[051027] Det är en märklig bok jag fått i handen. Ur denna till formatet ganska så tunna bok strömmar en historia om Europa sedd så där lite underifrån, eller kanske från sidan. Det handlar om att Peter Ouredník har skrivit en bok som kanske borde ha fått titeln Fantasin om makten. Eller vad sägs om följande citat:
”Men människorna från östländerna såg det annorlunda och hade en känsla av att de skulle kunna ha ge människorna i Västra Europa många intressanta erfarenheter och kände sig övergivna och undanskuffade. Och psykoanalytikerna sade att den avbrutna historien var som ett avbrutet samlag och att höjdpunkten inte var en naturlig följd av den spontana akten utan ett sätt att bli av med frustrationen.” (s 101)
”Och 1921 uppmanade en fransk anarkist proletärerna att gå ut ur de borgerliga esperantostrukturerna och gå över till honom och bilda en filial. Och trehundrasjuttio miljoner människor från 180 olika länder hade tillgång till Internet och kunde kommunicera med dem som hade samma eller liknande intressen och fick till exempel kontakt med en förening schweiziska mammor som gav råd om hur man skulle kommunicera med tonårsbarn eller med olika medborgare som andligen kommunicerade med utomjordingar och ville tala om det för andra medborgare eller med grundskolelever i Winnipeg som på en skolutflykt hade hittat en död vessla och skrivit en uppsats om vesslornas liv.” (s 104-105)
När man läser denna bok handlar det verkligen om att Ouredník har modet att ta sig an Europas dystra 1900- tals historia. Ingen katastrof är för hemsk – men inget människoöde är heller för litet för att rymmas i den poetiskt sinnade prosan. Eller är det prosa? Jag skulle snarare vilja karaktärisera detta ordflöde som ”Spoken word” i bokform. Mot mig som läsare strömmar en textmassa så sirlig och rytmisk att jag känner mig bombarderad.
Boken rymmer hela tiden den lilla människans perspektiv och handlar om att beskåda Europa utifrån det sunda förnuftet. Men Ouredník hamnar aldrig nära ett Hegelskt eller Kantianskt förnuft utan det handlare mer om ett eftertänksamt bondförnuft. Det är en fri konstnär som likt Soldaten Svejk ser det orimliga i de order som givits och de historier som berättas. Europas historia får den absurda touch som den verkligen behöver för att vi ska inse vansinnet och dumheterna som präglade maktens män under det förra seklet.
Om boken har något fokus så ligger det på historier i och kring andra världskrigets koncentrationsläger. Med den perverst galna vardagen i fokus lyckas Ouredník fånga både vansinnet med, galenskapen i och historierna kring förintelsen. Detta utan att förringa tidigare (och för den delen även senare) folkmord och katastrofer. Detta är inte en liten bedrift i vårt bistra tvåtusental där förmågan att hålla två tankar i huvudet på samma gång är någonting som gränsar till det otänkbara. Ouredník är en sann humanist och en konstnär som visar på att konsten efter Auschwitz trots allt är möjligt.
Absurdiditeten blandas med anekdoter och små bortglömda historier om människor och idéer på tvären. Trots detta skulle Europeana mycket väl kunna fungera som en historiebok. Den må vara selektiv och fragmentarisk men korrekt återgiven.
Patrik Ourednik