[050926] Nu vågar man sig nog på att summera sommarens kulturevenemang landet runt. Lite överraskande är det Munkfors som av Sveriges Television i Värmland utses till länets största kulturarrangör. Närmare bestämt Lars Lerinhuset, ett stenkast från ortens gamla storhet järnverket.
Ett besök i Munkfors några mil norr om Karlstad kan varmt rekommenderas. Här finns Europas enda järnverk bevarat som använt sig av Martinmetoden. Hela bruksområdet är tämligen intakt och återspeglar en tid då bruksorterna var tillräckligt starka för att kunna konkurrera med städerna, både socialt, kulturellt och ekonomiskt. På andra sidan om älven ligger en sedan länge nedlagd laxodling. Och här finns sedan slutet av maj en permanent utställning med konstnären Lars Lerin. Man spekulerade med 40.000 besökare under första året, men frågan är om den uppskattningen kommer att räcka. Under de tre första månaderna kom 17.000 besökare, vilket slår allt annat i Värmland i konstväg.
Konsthallen Laxholmen är ingen liten byggnad. Det är svårt att tänka sig att en konstnär som främst är förknippad med akvarellmålningar ska kunna fylla upp kostymen. Lars Lerin har dock gjort några monumentalmålningar som spänner upp det konstnärliga rummet och tillsammans med den gamla industrilokalen skapar en ny form av vitalitet. På ett eget sätt utan att snegla på det vackra akvarellmuseet på Tjörn i Bohuslän.
Lars Lerin har länge varit folkskygg, vilket tydligt återskapas i verken. Detta märks både i utställningen och i hans nya bok Boningar. Vilken bok i ordningen det är vet jag inte, men siffran ligger runt trettio. Som titeln antyder finns bara hus bland de presenterade konstverken. Ett flertal finns att se i Munkfors.
Vi får se både exteriörer och interiörer. Men som sagt inga människor. Inga bilar far förbi som kan ge antydan om att det finns människor i närheten, inte heller någon som hukar bakom gardinerna. Men ändå blir det tydligt att det finns mänskligt liv bakom fasaderna, ett vemod över det fördolda. Jag får associationer till fotografen Lars Tunbjörks skildring av den återhållna desperationen på en parkeringsplats vid IKEA, eller kanske folkhemmets upplösning.
Ibland målar Lerin samma hus vid olika tidpunkter på dygnet. Alltid med en spännande ljussättning. Texten i boken är sparsmakad men effektiv. Lerin har helt enkelt plockat citat från bostadsannonser. Texten flödar på en enda rad över alla sidor i en aldrig avslutad mening. Ingen punkt, bara versaler som anger ny annonstext. ”…Ogenerat läge Rofyllt läge och granne med stan Litet trevligt hus Idyllisk liten stuga…”
Lars Lerin är inte bara en mästare inom akvarellkonsten. Han är extremt produktiv. Säg den som kan få ihop en sådan ekvation? Men han har inte stannat där, utan har börjat göra motiv med grafiska tekniker. Där är han – ännu – inte lika spännande. Om du kikar i boken och finner den spännande, kan jag lova att ett besök i Laxholmen blir en upplevelse.
