[060206] Pia Hagmar har skrivit drygt trettio böcker på åtta år. Hon är en av Sveriges populäraste barnboksförfattare. Ändå är hon något av en doldis i kultur-Sverige.
Pia Hagmar skriver hästböcker och deckare. Böckerna om hästtjejen Klara har snart blivit tjugo. Serien om Flisan och hennes osynliga häst och Dalslandsdeckarna har inte blivit fullt så många ännu, men kommer säkert att bli. Hon har också skrivit andra hästboksserier, böckerna om fakirflickan Juli, och många fler. Hon skriver gärna serier.
– När man skriver i det formatet som jag skriver, har man inte så mycket plats på sig per bok att utveckla personerna och intrigerna. Särskilt gäller detta Flisan och Dalslandsdeckarna, som ingår i Wahlströms lättlästa serier. Att då i stället kunna skriva serier, innebär en enorm fördel. Då har man ju i stället hur mycket plats som helst!, säger Pia Hagmar.
Pia Hagmar hade en medveten ambition att skriva lättläst när hon skapade Dalslandsdeckarna, som är hennes allra mest populära serie. Hon tyckte att saknas barn- och ungdomsböcker som är lättlästa utan att vara för enkla eller trista. Förebilden för de tre killarna i Dalslandsdeckarna är hennes egna tre söner.
– De ville att jag skulle skriva något som de kunde gilla, inte bara hästböcker och böcker om tjejer. Jag tänkte att ”någon nytta ska de väl ha av att de har en mamma som är författare”, så jag började skriva en deckare till dem. Tanken var inte från början att den skulle bli publicerad, men efterhand som jag skrev insåg jag att den var tillräckligt bra för det. Då ändrade jag personerna lite, så att de inte blev alltför lika mina söner, och lade till en flicka i gänget!
Pia Hagmar bor i Dalsland och handlingen i Dalslandeckarna lät hon bli kvar där. Hon bor i ett hus en bit ut på landet, alldeles invid en hästhage, där hennes och mellansonens hästar kan gå och beta på somrarna. För hästtokig var hon som barn, och hästtokig är hon fortfarande och hennes mellanpojke har kommit att dela hennes intresse. Sin vardag delar hon mellan stallet, skrivandet och familjen.
– Jag kanske har dålig fantasi, men jag vet inte vad jag skulle göra med all min tid om jag inte red. Och eftersom jag älskar och rida och kan mycket om hästar och ridning, skriver jag gärna om det också.
Hennes mål är ändå inte att skriva ”bara” hästböcker.
– Jag vill att de ska handla om hela personen, hennes liv, hur hon har det i sin vardag. Mina huvudpersoner är ofta ensamma, lite utsatta tjejer. Men genom att våga vara sig själva och våga kämpa för det de drömmer om, klarar de sig ändå rätt bra.
Frågan varför hon är jämförelsevis okänd utanför sin stora läsekrets – det vill säga varför hon inte blir recenserad så ofta eller skriven om på tidningarnas kultursidor, kommenterar hon så här:
– Att skriva barnböcker har inte så hög status, och särskilt inte att skriva hästböcker. Jag får ofta frågan ”när ska du skriva en riktig bok?” – alltså en vuxenbok. Som om barnböcker inte skulle vara minst lika viktiga och riktiga som vuxenböcker! Å andra sidan har jag aldrig brytt mig speciellt mycket om status och framgång.
Hennes läsare ger henne desto mer respons. Hon får brev dagligen från unga tjejer och killar som läst hennes böcker. De vanligaste frågorna handlar om att skriva och hur man blir bra på det.
– Jag försöker svara på alla brev, men ibland är det omöjligt att hinna. Men vissa barn har jag regelbunden kontakt med. Jag får läsa vad de skriver och ger kontinuerligt råd och tips.
