[050404] av Lisa Linder
premiär på Angereds Teater 1/4 (spelas t o m 15/4)
av Lisa Linder
Regi Birte Niederhaus
Scenografi och kostym Sara Pertmann
Ljus Christian Figved
Ljud Lars Haglund
Medverkande Jonna Ekdahl, Kave Fouladi, Sofia Pekkari.
Barnteater för årskurs 4-6
Återigen har en nyskriven, mångkulturell barnpjäs haft premiär på Angereds Teater. Millas resa är en påhittig nutidsberättelse där realism och fantasterier blandas.
Tolvåriga Milla har svårt att hantera sin ilskna och ledsna mamma som bara städar dagarna i ända – både på jobbet och hemma. Pappan har stuckit, eftersom han var trött på tjat och längtade efter äventyr. Milla tror att han är ute på jordenruntresa och snart skall komma hem. För så skriver han i sina email till henne. Men Millas mamma VET att han bara smitit för att slippa ansvar. Hon försöker städa undan minnet av svikaren. …men när hon härjar bland hans souvenirer i bokhyllan slår det gnistor ur en gammal lampa. Plötsligt sitter det en Ande på vardagsrumsmattan. En sådan som i Tusen och en natt – med snabeltofflor, pösbyxor och turban, som kan uppfylla alla ens önskningar.
Den runda, humoristiska och sagolikt viga Kave Fouladi firar triumfer som Ande på flygande matta. (Jodå – han flyger! Nästan, i varje fall.) Men det är bara Milla och vi i publiken som får uppleva det. Millas mamma tror att han är hennes jobbarkompis från sjukhusstädet. Hon tror att han extraknäcker som dammsugarförsäljare. Och det är också vad han låtsas. Tillsammans med henne är han en politisk flykting från Iran, en tapper och känslig man som saknar sin lilla dotter.
Men detdär spelet med dubbla roller är ju inte roligt! Det förstör magin med sin övertydlighet! Pjäsen som började så bra sviker plötsligt sin barnpublik och förvandlas till en lugnande moralitet för vuxna. En saga för mammor.
Den roliga anden förvandlas från förförare och trollkarl till familjeterapeut. Milla får bara flyga en enda gång på hans matta. Resten av tiden sitter han i köket och stödjer mamman i hennes föräldraroll och förklarar pedagogiskt för Milla att pappor som håller sig undan inte alls är taskiga mot sina barn, utan bara i själva verket är sysselsatta med att försöka finna sig själva…
Jag blir besviken. Men barnen på bänken bakom mig blev i varje fall glada när Anden flög och talade persiska. Och de skrattade rått åt den städnojiga mamman och tyckte att hon var dum.
/Kajsa Öberg Lindsten
Glatt överraskad av Hej då, Fantomen fick jag smak på barnteater på Angeredsteatern och begav mig dit i fredags den första april då det var premiär på nästa barnpjäs, som inte höll samma klass som Fantomen, hade en enklare konstruktion och handling, vilket inte betyder att den var ointressant, tvärtom var detta en saga med eftertanke i.
Och det är ju så inne med sagor just nu när Danmarks mest kände författare, H C Andersen, fyller 200 år. Har ni förresten tänkt på att så berömda dessa sagoförfattare har blivit? Sveriges mest kända författare är Astrid Lindgren och Finlands Tove Jansson. Vårt behov av sagor tycks omättligt.
Här handlar det om en moderniserad version av Aladdins lampa, anden som ser ut som en snäll version av Karlsson på taket, en lagom tjock man i sina bästa år, hjälper den moderna tvåpersonersfamiljen, ensamstående mor med barn, i deras bekymmer. Dammsugaren har gått sönder, dottern får inte ensam åka till stan, hennes far gömmer sig i Kina ( i själva verket i Alingsås; tydligen kan man luras hur mycket som helst på Lunarstorm också andra dagar än den första april.)
Kave Fouladi är anden i lampan som står på bokhyllan i Sara Pertmanns vackra dekor. Han imponerar med sin värme och sin mjukhet och lättrörlighet. Den unga publiken jublade när han kom på sin flygande matta och talade persiska. Mamman och dottern, spelade av Jonna Ekdahl och Sofia Pekkari, blev bleka bredvid den österländske anden, som var färgstark också när han var ”civilklädd” som en av mammas arbetskamrater.
Sambandet mellan Fouladis båda uppenbarelser blev inte helt klart för mig. Vem utförde det magiska tricken och fick familjen egentligen någon hjälp annan en den självgående dammsugaren?
Ju mer jag grubblar desto mer leds mina tankar till de båda muséerna på Södra Vägen i Göteborg. Det ena, Universeum, redogör för den naturvetenskapliga världsförklaringen, det andra, Världskulturmuséet, innehåller information om andra äldre modeller. Kalla det gärna vidskepelse. Lampan och den flygande mattan hade platsat där. Ändå är det sådana barmhärtiga lösningar, som vi skulle vilja finna på våra problem.
Är det symptomatiskt att man går in gratis på Världskulturmuséet med måste betala 95 kronor på Universeum?
/Åke S Pettersson
PS. Bahador Fouladi som medverkar i Hej då, Fantomen har brutit handen så illa att teatern har blivit tvungen att ställa in ett antal föreställningar. Men den 18 april är man klara att spela pjäsen igen. DS.
