[050908] Hemlöshet kan drabba oss på flera sätt. Under nationella eller internationella kriser kan man helt enkelt bli hemlös i sitt eget land och bli flykting. Men att få ett nytt hem i ett annat land leder inte med säkerhet till att problemen är förbi. Man kan bli hemlös på ett nytt sätt. Identiteten påverkas både av individen själv och hur omvärlden reagerar. Därmed blir vi själva indragna i hemlöshetens dilemma.
Vår tid präglas av flyktingskap och massinvandring. Från mitten av 70-talet till mitten av 90-talet kom tusentals flyktingar ifrån Irak, Iran, Libanon och det forna Jugoslavien. Enligt Statens Invandrarverk kom cirka 300 000 till Sverige under denna tid. Under 80-talet kom ungefär 31 000 flyktingbarn till Sverige. Vidare mottog Sverige mellan 1991 och 1995 mer än 50 000 flyktingbarn.
Jag anser att det är mycket viktigt, inte minst för mig som möter invandrarbarn och invandrar-ungdomar i mitt dagliga arbete som barn- och ungdomspedagog, att få kunskap om dessa barn och ungdomars identitetsbildning och dem problematik som är sammankopplad med detta.
Sverige är idag ett land med ungdomar som växer upp i två världar och i en dubbel-socialiseringssituation. Invandrarbarn och invandrarungdomar är en del av båda dessa världar och är förmedlare av mötena mellan dem.
Leda – 19 år, assyrier ifrån Turkiet,
arbetar på ett mindre företag
Leda identifierar sig både som assyriska och svenska. Hon säger att hon är stolt över att vara svenska med assyrisk bakgrund. Hon säger att trivs mycket bra i Sverige och att hon vill fortsätta leva här i hela sitt liv. Hon känner sig välanpassad och integrerad i det svenska samhället, men hon påpekar att det ibland inträffar en del konflikter med hennes familj om bl.a. hennes killkompisar och om hon går ut med en kille. Hon säger att inom hennes kultur får man inte ha en sexuell relation innan man gifter sig. Hon betonar skillnaden mellan ”vår” kultur (den turkiska) och ”deras” kultur (den svenska).
”Jag får inte ha en pojkvän i svensk mening. Vi får inte heller ha sex. För hos oss är det helt förbjudet innan man gifter sig. Hos oss är det skamligt, men jag vet att en del tjejer gör det i hemlighet. Ibland måste man vara en assyrier hemma och svensk ute. Killar har det lättare.
För de är reglerna mycket mildare och lättare. Problemet är att tjejer måste behålla sin oskuld och vara jungfru tills sin bröllopsnatt.”
Leda säger att i Sverige och bland svenska ungdomar är det helt accepterat att inleda en sexuell relation. När som helst de känner sig mogna för det. Leda menar att många flickor spelar ett dubbelspel, där de går hemifrån klädda med långa kjolar, långärmade tröjor och är osminkade, för att byta om när de kommer till skolan, arbetet eller till en fest. Detta gäller förstås inte alla invandrarflickor betonar Leda och berättar att hon själv aldrig behöver göra något sådant.
”Min familj litar på mig och vi förstår varandra bra. Jag vet vilka gränser som gäller för mig och de vet vilka som gäller för de. Vi respekterar varandra. Jag kan göra vad jag vill med mitt liv. Det är vi människor som både skapar och suddar bort gränserna, eller hur?”
Hon betonar också att den turkiska/assyriska kulturen ger varje individ ansvar för familjen och hela släktens anseende. Om man gör något fel tar hela familjen skada av det. Hela tiden måste man ta hänsyn till familjens rädsla att vanära släkten. Leda påpekar dock att de som kommer hit påverkas av Sveriges friare kultur. Hon säger att man tappar en del av sin tradition/kultur på vägen.
Kamal – 17 år, född i Libanon,
studerar vid gymnasiet
”Jag är svensk medborgare, jag lever bra och trivs här i Sverige. Sverige är ett tryggt och fritt land, men vi lever helt isolerade från det svenska samhället. Vi lever i en ghettoliknande stadsdel – Hammarkullen – där 95% av invånarna är invandrare med ursprung från Mellanöstern och Somalia.”
Kamal understryker vikten av att kunna bra svenska.
”Svenskarna ställer stora krav på oss när det gäller språket. Man måste uttala orden helt rätt annars bedöms man som okunnig. Det är svårt att kunna uttala de svenska orden perfekt om man inte umgås och hör svenska språket dagligen.”
”Jag vill träffa svenska ungdomar men var finns de? Jag känner mig som svensk, men som andra klassens medborgare. Vi är marginaliserade och möts inte på lika villkor med svenska ungdomar. Vi saknar förutsättningar när det gäller ekonomiskt och socialt.”
