[050609] Förutom en dans kan tango tydligen vara allt ifrån en maträtt, till ett tyg, till en sång eller filosofi. Och efter vad boken berättar – grymt beroendeframkallande. Jag kan förstå det. Efter att ha läst Tango är jag på väg att börja dansa.
En paus mitt i ett steg, lyssnande, och sedan fortsättning över golvet.
Det vore härligt att kunna säga att om tangodansen, som skämtsamt har kallats ”ett krig mellan ben”, användes av världens makthavare istället för verkliga krig, så skulle krig inte vara blodiga, och djup förståelse mellan de stridande skulle skapa varaktiga lösningar. Men den bilden verkar inte vara användbar. Särskilt inte med tanke på ”tango-grälen”.
Kanske tango är passion, den gamla klyschan om tangon med ros mellan tänderna. Fast på riktigt. Att samtidigt som de starka känslorna står och hotar med kniv, ett intensivt behov av och strävan efter total förståelse mellan två dansande pågår.
Men tangon kan vara på alla möjliga sätt. Det förstår man efter att ha läst den här boken. Den kan vara en trevlig kväll i folkparken också. Helt osofistikerad, utan vare sig bråk eller finess.
I ett svep som går snabbt och lätt och tillfredställande initierat får läsaren se tangons alla möjliga vinklar och vrår genom text och många lockande bilder. Jag känner mig som ett barn som öppnar presenter. ”Nej men vad kul, har de fått med detta också, och har de varit på den festivalen och den danssalongen, med den musiken, i det landet och intervjuat den personen.”
Författarna och journalisterna Gunilla Ander och Nils Hansson erbjuder lysande lagom information om dåtidens, dagens och framtidshoppens tango och ger en verklig översikt åt både den som aldrig intresserat sig för ämnet förut och för den som redan har dansat i många år.
