[051115] Opera av Jan Sandström (musik), Josef Kroutvor och David Radok (libretto) på Göteborgsoperan.
Dirigent: Ingar Bergby
Regi: David Radok
Scenografi: Lars-Åka Thessman
Kostym: Katarina Hollá
Ljus: Torkel Blomkvist
Koreografi: Håkan Mayer
Medverkande på scen: Mats Persson, Katarina Giotas, Pia Svorono, Linda Tuvås, Kristina Hansson, Mats Almgren, Markus Schwartz, Mattias Ermedahl, Ingemar Anderson, Iwar Bergkwist, Sten Pernmyr, Peter Loguin, Helena Mering, Lina Räftegård
Minns ni t-tröjorna med texten: ”Kafka hade inte heller så roligt”? Det är väl så man ytligt uppfattar Kafka och hans personer — olyckliga människor fångade i en gåtfull värld, klaustrofobisk, hopplös, mardrömslik. Det är lätt att tappa bort den svarta humorn, grotesken.
Men det är snarast humorn och absurditeten i Kafkas litterära värld som spelar huvudrollen i Jan Sandströms, Josef Kroutvors och David Radoks opera K. Beskrivning av en kamp. Sandströms musik är kraftfull, dramatisk, överraskande, totalt i takt med eller drivande i det som händer på scen, rolig och sångbar. Det gåtfulla, drömlika i Kafkas verk finns kvar i denna föreställning, men humorn och dramatiken lyfts fram på bekostnad av hopplösheten. På det viset är det musiken som tar sig huvudrollen.
Librettoansvariga Josef Kroutvor och David Radok har arbetat med fragment från Kafkas verk, lånat ur romaner och noveller, dagböcker och brev, och format allt detta till nio tablåer med olika rubriker. Man ska alltså inte vänta sig en sammanhållen handling utan snarare fristående bilder ur ett liv. Jaha, och ska man ta sig för något sådant med Kafkas verk?
Ja, varför inte. Det är i alla fall vad upphovsmännen har gjort och man kan naturligtvis ha olika synpunkter på detta tilltag. Själv tycker jag att det har blivit en oupphörligt intressant och underhållande (ja, just underhållande i bästa mening) föreställning. Den har gett mig en ny infallsvinkel på Kafkas värld, och tar jag mig för att läsa om någon av Kafkas böcker tror jag att jag kommer att göra det med lite nya ögon, med en ny attityd. Plötsligt ser jag mer av den svarta humorn i dem, mindre av ledan i det ständigt upprepade.
Scenografin av Lars-Åke Thessman kan man däremot säga ansluter till den traditionella bilden av Kafkas värld. Stora, förkrossande grå väggar glider ljudlöst, kusligt, och bildar nya rum, samtidigt som de oförklarligt kan öppnas och avslöja dolda världar och hemligheter.
Sångarna är — förstås! — strålande, och med regissören David Radoks energi och livfullhet blir K. också en scenisk upplevelse. Länge har Göteborgsoperans goda rykte vilat på de mycket intressanta regissörer som knutits dit, där just David Radok är en, Yoannis Houvardas en annan och Staffan Aspegren en tredje, men sångarna som antingen hör till operans fasta ensemble eller gästar för vissa uppsättningar spelar i samma förnämliga, internationella division. Vi ska vara tacksamma så länge vi får behålla dem här.
/Boel Unnerstad
Boel Unnerstad, som härmed inleder sitt medarbetarskap på alba.nu, har musiken och operan som sitt särskilda intresse. Till yrket är hon översättare från i första hand engelska, men har i arton år hört till Sveriges Radio P4:s kulturkorrespondentgäng, där hon till en början recenserade teater, ihop med alba.nu-medarbetarna Åke S. Pettersson och Kajsa Öberg Lindsten, men senare övergick till att enbart bevaka operan. Boel Unnerstad har som ordförande 2002-2005 i Sveriges Författarförbund engagerat sig djupt för författares och översättares upphovsmannarättigheter och för yttrandefriheten.