Kamal berättar att det känns som svenskarna och invandrarna bodde i två olika länder. Han känner sig som ett offer för intolerans och en kulturkrock. Den mellan den svenska och den ursprungliga.
”Svenskarna måste lära sig att respektera oss som inte är svenskar och visa hänsyn för våra olikheter. De måste hjälpa oss att bli en del av dem.”
Under mina intervjuer kom det fram viktiga aspekter som klargjorde att det existerade olika problem beroende på könstillhörighet. För kvinnorna/flickorna fanns den stora problematiken rörandes frihet och sexualitet. De tog även upp familjens traditioner och dess religiösa tillhörighet som det största enskilda hindret för dem från att vara sig själva och kunna utveckla en egen identitet och samhörighet med det svenska samhället. För männen/pojkarna var det avsaknaden av arbete och isoleringen som var det största hindret i kampen för att utveckla sin identitet och skapa en samhörighet.
Kvinnorna/ flickorna har allt att vinna på att bli en del av det svenska samhället, men det förutsätter att de befriar sig ifrån föräldrarnas traditionella makt, den manliga kontrollen och dess patriarkaliska herravälde.
Männen/pojkarna har svårigheter att känna tillhörighet och samhörighet med det svenska samhället pga. arbetslöshet och isolering. De uttrycker en stark misstro mot samhället och ser inga möjligheter att skapa en välintegrerad identitet.
Min tolkning är att många av de jag har intervjuat har uppfattat den kulturkrock som inträffat mellan föräldrarnas och den egna kulturen/traditionen. I denna situation söker de den bästa av lösningar. Ett ekonomiskt oberoende samt möten med det svenska samhällt genom arbetslivet gör att de kan anpassa sig väl för båda kulturerna.
Sammanfattningsvis kan jag konstatera att dessa ungdomar har skapat sig ett nytt hemland (t.ex. Hammarkullen). Där har dessa ungdomar en starkare tillhörighet än med deras ursprungsland eller Sverige. Kulturforskaren Ove Sernhede hävdar att kontakterna de har med sina kamrater ifrån världens alla hörn är mycket viktiga i deras identitetsarbete och utveckling
Frihet, självbestämmande och sexualitet är centrala teman för kvinnorna/flickorna medan arbete och segregation är det centrala teman hos männen/pojkarna.
Ghettoiseringen av storstädernas förorter har skapat klyfter och ett avstånd mellan och inom människor. Utslagningen och fattigdomen har tilltaget i Sverige. Utanförskapet resulterar i ett ömsesidigt igenkännande och till ny solidaritet över etniska gränser. Detta har jag fått bekräftat av de invandrarungdomar som jag har intervjuat. De uttrycker en stark känsla av tillhörighet med andra utsatta invandrarungdomar snarare än svenskar och talar i form av ”vi” och ”dom”.
Ungdomarna lyfter upp språket och svårigheterna att behärska det. Vidare tar ungdomarna upp föräldrarnas svårigheter att integreras som en av de orsaker som motverkar ungdomarnas möjlighet att skapa en klar och tydlig identitet. De hävdar att deras föräldrar stannar i utvecklingen. Föräldrarna lever och håller fast vid det gamla, samtidigt som det sker en kontinuerlig förändring och utveckling i hemlandet och i Sverige. Ungdomarna betonade den starka kampen mellan den svenska kulturen och den ursprungliga som föräldrar och många gånger grannskapet representerar.
Arbetslösheten, utanförskapet och främlingsfientligheten som möter dessa invandrar-ungdomar förvärrar bara situationen ytterligare. Dessa faktorer motverkar ytterligare en god självkänsla. Invandrarungdomar är inte sällan tvungna att spela ett dubbelspel och leva med dubbla roller hemma respektive ute för att kunna få godkännande från både familjen och samhället i stort.
Jag kan efter min studie konstatera att problemet med identitet är mångfaldigt. Det finns många olika faktorer som påverkar identitetens utveckling. Föräldrar till invandrarungdomar upplever ett hot i form av kultur- och traditionsupplösning och vill därför till varje pris försvara, behålla och förmedla vidare dessa traditioner till deras efterföljande generationer i strid med den kultur som majoriteten står för.
Jag är övertygad om att invandrarungdomar kan integrerar sina bägge kulturer om de får förutsättningarna, erfarenheten och de ökade kunskapen i kultursfärer bortom den egna och svenska för att klara detta. Detta resulterar enligt min mening i en ny insikt och förståelse med nya möjligheter som berikar oss alla.
