[050228] Ett litet divertissemang kring ett sagolikt liv.
Av och med MAIA-ensemblen
Urpremiär på FolkTeatern, Lilla Scenen 23/2
Texter av H.C Andersen, Jan Olof Olsson (Jolo), P.O. Enqvist, Signe Toksvig m fl
Musik: Eric Satie, Edvard Grieg, H.C. Lumbye m.fl.
Arrangemang: Åsa Johansson, Brita Lindgren
Medverkande: Eva Hermansson, Sven Andrén, Åsa Johansson/Brita Lindgren
Gästspelar på FolkTeatern, Lilla Scenen 23/2-26/2 och 30/3-2/4, sedan på turné och som uppsökande teater.
Detta är en lättsam och allmänbildande entimmes-föreställning, sammanställd och framförd av två skådespelare med sådan pondus och scenvana att de kan vara generösa både mot publiken och sig själva. Den handlar om det blyga och ärelystna geniet HC Andersen – om hans liv, hans verk, hans fobier, hans umgänge och hans tid.
Texterna är dels huvudpersonens egna, dels skrivna av några moderna svenska författare som nästan är lika geniala och underhållande (Jolo och P.O. Enqvist). De framförs med entusiasm och glimten i ögonvrån. Och ackompanjeras av pianomusik och romantisk sopransång.
Den store mannen och hans löjligaste sidor går här hand i hand. Så blir berättelsen om honom snarare milt humoristisk än storslagen eller tragisk. Fram träder bilden av en barnsligt överkänslig och gränslöst prestigesugen hovnarr som vill glömma all fattigdom och skam i sitt förflutna. Och av ett Europa där kändisarna åker hästskjuts och ångtåg mellan furstehoven.
Men kanske handlar det också i någon mån om livets och konstnärskapets villkor i allmänhet. Till och med i vår egen tid.
/Kajsa Öberg Lindsten
Titeln gör sig bättre på danska. Eventyr betyder nämligen saga och den store sagoberättarens eget liv är som en saga: en fattig pojke blir sitt lands mest berömda författare och även om han inte vinner prinsessan och halva kungariket så mottas han med hedersbevisningar vid de olika hoven i Europa.
Och även om de krönta personerna under 1800-talet såg på honom med vänligt förakt och en del vanligt folk sa att han var en riktig fursteslickare, så är det ytterst få av oss som lever i dag som har en aning om vilka dessa Sofia och Fredrik och Carl var, medan nästan alla känner till den lilla sjöjungfrun och vet hur väl kejsarens tog sig ut i sina nya kläder.
I år är det 200 år sedan han föddes och på Folkteaterns Caféscen firas han med en liten show av Maia – ensemblen, som för mig innebar ett glatt återseende av de gamla scenrävarna Eva Hermansson och Sven Andrén, de som före sin pensionering utgjorde stommen i Folkteatern Besöker. (Besöker gör de fortfarande, mot rimligt arvode.)
De har till sin hjälp Åsa Svensson eller Brita Lindgren som trakterar piano och bidrar med sång. Hans Christian Andersen var inte enbart sagoberättare. Hans skrev också dikter och alla kanske inte vet att det är hans som skrivit ”Jeg elsker deg” som Grieg satte odödlig musik till.
Sången kom till som uttryck för hans (obesvarade) kärlek till den unga Jenny Lind. Åtminstone säjer de så på Folkteatern.
Jag tycker att det är en rar men något tunn föreställning, som till delar är bygd på P O Enquists pjäs ”Från regnormarnas liv”. Kanske hade det blivit mera klös i soarén om man hakat på den samhällskritik som finns hos Andersen bland annat i historian om Flickan med svavelstickorna, men man har valt att koncentrera sig på sagan om Näktergalen där det äkta ställs mot det konstgjorda och då är man på Andersens hemmaplan, för genuin och originell det är han nästan rakt igenom.
/Åke S Pettersson
