[050222] Jan Ericson och gäster
hos Teater Tamauer på Hagateatern I Göteborg.
Premiär 18 februari. Spelas även 25 februari och 4 mars.
Texter: Om tobakens skadlighet av Anton Tjechov. Övriga texter av Jan Ericson.
Alla idéer: Jan Ericson
Produktion: Elin Svensson
Tekniker: My Persson
Assistenter: Emelie Heilman, Trifa Abdulla, My Persson, Sara Klingvall
Huspianist:Anders Wättring
Kvällens medverkande: Benyam Eriksson, Jan Erik Emretson, Ylva Nilsson samt “Håkan Hellström” (“skyddsombud”- Vem var han egentligen?)
Klockan nio på fredagskvällen knödde en förhoppningsfull hop in sig på Hagateatern för att lyssna på skådespelaren Jan Ericson och hans egenhändigt hopsatta “Talkshow”. På scenen satt den förträfflige pianisten Anders Wättring och jammade för sig själv. Lätt underhållning förväntade man sig, och det började med att kvällens värd i skrynklig frack, med hedervärd, väl inövad komik och tragik framförde den annars så sympatiske Anton Tjechovs förvånansvärt mossiga och misogyna monolog Om tobakens skadlighet. Men visst skrattade man åt den förtryckta äkta mannen som pratade skit i allmänhet och i synnerhet om sin ragata till fru.
Det som sedan kom var mer lättviktigt, men mindre nöjsamt:
Snarare plumpa än vassa “politiskt korrekta” skämt som befäster det vi redan förmodas tycka: Visst, vår nuvarande utrikesminister är varken populär eller smidig. Och stadsministern är mer lik en förvuxen, outhärdligt självgod Karlsson på taket än en riktig landsfader… Homofobiska pastorer och kvinnoföraktande biskopar bör man väl också driva med…
Men ju längre kvällen går desto mer börjar jag undra vad det egentligen är för åsikter som showen propagerar för.
Vad är det för roligt med någon som klumpigt gör narr av Jonas Gardells förmenta fjompighet – när han gör det så mycket bättre själv? Och en gubbsjuk programledare som vill tafsa på sina unga kvinnliga medhjälpare – är det så himla kul att titta på att man har lust att betala för det? För att inte tala om den ändlösa improvisationen (?) på temat “tyskspråkig flickpensionsflicka med basröst och snuskiga böjelser, “Elfride Jelineks väninna från klosterpensionen”.
Hur står det egentligen till med toleransen och människokärleken ?
För att vara mindre högtravande: Varför skall man gå på teater för att uppleva den unkna stämningen av privat fyllefest där urballade gubbar anger tonen??
Den genombegåvade huspianisten Anders Wättring och den varma och kraftfulla Cornelis-tolkaren Jan Erik Emretson var för mig kvällens två enda förmildrande omständigheter.
/Kajsa Öberg Lindsten
Några råd till en skådespelande vän (om jag hade någon):
1. Spela aldrig enmansshower!
2. Om du absolut envisas att spela enmansshow, skaffa dig då en mysig pianist typ Anders Wättring. Han fick folk att till och med känna sig välkomna till Angered.
3. Bjud så in goda gäster som Benyam Eriksson och Jan-Erik Emretsson. Om de överglänser dig, so what? Det är ju din förtjänst att de är där.
4. Räkna med SJ. Be dina gäster ta ett tidigare tåg, så slipper publiken bli besviken som när trollkvinnan från Malmö, Malin Nilsson, uteblev. Nu får vi trösta oss med häxorna som bestiger kvastarna nästa lördag på Folkteatern på andra sidan gatan.
5. För att ta udden av dina sexskämt, skaffa en snygg och begåvad tjej!
6. Om inte det går, låt henne i alla fall inte sjunga Vysotskij.
7. Tro inte att du kan ersätta bristen på kvinnlig komik genom att själv klä ut dig i kjol och långa flätor! Det fungerade inte i Kungälvsrevyn, det funkade inte Lerumsrevyn och inte heller hos backaamatörerna på Selma Lagerlöfs Torg. Det enda du och dina kollegor åstadkommer är en uppgång i försäljningen av damskor storlek 45.
8. Sist men viktigast: anställ en regissör, en elak sådan med klocka och blåpenna som förstår innebörden av uttrycket ”less is more”!
Om jag låter grinig kan det bero på att jag kom i säng klockan halv två i natt. Jag hann bara spola av disken och vattna blommorna innan det var dags att dyka ner i bingen. Jag vet också vad som är det bästa råd en kritiker kan få: dela aldrig ut goda råd!
Jan Ericson kommer att framföra sin show ytterligare två gånger, den 25 februari och den 4 mars klockan 21.00 på Hagateatern, i en något förkortad upplaga.
/Åke S Pettersson
