[051208] Den starka fantasytrenden inom den brittiska barn- och ungdomslitteraturen utgör ett hot mot barnboken, befarar Barry Cunningham, förläggaren som gav ut de första Harry Potter-böckerna. Dessutom riskerar barnen att ta skada av att allt fler barnböcker har en historia och ett innehåll som är för avancerat. Felet är kiddult-böckernas.
Den guldålder brittisk barnlitteratur befinner sig i, är rikare än under någon annan motsvarande period, anser Barry Cunningham. Han har själv i allra högsta grad bidragit till den. När han som barnboksredaktör på Bloomsbury fick J K Rowlings manus till första Harry Potter-boken i sin hand, insåg han genast att barnen skulle älska den.
– Vad jag däremot inte förstod var att Harry Potter skulle bli så stor och att även vuxna skulle komma att läsa böckerna.
I Storbritannien kallas den här typen av böcker för kiddult’s books. Kiddult är en sammandragning av orden kid och adult. Harry Potter, Philip Pullman, Anthony Horowitz, Jonathan Stroud – alla är de kiddult’s books.
Barry Cunningham menar att många romaner för barn och unga i dag drar för mycket åt vuxenbokshållet. Kiddult’s books är kul för barn så länge de inte blir för mycket av vuxenböcker, men det är precis det Barry Cunningham tror är på väg att hända.
En ny vuxengenre är på väg att utkristallisera sig ur Harry Potter-effekten, och på sikt kommer det inte att gagna barnlitteraturen och dess läsare. Fokus kommer att flyttas från barnboksmarknaden till kiddult’s bok-marknaden, som intresserar framför allt unga vuxna.
– Jag anser inte att en barndomskildring som är tillbakablickande är en barnbok. Men sådana skildringar går allt oftare under beteckningen barnbok, säger Barry Cunningham, som menar att den falska varudeklaration dessutom kan skada de unga läsarna, som inte ännu har de känslomässiga och mentala verktygen för att hantera vuxenböcker.
Han vill inte nämna någon särskild författare och bok som exempel på detta.
– Jag vill inte göra mig skyldig till att peka ut någon, men för att förtydliga vad jag menar kan jag nämna Goldings klassiker Flugornas herre. Det är en barndomskildring som inte är och aldrig har uppfattats som en barnbok. Hade den skrivits i dag finns risken att den av försäljningsskäl ändå skulle säljas som barnbok, bara för att den handlar om barn.
Barry Cunningham är inte längre anställd på Bloomsbury, utan driver förlaget Chicken House, som har haft enorma framgångar i Storbritannien och USA med översättningarna av Cornelia Funckes böcker.
– I dag har vi en fantastisk variation av genrer och författare inom barn- och ungdomslitteraturen, men allt är inte av godo. Böcker för barn som just lärt sig läsa och bilderböckerna, som traditionellt har varit själva hjärtat i barnboksutgivningen, är på stark nedgång, säger han.
Den här bilden bekräftas av förläggaren Klaus Flügge. Han driver sedan flera decennier barnboksförlaget Andersen Press, som varit specialiserat på bilderböcker.
– Det stämmer att barnboken uppmärksammas mer i dag än för tio år sedan, men det gäller bara böcker för äldre barn och ungdomar och framför allt fantasy och äventyrsböcker som läses också av vuxna.
Som bilderboksförläggare upplever Klaus Flügge, till skillnad från Barry Cunningham, tuffa tider ekonomiskt. Waterstones, den stora bokkedjan, har bestämt sig för att köpa färre bilderbokstitlar i höst, på grund av sämre försäljning under årets första halvår. Biblioteken köper allt mindre. I höst ger han ut Henning Mankells roman Hunden som sprang mot en stjärna (A Bridge to the Star).
– Den satsningen hoppas jag faller väl ut, eftersom Mankell är en uppskattad författare här, säger Klaus Flügge.
Ungdomsbokförläggaren Catharina Wrååk på Bonnier Carlsén konstaterar att även i Sverige suddas gränsen ut mellan ungdoms- och vuxenboken, och här gäller det absolut inte enbart Harry Potter och annan fantasy. Vi har en rad ungdomsförfattare med vuxna läsare – eller kanske snarare en rad författare som skriver böcker där gränsen mellan ungdom och vuxen inte är så självklar. Som till exempel Henning Mankell.
– Det finns en positiv trend att ta barns och ungdomars förmåga till tänkande på allvar. Unga känner sig bekräftade och sedda när någon visar tilltro till deras förmåga att ta till sig och förstå viktiga saker.
Till skillnad från Barry Cunningham ser Catharina Wrååk inga risker med detta, varken för utgivningen eller för de unga läsarna. Hon efterlyser att svenska bokhandlare, precis som sina engelska kollegor ska flytta ungdomsboken från barnavdelning till vuxenavdelningen. I en typisk svensk bokhandel av i dag får tonåringarna följa de klistrade nallefotspåren på golvet fram till ungdomsböckerna. Catharina Wrååk ser gärna att ungdomar och vuxna får chansen att helt naturligt botanisera bland varandras böcker, och ser också gärna att fler ungdomsböcker ges ut som pocket.
– Jag tror inte alls att unga kan skadas av att läsa ”för vuxna” historier. Unga ser i stället andra historier än de vuxna. Ta Pojken som kallades det som exempel. Den är oerhört populär bland unga. Medan vuxna läsare ser en grym och ond barndomsskildring, ser unga en överlevare. De blir stärkta av romanen, eftersom alla unga är mer eller mindre är utlämnade åt vuxnas godtycke.
