenägenheten hos USA:s folk.
Han tecknar en idéhistorisk bakgrund till vad ordet konspiration egentligen kommer ifrån: det latinska ordet conspirare som kan översättas med att göra något tillsammans. En olaglig handling, som först kan sägas ha uppträtt i Första Mosebokens berättelse om Adam och Eva och Satan, som förenades i en komplott i akt och mening att ignorera Skaparens vilja.
Konspirationsidéerna fick dock spridning i och med franska revolutionen. Eftersom en så stor och omvälvande händelse kastade den franska monarkin över ända fordrades en lika storslagen förklaring. Det blev tre hemliga sällskap som fick skulden för händelserna i Frankrike: illuminaterna i Bayern, Frimurarorden och Tempelherreorden.
Judiska världskonspirationen är en teori som hängt med till våra dagar. Nazismen i Tyskland byggde på denna propaganda. Några nutida konspirationsidéer annars är främlingsfientliga partier i Europa som saluför rykten om att invandrargrupper bär skulden för och ligger bakom ekonomiska nedgångar och arbetslöshet.
Till och med i flera av de länder som förut hörde till Sovjetunionen och Jugoslavien har konspirationstänkandet upplevt en renässans. Judarna främst får skulden. Inte bara för det kommunistiska systemets sammanbrott för drygt femton år sedan. En högerpolitiker som Vladimir Zjirinovskij i Ryssland anklagar judarna för att ligga bakom de flesta av landets olyckor och problem sedan bolsjevikernas maktövertagande 1917. Och kommunistledaren Zjuganov har sagt att Gorbatjovs glasnost och perestrojka var en komplott iscensatt av västmakterna i akt att försvaga Ryssland.
En misstro mot den federala regeringen har alltid funnits hos nordamerikanerna. Detta har till stor del att göra med längtan efter en annan politisk ordning, menar Åsard, med en mer demokratisk kultur och citerar bland annat Mark Fenster som skrivit om det.
Flera andra har i böcker sökt analysera varför just amerikaner är ”paranoida” och lätt faller för konspirationsidéer.
Konspirationer har förekommit i historien. Mordet på Gustav den tredje i vårt land var resultatet av en konspiration. Senator McCarthys jakt på kommunister i USA på 50-talet var dock en paranoid konspirationsteori som gjorde att senatorn till slut föll på eget grepp.
Bokens fokus ligger på ett urval konspirationsteorier om morden på Kennedy och Palme. Åsard tar teorierna på allvar och prövar alla tänkbara logiska argument mot teorimakarnas postulat och slutsatser.
Var mordet på presidenten iscensatt av CIA eller maffian? Hade Lee Harvey Oswald en medbrottsling eller en dubbelgångare?
Låg högerkrafter inom polisen bakom mordet på Olof Palme? Handlade det om ett familjedrama eller om Palmes inblandning i Bofors vapenaffärer i Indien?
Det har skrivits hundratals böcker med konspirationsteorier om Kennedymordet. Erik Åsard har valt att koncentrera sig på tre av dem, som han tycker har lite substans, men som – menar han – ändå låter konklusionerna gå för långt.
Om Palmemordet har det inte skrivits lika många böcker – ännu – men författaren har granskat Lars Krantz ”Ett verkligt drama” , bröderna Poutiainens bok samt Sven Anérs mångomfattande skriverier och teorier. I deras analyser finns starka dragningar till att utmåla poliser som inblandade i mordet. Det så kallade polisspåret.
Jan Bondeson är en annan författare som tror att Palmes död hade med Boforsaffären i Indien att göra.
Gemensamt för alla dessa konspirationsteoretiker är att man utelämnar vissa vittnesmål men låter andra vittnen tala till fördel för de egna teserna och att man ofta väljer att fokusera för hårt på exempelvis motivbilden istället för att hålla fast vid vad som hände på mordplatsen.
Just att det slarvades med avspärrningar vid mordplatsen och att polisutredningen sedan ledde åt helt fel håll, har nog skapat jordmån för konspirationstänkandet angående Palmemordet, menar Åsard.
Det är ingen tvekan om att Erik Åsard vill slå ett slag för det kritiskt granskande ögat. Och att han har föga till övers för konspirationsteorier.
Han hänvisar bland annat till statistik som visat att i takt med att förtroendet för politiker försvunnit bland befolkningen i våra västländer – så har konspirationstänkandet vunnit mark.
I slutet av boken refererar han till filosofen Karl Popper som sagt att konspirationer kan vara ett sätt för människor att skapa reda i en värld som blivit alltmer komplex och hotfull i takt med en avtagande gudstro. Och att längtan efter ökad förståelse har blivit större efter kommunismens kollaps som alternativ samhällsmodell. Förut bringade även staten, kyrkan, kärnfamiljen, det lokala företaget och fackföreningen trygghet och mening i vardagen. Men det gör det inte längre i globaliseringens tidsålder.
Dessutom har de politiska alternativen minskat genom att politikens tyngdpunkt förflyttats markant mot mitten.
Och avpolitisering och avideologisering skapar ett vakuum, som måste ersättas med något.
Det har känts intellektuellt uppfriskande att läsa denna bok. Men konspirationsteorierna om de båda spektakulära morden kommer att leva kvar, trots det.
