[050608] Under året har jag hunnit läsa många böcker som av olika anledningar inte blivit recenserade här i Alba. Jag har valt ut tre av dem för att de ändå är värda att nämna. De är sinsemellan mycket olika och kan kanske vara inspiration till vad ni skall lägga i era sommarhögar. Ni vet alla de där böckerna man skall läsa sedan – när man får tid. Det är nästan det som är det bästa med semester påstår en del. Tanken på allt som äntligen skall bli av. Vare sig det sedan blir det eller ej.
Två av de här böckerna har jag verkligen gillat. Den tredje får vara med för att det skall finnas deckare i den här högen. Och för att visa att det finna andra än Nesser Mankell och Marklund. Den svenska deckargenren är numer lika stor som lätt igenkännbar. Många av författarna skapar förvillande lika karaktärer och miljöer. Är Sverige verkligen så grått, slitet och fullt av otäcka mord? Oavsett vilket så är Åke Smedberg en god och typisk representant för den svenska deckaren.
Här har ni mina tre sommarrekommendationer. Utan inbördes ordning. Men förhoppningsvis en för varje smak:
Anders Paulrud, Kärleken till Sofia Karlsson
Detta är en bok som gjord för att angripa. Medelålders man som blivit övergiven av sin väldigt mycket yngre älskade kvinna. Huvudpersonen bär många drag av författaren själv och det är också en i långa stycken självbiografisk historia.
Den fiktiva personen Anders säger sig hata manlig självömkan, ändå är det i princip det hela boken ägnas åt.
Det borde vara outhärdligt, men det är det inte. Svårt att säga varför. Kanske är det för att jag mycket motvilligt grips av beundran inför modet att lämna ut sig på det här sättet. Dessutom är det skickligt gjort. Paulrud redan tidigare i flera romaner visat att han kan berätta en historia så att ingen kan förbli oberörd. Han har ett underbart språk och ett svårgripbart sätt att väva in läsaren i sin värld.
Kärleken till Sofia Karlsson innehåller också mycket stoff för diskussioner över ett glas vin under sommarkvällarna. Om inte annat kan man fundera över hur mycket av allt som sker under en kärlekshistoria som egentligen sker endast på insidan av oss själva. Vi lever bredvid varandra och i vår egen bild av vad som sker. Aldrig kan vi äga den andra, kanske inte ens tanken på den andra tillhör oss riktigt.
Paulruds bok om en vandring (bokstavligen) är förmodligen smärtsam att läsa både för den som just upplever en olycklig kärlek och för den som någon gång blivit föremål för en.
Man brukar ju skämtsamt säga att allt ytterst handlar om ”livet, kärleken och dörden”. Och det gör verkligen den här boken. Även om döden den här gången får vänta lite till.
Åke Smedberg, Blod av mitt blod
Åke Smedberg är nu inne på den tredje kriminalromanen med den slitne journalisten John Nielsen som huvudperson. Den första Försvinnanden från 2001 kändes mycket lovande. Den var väldigt tung och kändes lite nydanande. Jag vet inte riktigt om Smedberg lever upp till detta i den nya Blod av mitt blod, men den kan nog ändå framkalla en och annan kall rysning i sommarvärmen.
Den är ytterligare en i raden samhällskritiska deckare och den som letar efter korrupta poliser och iskalla brottslingar får sitt lystmäte här. Här finns motorcykelgäng och sviken kärlek och riktigt obehagliga mord.
Den börjar med en begravning. Nielsens gode vän och mentor har just dött i en hjärtinfrarkt. Hans död visar sig vara mer än bara ytterligare en medelåders man som dukar under för sina dåliga matvanor och bristande motion. Dåtid och nutid vävs ihop och det visar sig – som det i alla fall brukar ske i deckare – att ingen undgår sitt förflutna. Tyvärr ligger man som läsare ofta steget före Nielsen när gåtan nystas upp, men det finns ändå några små oväntade tvistar och en personteckning som förlåter en del. Ingen läsning som sätter spår för livet men en hederlig svensk deckare för semestern.
William Gibson, Känna mönster
Fiktionen smittar ibland av sig och påverkar verkligheten. Få moderna författare har väl gjort det i så hög grad som William Gibson. Hans romaner om en högteknologisk framtid (exempelvis Mona-Lisa Overdrive och Neuromancer) skapade bilder som i alla fal datortillverkare har svårt att inte influeras av. Hur mycket han gissat rätt om vart tekniken skulle ta oss och hur mycket han styrt var vi hamnat går inte att skilja från varandra.
Nu har han skrivit en ny roman och den här gången har han inte behövt skapa en fiktiv verklighet. ”Framtiden är redan här” säger huvudpersonen Cayce Pollard vid ett tillfälle.
Utvecklingen har kommit ikapp och Gibsons värld finns runt om oss.
Han förenklar och hårdrar för att göra den mer synlig. Hans civilisationskritik behöver dock inte så mycket av de överdrifter som hans tidigare böcker innehållit.
Cayce är allergisk mot varumärken. Det är ett problem som hon förstått att slå mynt av. Hon lever på att vara någon sorts trendanalytiker. Hon utsätter sig för nydesignade loggor och om hon reagerar på dem kommer de förstås att fungera.
Romanen är en spännande historia om jakten på upphovsmannen till ett antal filmklipp som cirkulerar på nätet. På ett diskussionsforum försöker Cayce lista ut om filmsekvenserna hör till en större helhet, vem som gjort dem och vad de betyder. Hon blir utskickad i världen av en affärsman som inser att det finns pengar att tjäna på klippen eftersom de lockar så många människor.
I sitt letande hamnar Cayce både i Japan och Ryssland och inget av länderna undgår Gibsons kritik. Han är skeptisk mot kommersialism och korruption. Det är inte svårt att förstå av hans text. Men han har också förmått att skapa en hyfsat spännande historia – även om personerna aldrig riktigt blir något annat än tämligen endimensionella. Den stora behållningen av Gibsons böcker är inte att lära känna människor och miljöer. Den består i ett antal ifrågasättanden och funderingar att ta med sig ut i den mer verkliga värld som vi själva tvingas leva i till vardags.
