[080221] Jag vet inte hur många gånger jag har läst böckerna om Mulle Meck, Halvan och Stora boken om fordon. Hundratals gånger. Minst. I min familj har vi just nu en sexåring som bara vill läsa faktaböcker. Nalle Puh kan leka moln och leta efter så många heffaklumpar han vill. Det finns ändå ingenting som går upp emot en saftigt illustrerad bok om vulkaner eller väder.
När jag bestämde att jag ville skriva om faktaböcker i Unga Alba var det faktiskt för att jag är lite trött på alla dåliga faktaböcker som finns. Visst finns det många bra, men det finns också alldeles för många tråkiga pop up-böcker och dåliga översättningar. Som i en bok där det engelska ordet för kväve, nitrogen, översattes – nitrogen. Det är inte lätt att läsa högt ur en sådan bok. Ofta har jag suttit och omformulerat texten för att göra den begriplig. Visst, jag vet att många av de faktaböcker som min sexåring älskar är ämnade för äldre barn och unga. Men varför finns det då inga häftiga faktaböcker om häftiga ämnen för yngre? Ja, så där har mina tankar gått inför planeringen av detta nummer.
Alltihopa utmynnade i en artikel om faktabokens svacka om behov av förnyelse och ett porträtt av en författare som inte väjer för att skriva om det mest komplicerade för de yngsta, Jonathan Lindström. Samt i några recensioner och en liten översikt över den utgivning som finns.
KLICKA HÄR FÖR ATT KOMMA TILL ALLA ARTIKLARNA OM FAKTABÖCKER
Där hittar du också samtliga artiklar på Unga Alba sedan starten
Sonya Hartnett årets Alma-pristagare
Sedan förra numret av Alba har årets Alma-pristagare utsetts. Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne blev Sonya Hartnett. Motivering var (se www.alma.se):
Sonya Hartnett (Australien) är en av den moderna tonårsromanens främsta förnyare. Med psykologiskt djup och ett under ytan vibrerande raseri skildrar hon ungas villkor utan att väja för livets mörka sidor. Detta gör hon med språklig virtuositet och lysande berättarförmåga: hennes verk blir en kraftkälla.
Två av hennes böcker finns på svenska, utgivna av Bonnier Carlsen: Skuggan av den randiga vargen samt Jag är djävulen. Fler översättningar är på gång.
Skuggan av den randiga vargen har jag läst, medan Jag är djävulen ännu står oläst i min bokhylla, om än inte länge till, hoppas jag. Skuggan av den randiga vargen är en utvecklingsroman som effektivt använder i grund och botten ganska enkla symboler. Den är fascinerande, effektivt berättat och har ett mycket fint språk.
Australien har producerat flera fina ungdomsbokförfattare, varav kanske John Marsden, som var också var nominerad till priset, kanske är den mest välkända. I likhet med Sonya Hartnett sysslar han med de svåraste ämnena, men Sonya Hartnett är svartare och träffar hårdare. För båda gäller något som jag ofta stöter på när jag pratar med unga om litteratur: barn och unga vill läsa om viktiga saker, om sådant som berör. Hartnett är befriande i det att hon man aldrig har känslan av att hon tillrättaläggger eller anpassar sig språkligt eller tematiskt till sin unga läsare. Hon vågar bjuda på osminkade, väl berättade historier. Skuggan av den randiga tigern är en historia som tar både sig själv och läsaren på allvar.
